På lunchen idag shoppade jag loss i hästaffärn : )

Ett par sporrar (på något märkligt vis håller inte mina sporrar för den behandligen jag utsätter dom för när jag ena dagen ska ha dom på stövlarna och andra dagen på ridskorna) Ett grimskaft, för haken har hängt upp sig på ful-grim-skaftet jag har och en flaska liniment.

 Skulle ha kunnat handla upp halva affären men pengarna räckte inte till mer : o

Jag kom tidigt till stallet och slängde in Ture i bara farten.

Red mot banan borta i "byn"

Latin kändes superfin när jag skrittade iväg. Han var mjuk och väääldigt pigg. Det tyder på att han inte har varit kall i alla fall. Jag skrev på tavlan i stallet att han kunde ha dubbla täcken ute nu när han är naken. Han är väldigt frysen av sig så han uppskattade nog min omtanke (hoppas jag!)

Det fanns många farliga saker längst vägen. Han tittade och kikade på ALLT och jag fick morra lite på honom när han tänkte stanna för en katt som satt alldeles stilla vid vägkanten. Gamle man, han gör så gott han kan!

Vi började med att skritta över en bom på en 15 meters volt. Istället för att böja honom så red jag honom så rak som möjligt. Bytte varv och fortsatte sen i trav. Fortfarande rak med korta sträckor utåtställd.

Han tog långa energiska steg men var ganska stel i sidorna. Det var svårt att få med sig yttersidan på volten och jag fick göra halvhalt efter halvhalt för att få ihop honom.

Pustade ett varv i skritt sen fattade jag galopp. Då hade tydligen hinderskjulet förvandlats till en hästslukande bygnad. Den var jättefarlig och han for iväg varje gång vi passerade det hörnet. Efter ett par varv lugnade han sig och galoppen kändes genast bättre. Han var fortfarande stel i sidorna.

Jag satte upp ett litet hoppehinder med två sockerbitar och en bom. Skuttade över det i båda varven och Latin tyckte det var superkul. Han tog tag i galoppen och satte av i världens fart mot det lilla lilla hindret.

Pustade igen och byggde om till två små stutshinder med två bommar på marken. Det var alltså bom - 3 meter - hinder - 3 meter - bom - 3 meter - hinder på meddellinjen.

Red upp på meddellinjen i galopp, gick igenom stutsserien och saktade av till skritt vid staketet, svängde och fattning igen, så växlade jag så varannat varv. När det kändes bra så saktade jag ner till trav istället och ökade traven på långsidorna, red genom hörnet i trav, vände upp fattade galopp och gick genom serien. Växlade varv varannan gång. Han blev väldigt lösgjord av detta och mjuknade så fint i sidorna.  Bytte håll och kom några gånger med hinder först...

Slutade efter en vända som kändet helt perfekt!

Vi skrittade en stund för att varva ner innan vi red hemmåt. Det tar ca 20 minuter hem så han får en lååååång nervarvning.

Hemma i stallet tog jag fram ryggvärmaren och la den över sadelläge och manke. Tog fram linimentet jag köpte och hällde den i en sprayflaska. Spädde med lite vatten för säkerhets skull, Latin är ju super känslig i huden. Sprejade på bogen och masserade in. Sprejade lår och rumpa och masserade in. Knådade fossingarna lite och stretchade sen nacken. Avslutade med nack och öronmassage och idag tyckte han det var helt underbart. Han blundade och bara njööööt. Han fick stå med värmaren och ylletäcket på medans jag mockade.

Jag har känt min toppenfin i rygg och nacke idag, tack vare massagen. Hoppas Latin känner sig så emellanåt också!

Förra året köpte jag en klippmaskin på Jula, det vet ett erbjudande just då och jag betalade runt 1000 kr. Har väl använt den ca 10 gånger och den funkar toppenbra. Det enda negativa är att den låter nått så djuriskt högt att jag måste ha hörselskydd på mig.

Eftersom det var busväder ute så bestämde jag mig för att klippa Latin ikväll, ska träna i morgon och vill inte göra det precis innan tävlingen.

Han var lugnare än förra gången men efter att ha nypt honom i ljumsken förra gången var jag lite rädd att göra om samma misstag. Han har lite tussar kvar men det får vara så, bättre det än en livrädd häst med sår.

