När man har världens bästa hovslagare så är det inga större problem när man springer ifrån skorna i skogen, han kunde komma blixtersnabbt!

 

Jag tog mig snabbt hem från jobbet i eftermiddag, bytte om till hästkläder på en hundradels sekund och körde vidare till stallet snabbare än blixten (fast jag körde vääääldigt sakta förbi fart kameran) Var i stallet två minuter i fem! Normalt kommer jag hem då ; )

 

Latin stod otåligt och väntade i boxen. Han fick en banan i väntan på hovis. Höet låg nästan orört, han är inte så glad i att stå inne själv men jag vill att han skulle hinna in i tid så fötterna skulle hinna torka till lite. Stallägaren var snäll och tog in honom. Nu tog det en stund innan hovis kom så jag hade hunnit ta in honom själv… men man vet ju aldrig.

 Det var precis som jag misstänkte med sulorna. Det är plast sulorna som han hade i somras som gjorde att han fått en ”extra” sula, den karvade han lätt och enkelt bort och hoven såg helt normal ut igen. Det var bara en liten bit som gick sönder, så det var ingen fara med det heller. Tur, för jag hade nästan förväntat mig Helsingborg och gipsad hov. 

När skon var på plats och boxen var mockad, tog jag och Latin en tur tunt grisarundan.

Red andra gången på sprengerbettet och det funkade idag också. Red utan sporrar och då blir han oftast super seg men det var han inte idag. Han tyckte kanske att det var skönt att få en sko igen. Han gick jätte bra men var lite spänd.. Kikade på ALLT! Men han höll sig på mattan hela rundan och jag berömde honom jättemycket. Rundan var alldeles för kort men han behöver ju inte gå ett maraton varje dag. Tyckte han skulle ta det lite lugnt efter gårdagens långritt.

 

Får nog ta och kolla om jag kan få träna någon dag. Vi behöver det igen innan vi blir osams igen.

Å i morgon ska jag få massage, det behöver min arma kropp. Åldern börjar sätta sina spår ; )

 

Det var kallt i Blekinge idag. Här är det som kallast när det blåser och är ca 2-3 plusgrader. Den kylan kryper genom både yllestrumpor och långkalsonger.

Jag var i stallet runt 11 och tänkte ta en långtur i skogen. Har funderat på Latins struliga mun men inte kommit fram till något vettigt.

Munnen är kollad och det är inga fel nu och har aldrig varit. Inte ens när han inte kunde tugga höet så hittade tandläkaren någonting fel. Istället visade det sig vara erlichian som satt sig på käkleden.

Har tänkt att det kanske är tungan som är problemet, att det är ont om plats i munen men han går inte bättre med tunna bett med tungfrihet...

Jag tror problemet härstammar från nacken. Jag kan bara gissa men när Latin var 4 år så gick en kiropraktor igenom honom och hittade en låsning i nacken. Han "knäckte" till honom och på något vis har jag en känsla av att det var fel. Har inga minnen av att han var lika besvärlig eller tung i handen innan denna behandling. Det är alltså bara spekulationer...

För om det hade varit tungan hade han ju gått kanon med hacket. Han går ok på det men han kämpar gärna emot och är lite ovillig att böja / ställa som med bett. Så idag letade jag fram hans gamla sprenger bett, ett ganska smalt tredelat bett. Har inte använt det på ett par år för jag tycker att det är för långt. Till det tog jag remontgrimma (ja, för att stänga igen munnen) och han gick jätte bra på denna kombination. Nu vet jag av erfarenhet att han ofta går bra på ett "nytt" bett men efter ett tag så är alla bett lika "illa".

Hela rundan gick kanon och han var lagomt pigg. Jag behövde inte slita ihjäl mig för att hålla ihop honom. Jag red i dressyrsadeln med de släta rullsporrarna och försökte rida som om jag red på banan. Skänkelvikningar i vattenpölarna och öppna / sluta på grässträngen i mitten av grusvägen. Hoppade ett par stockar i skogen och galopperade i ett friskt tempo.

Latin var på bra humör och han hade bra fart i bakbenen idag. Jag satt ner korta sträckor i traven. Han var SÅ skumpig så jag höll på att stutsa av!!

Hade varit ute i mer än en timma och vi var nästan hemma. Skulle ta mig över torhamnsvägen och då på asfalten hör jag att Latin är trebent!

Han hade trampat av sig vänster framsko! Det har inte hänt många gånger, tror bara vi haft en tappsko fram innan (bak åkte av titt som tätt när han stod uppstallad i Lyckeby) Gissar att den åkte av någonstans i den blöta skogen.

Han reagerade ingenting där han var barfota trots grusvägen men jag skrittade sista biten hem för säkerhets skull.

När sadel och träns var borta så skulle jag undersöka hoven, det såg ut som en bit av hovväggen hade lossnat. Det är ju bara lite mer än 2 veckor sen han skoddes så hovarna var inte långa. Hoven är inte fin alls, den är trasig i kanterna och strålen ser "blöt" ut. Kansk inte så konstigt när det är så otroligt blött i marken. Tur att han kommer in och står i en torr box om nätterna i alla fall.

På något sätt så ser det ut som sulan håller på att lossna. Den verkar ha ett yttre vitt skikt som släpper. Tyckte att han efter två skoperioder skodd med sulor, såg "grund" ut  i hovarna. Kan det vara något från i somras kanske. Ska ringa Hovis i morgon bitti och hoppas att han kan komma ut snabbt!

Jag var uppe med tuppen för att släppa ut hästarna, och hade redan bestämt mig för att hoppa ( när det för en gång skull är dagsljus när jag rider )

Mockade och packade hö medans Latin åt upp frukosthöet ute i hagen.