Jag trimma till ben och man också när jag ändå var igång.

Avslutade med att massera öron och nackrosetten efter Åsas tips : )

Öronen var inte alls uppskattade, däremot hittade jag en fästing i ena örat! I november!!?? Den borde ha gått i ide!

Jag skippade öronen så länge och tog nacken precis bakom öronen.

Xera, den gamle hunden, gillar älskar att få massage just där.

Latin tyckte också att det var superskönt. Han la huvudet mot mitt håll så jag kom åt bättre, överläppen blev såååå lång och han njöt.

I morgon ska vi testa fler tips, för dom ger alltid bra effekt! Tusen tack Åsa!

I morse var det dax för mig att gå på återbesök hos massören. Tänk att det redan har gått en månad!!

Mina spänningar runt höger skulderblad var mycket bättre. Däremot hade jag en massa spänningar i halsen...

Jag börjar fundera mer och mer på om jag och Latin har samma åkommor!

... och jag trodde jag kunde fortsätta där jag slutade igår.

Men Latin var överladdad och stark som en oxe. Jag fick kämpa för att hålla i honom. Han blev stressad och skuttade både hit och dit.

Det blev bättre mot slutet men han låg på som iller. Svettig blev han också. Hans päls har växt ut hur mycket som helst, måste klippa honom innan helgen. Stretchade honom efteråt och nacken börjar bli riktigt bra nu. Han är MYCKET mjukare och har lättare att böja sig!!!

Eftersom hundarna fick vara med på ett hörn så känner jag att det nästan krävs en kort presentation av dessa två jyckar (trots att det här är en hästblogg : )

Det hela började för 8 år sen när jag bestämde mig för att det var lämpligt att skaffa hund. Jag bodde på landet med eget stall och min dåvarande man skulle jobba på Gotland i 3 månader. Ville inte sitta själv på kvällarna när mörkret lurade utanför dörrn, det var i slutet på september.

Jag tog kontakt med distriktsveterinärerna och sa att om dom fick in någon frisk hund som skulle avlivas pga av andra anledningar så var jag intresserad....

Det tog bara ett par dagar, sen ringde en tjej och sa att hon hade en shäfertik som hon inte kunde ha kvar. Simba som hon hette, skällde för mycket i lägenheten. Jag åkte och tittade på henne och kunde inte köra därifrån utan henne. Hon var van vid katter och gillade hästar så det var ju ett stort plus, men hon var vaksam mot långa mörka män (så det var tur att min dåvarande man INTE var hemma, he he)

Hon följde gärna med mig, speciellt när hon fick åka bil.

Katterna var mycket skeptiska men Simba var så snäll mot dom och dom blev snabbt vänner. Jag tog med Simba till en annan veterinär när jag ändå skulle dit med Latin. Hon hade kronisk öroninflammation, eksem på ena låret och vägde 25 kg. Hon var inte vacker med sina röda stora öron, sitt sönderslickade sår och mager som en benget..... Men det var något speciellt med henne. Vi blev genast kompisar och hon skyddade mig mot allt : )

Simba hade hunnit bo hos mig i ca 10 dagar och när jag kom hem från jobbet satt hon inte innanför dörren som hon brukade. Hon var på övervåningen och sprang snabbt ut och kissade. Sen sprang hon upp igen...

Jag följde efter och möttes av en nerblodad säng och två hundvalpar!!!

Oj, det var INTE det jag förväntade när jag kom hem från jobbet.

Jag ringde veterinären, mamma, kompisar... ja alla möjliga. Under tiden kom det 3 valpar till och Simba gjorde vad hon kunde för att få alla torra och fina. Hon ville inte ge dom di utan jag fick hålla i henne så hon låg kvar.

Bestämde ganska fort att jag skulle behålla en valp och det var den spräckliga som blev den utvalda.

När valparna var två veckor ringde Simbas förra ägare, hon undrade om Simba var skendräktig!!?! Jag sa att hon hade fått 5 valpar och fick då till svar att det var svårt att dela på hundarna när hon löpte. Hon hade även en hane som som hette Nalle och var korsning New Foundland och Boiver des Flanders. Det var han som var pappan...

När valparna var 4 veckor kom Simbas förra ägare och hälsade på med pappa Nalle. Simba blev väldigt ivrig och ville visa upp sina fina valpisar. Hon blev så ivrig att hon sprang omkull lilla spräckliga Xera... Hon skrek i högan sky och höger framben såg inte bra ut. I ilfart körde vi till Karlskrona djurklinik och röntgade det lilla benet. Mjukdelarna var krossade och benet satt snett. Veterinären sa att det var en liten chans att hon skulle bli bra och eftersom hon inte var försäkrad skulle det bli väldigt dyrt att gipsa henne...

En snäll djurskötare hjälpte mig att lida henne hårt med bommul och flexilinda. Hon tyckte jag skulle prova, det kunde inte bli värre i alla fall.. Veterinären tyckte att hon skulle avlivas... Min lilla Xera : (

Men det blev bra, Xeras ben växte som det skulle, hon var lindad i 6-7 veckor, bytte en gång i vecka och hon blev väääldigt bortskämd under den tiden. De andra valparna flyttade till nya hem.

Simba hade inte haft ett lätt liv. Jag var hennes 5e ägare och hon hade en hel del konstiga beteenden. Högg i bildäck, gjorde utfall mot cyklar. Var väldigt vaksam mot mörka män och mådde inte bra fysiskt. Hennes öron var så ovårdade att hon hade förhårnader i hela inneörat, det gjorde att hon hörde sämre.

Xera hade blivit 10 månader och vi hade semester i augusti, jag skulle gå ut till stallet och öppnade dörren ut. Simba fick syn på en granntant som cyklade förbli och det som inte får hända hände... Hon sprang ifatt och tog tag i vaden på tanten. Det gick inte hål i huden men tanten blev chockad, jag blev chockad och stackars Simba var så ångerfull.

Vi tog då beslutet att ta bort henne. Hon var då 7 år och hade i alla fall haft ett bra liv de sista 10 månaderna..

Det var tungt att ta bort en hund som jag hade räddat men ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag hade ju Xera kvar, men hon blev helt förkrossad utan mamma... Åt inget, ville inte busa, låg bara och tittade mot dörren.

Vi fick då nys om en Maremma tik på 8 år som skulle omplaceras. Hon flyttade in hos oss strax efter. Xera blev glad igen....

Tiden gick och jag och min man gick skilda vägar. Han tog med sig Fia, som maremman hette och jag behöll Xera. Hon var då strax över två... Jag funderade och funderade, åkte över halva sverige och tittade på valpar, Irländska varghunds valpar : ) men jag hittade ingen lämplig just då.

Tiden gick och vi pratade hund på jobbet. En arbetskompis tyckte då att jag skulle ta valpar på Xera istället, hon hade världens trevligast hane. Lexter, han var 75 % shäfer och 25 % dobberman.

Det blev så och Xera fick 7 underbara valpisar i olika färger.

Lexie var den första som tittade ut och det var henne jag behöll, resten såldes till trevliga familjer över hela sverige.

Xera är född 2000-10-10 och är 50 % shäfer, 25 % new foundland, 25 % bouvier

Lexie är född 2003-02-05 och är 75 % shäfer och resten new foundland, bouvier och dobberman

Lexie på första bilden och Xera på andra

Även om vi i Blekinge väldigt sällan får någon snö, så händer det faktiskt att det blir halt på våra vägar. Jag plockade hem släpet igår så att Roger kunde byta däck på både bil och släp. På något underligt vis skiftade mitt gråa fina släp i GRÖNT! Så kan det ju inte se ut! Så medans Silver (bilen min) fick byta sulor så skrubbade jag av släpet.... med en diskborse!!! Roger tyckte det var bra att jag fick träna på att hålla en diskborste... förstår inte alls vad han menar, hi hi

Fast Roger var mycket snabbare än mig och var klar med både bil och släp innan jag ens hade hunnit med första sidan.

 Hundarna var naturligtvis med ute. Leixie är vattentokig och ville busa med slangen hela tiden. Xera roade sig med att käka upp en sockerbeta (som Lexie släpat hem från en promenad tidigare i veckan) Märklig hund, hon äter hellre "grönsaker" än hundmat ; )

Släpet blev så rent och fint, nu är det bara bilen som behöver en uppvaskning, men det fick bli en annan dag för jag fick rusa till stallet. Klockan hade hunnit bli långt efter lunch och vi skulle på Fars-dags-tacos på Lindås hos Rogers föräldrar.

Ni kan väl aldrig gissa vad som hände när jag ledde ut Latin ur stallet!?

DET BÖRJADE REGNA! Sällan.... *suck* Det skvätte bara lite grann så jag brydde mig inte om att klä på mig regnkläderna.

Vi tog rundan vid Färskesjön, där är det bra med lä (för som vanligt var det storm) Jag red på kandaret och med dressyrsadeln och jobbade honom som om vi hade tränat på banan. Det enda som är svårt att göra är volterna men ibland kan han ju slippa traggla volter.

Han gick riktigt jätte bra! Han var lagomt pigg, mjuk i hela kroppen och han var inte det minsta bråkig. Kunde korta och länga honom och sporrarna hängde kvar i stallskåpet. Det är inte så att jag hela tiden behöver använda dom, han blir kvickare bara jag har dom på, men utan kan han ibland drabbas av akut latmask.... : o

När jag var tillbaka i stallet började regnet tillta och stormen höll i sig, så trots att klockan bara var strax innan fyra så lät jag Latin stå kvar inne. Hämtade även Ture i hagen för han höll på att träna inför ett Jägersro lopp (nä, han är inte galoppör... men han tror det ibland : )

I morgon tror jag att det blir en runda på banan. Det börjar bli dax att fila på formen inför tävlingen, även om vi inte har en chans mot alla skånska ekipage. Det var bara två KLRKare och inte många andra jag kände igen, inte på lördagens startlista i alla fall.

En gråmulen vårdag 1991 fick jag min första häst.
Det var en fjordingkorsning som hette Max, han var 4 år och ganska envis : ) 

Jag kommer inte ihåg om jag tackade min pappa för att han köpte Max till mig....

Jag vet inte ens om jag någonsin har tackat honom för allt han gjort för mig och mitt hästintresse....

Bättre sent än aldrig.... ( fast jag borde ha sagt det här för länge sen! )

Tack Pappa för Max!

Tack för alla timmar du suttit på läktaren när vi tränat!

Tack för alla mil du kört oss!

Tack för all hjälp jag har fått både under min uppväxt och även nu!

Tack för att du har hjälpt och stöttat mig under alla dessa år!

Utan dig hade jag inte varit den jag är idag!

Du är världens bästa Pappa!

Äntligen helg men med andra aktiviteter på mitt schema, kom till stallet alldeles för sent. Det hade redan hunnit bli mörk... så jag bestämde mig för att rida på stallets ridbana. Hämtade in min Latin från hagen (för boxen hade jag redan fixat till tidigt i morse när jag släppte ut hästarna)

Det är smidigt när dom går i gräshage för då är de relativt rena när de kommer in. Latin är annars en sån där skitgris som gärna rullar sig både en och två gånger.

Sen tog jag ett steg ut ur stallet mot sadelkammaren.... vad är det som landar på mitt huvud?? Jo REGN!  Det har ju inte regnat på hela dagen.... VARFÖR ska det ALLTID regna när jag ska rida : (

Vädret är det väl en av de sakerna som vi absolut inte kan på verka så det är bara att bita i det sura äpplet och ge sig ut i vätan. Lilla Fia kom förbi stallet och följde med upp på banan i regnet.

Han kändes fin direkt, det är jag inte bortskämd med. Vi skrittade fram och fortsatte sen i trav. Då var han ganska kort i steget och låg på lite väl mycket. Lite övergångar och halvhalter fick honom på andra tankar...

Skrittade och skulle gå över i trav igen, men oj, det gick minsann inte. Då kom det där "jag kan inte trava på korta tyglar" från Latin igen... Envisa rackare! Jag höll kvar och tryckte på honom framåt, han måste ta skänklarna bättre! Istället för att lyssna framåt svarade han med blandade små skutt, men det släppte ganska fort och då kom det en helt annan trav ur kraken.

Han var taktfast, jämn och hade ett väldans påskjut : )

Galoppen funkade perfekt, han var till och med bekväm att rida även i trav. Å den som annars brukar orsaka inre skador då mina inälvor brukar byta plats efter ett par minuter nedsittning i traven.

Då ökade regnet i styrka och jag gav upp. Vi var redan då dyblöta..

Torkade av Latin med en handduk på huvudet, öronen och halsen.

Han är så söt, blundar och bara njuter av det. Borstade av honom och ställde in honom.

Sen fick jag ge mig ut i regnet igen. Släpet skulle ju med hem så det kan få på vinterdäck. Jag fick snappt på det på kroken och jag åkte hemåt.

Fick tips av Fia Lotta Larsson att start listorna till Olofström hade kommit upp. Jag säger bara.... det kommer att bli en lång dag.

http://www4.idrottonline.se/ImageVault/Images/id_87595/ImageVaultHandler.aspx

Inga bra klasser för oss heller men söndagens alternativ är nästan värre.

Ska försöka trycka ihop honom i LB:1 för den går på kort bana. Sen är det LB:2 den kan vi så utantill att jag kan rabbla den i sömnen. Det händer ingenting i programmet och det är hemska 10 meters volter.

Vi får träna stenhårt på volter i veckan!

Om du tar en hoppsadel, lägger den på en lämplig häst. Sitt upp och se till att du har hoppläder.... rid framåt och ställ dig i lätt sits.

Hur länge klarar du att stå i lätt sits utan att hålla i dig någonstans?

Du får inte fuska och ta tag i manen eller hålla i dig i tyglarna. Vilken gångart är svårast? (jag frågar mest er dressyrryttare eller hobbyryttare, ni hoppryttare som eventuellt läser detta har säkert benmuskler i stål och står väl utan problem i en vecka eller två ; )

Jag kan motvilligt erkänna att jag har inte orken eller balansen att stå i lätt sits speciellt många meter!! Vaderna är de första som börjar protestera, sen kommr låren och ryggen på delad andra plats. Skritt är svårast, traven är knepig och galoppen funkar. Är det inte uruselt? För många många år sen, i min ungdom, red jag fälttävlan. Då kunde jag utan problem stå i lätt sits en hel förmiddag. Nu viker sig benen på mindre än en minut.

Om jag kräver att min häst på ca 500 kg ska bära sig i rätt form och röra sig på ett visst sätt, visst kan han då kräva att jag håller ordning på mina kilon.

Hur ska jag kunna rida korrekt när jag har en fysik som en pigg 80 åring?

Idag tränade jag på balans och bärighet utan våld och vaselin!

Latin är en tung häst att rida och man får ingenting gratis.

Red iväg på långa tyglar och red så halva rundan, i alla gångarter.

Min första tanke var att denna pigga häst skulle fara iväg i 190 km/h på lång tygel.... men nej. Han blev istället MYCKET lugnare.Visserligen var traven kantig och ojämn, galoppen kort och aningens på sne, men han höll koll på alla sina ben i skogen. Jag bad honom "ta hand om sig själv" och det skötte han snyggt. när det lutade för mycket neråt, så saktade han själv av till skritt och sen trav igen när han tyckte att underlaget tillät det . Försökte så gott det gick att stå i lätt sits. Han kom igång med ryggen och gungade på så fint. Efter en stund kunde jag till och med påverka farten med min sits!

När vi kom ut på asfalten o Åby, skrittade vi en bit. Latin hade då hunnit bli riktigt svettig. Kom sen till grusvägen som så småningom kommer ut vid stallet. Kortade upp tyglarna och fick lätt ihop min "tax"

Han svarade framåt direkt och munnen var fin fin.

Jag var trött i hela kroppen och kände mig som en disktrasa. Satte mig på min rumpa och red sista biten hemåt så samlat som det gick. Växlade mellan galopp och trav och han var med på noterna. La ner honom sista travsträckan och tryckte på honom lite framåt. Han tog signalen rätt och längde på stegen, utan att tappa hakan... nej jag menar utan att tappa formen eller takten.

Saktade av och han fick långa tyglar. Tänk en helt runda utan att ha blivit ovänner en enda gång. Det är ett STORT steg framåt!