Tog hacket och ett spö, men inga sporrar. Tänkte att jag kunde kämpa lite istället ; )

Latin var dunderpigg och när han skrittade iväg kändes han riktigt ok i kroppen. Vilken skillnad mot hur han stapplade fram i somras. Fick korta tyglarna nästan på en gång för han hade inga planer på att skritta mer. Han tittade även på ALLT och skuttade till lite då och då. Det är väl någon som har smällt som har gjort honom så lättskrämd.

Travade på vägen bakom villaområdet och det var en energisk trav med bra takt men aningens spänd. Jag kunde rida med sitsen och han svarade fin på alla hjälper.

Kom fram till banan och ändrade hindrerna så de passade oss.. Ett kryss, två räcken och en 7,5 a

Krysset var lite lägre men restan satte jag på 80 cm och det kändes helt ok.

Hoppade krysset ett par gånger och gick sen vidare på räckerna. Han var mycket lugnare = segare på banan än på vägen dit.

Hoppade kombinationen och räcket igen. Han kom fel en gång och petade en bom. Jag satt av och passade på att höja oxern i kombinationen. Tänk att jag skulle komma till det läget att jag frivilligt höjer!!

Nu låg oxern på 90 cm. Hoppade den i båda varven ett par gånger och gjorde en liten bana av alla hinder. Han skötte sig så bra hela tiden även om jag fick jaga på honom ibland. Jag var inte rädd eller tvekade en enda gång, så när vi hoppat oxern en gång till red vi hemmåt.

Min duktiga pojk! (bild från oktober)

Idag var alla Flex anställda med respektive inbjudna till Karlskronas Nyårsrevy och naturligtvis gick Roger och jag dit.

Det skämtades mest om komunens politiker men även om vanvården inom vården och dom hade fått med ett kort vits om den äldre kvinna som hittades död i sin lägenhet (i ett serviceboende) efter 6 veckor.

Lite magstarkt att redan skämta om det tycker jag....

"Tony Erving" var som förra året med och han dansade för "Miro Zalar" : )

Det var nog kvällens höjd punkt.

Latin fick vila, och det överlevde han med all säkerhet. Även han behöver vila benen ibland ( och jag också )

Kan ju passa på att berätta hur vår långa saga började.

Det är väl 13 år sen jag träffade Latin för första gången. Jag bodde då i Forsheda, strax utanför Värnamo-

Jag och min förra häst Max hade varit med ett par gånger och tränat för Maud Delling på Svenamo Gård. Där bodde Anna och hon hade lånat Lami för att ta föl. Lami var redan dräktig när Anna fick hem henne och ut kom lilla Latin. Lami och unga herr Latin åkte ner till Ronneby (tänk om han kunde ana att han så småningom skulle bli bleking)

Om jag inte minns fel så var Latin runt 4 månader när jag börja bekanta mig med honom. Anna hade fullt upp med sina två tävlingshästar och jag tog gärna en promenad med denna lilla charmiga hingst.

Han skildes ifrån mamma och flyttade in i hingsthagen.

När Latin sen skulle säljas började jag och pappa prata om en påläggskalv. Max var en fjordingkorsning som då var 10 år. Han hoppade oftast hus på träningar men väl ute på tävlingarna så hoppade han antingen hela banan felfritt.... eller så stannade han ut sig på andra hindret. Han var strax under 160 cm hög och med en kort galopp räckte han inte till i tex kombinationer (ja jag hoppade bara då : o)

Latin var väl på gränsen till ett impulsköp men jag hade väldigt svårt att släppa honom. Han var ju världens snällaste. För att vara på den säkra sidan så provred jag mamma Lami för att få en uppfattning om vad han hade att brås på. Hon var 21 år då och en riktig liten krutgumma. Hon svävade fram i traven och brallade i galoppen. Vilken häst *love*

Latin gick kvar på hingstbete tills han var 2 år, tillsammans med bla lillebror e: Highlight

Vi började tidigt vara med på löshoppning och vi tränade lastning för att lätt och smidigt kunna köra honom. Han var duktig och aldrig speciellt hingstig.

Han visades på 2åriga rådgivande bedömningen och sen både 3 och 4 års testen.

Jag tog hem Latin efter betet -97 Han fick då gå med gamla Max och han lärde sig en massa fjordinghyss. Det var smidigt med en ridbarhäst i samma stall, då kunde Latin följa med som handhäst.

Han kastrerades som 2,5 åring och efter det började jag rida in honom. Max blev sotis och många gånger när jag var i Latins box, så slutade Max äta...

Det var aldrig några problem att rida in Latin. Lillebror Kenny hade suttit på honom många gånger men för säkerhetskull skickade jag upp Jenny som första pilot : )

Sommaren -98 bestämde jag mig för att flytta till Karlskrona. Insåg att jag inte kunde ta med båda hästarna eftersom jag inte hade något jobb som väntade så sålde jag Max till en tjej utanför Bredaryd som skulle ha honom som läromästare.

Hösten -99 köpte vi gården i Bollasjö och Lami flyttade ner till mig och Latin. Hon hade redan hunnit bli 25 år och jag motionerade henne lite lätt för att hon inte skulle tappa formen för mycket. Första året red jag mest men höfterna började bli slitna och då passade det henne bättra att dra rockarden. Det blev även början till Latins inkörning.

Våren -01 var Lami 27 år och hennes kropp började säga ifrån. Hon orkade inte motionera några längre stunder, bakbenen vek sig och hon rasade ihop. Tänderna var inte heller helt ok, dom var slitna och hon satta maten i halsen. Jag och Anna tog då ett gemensamt beslutet att hon skulle få vandra vidare på de evigt gröna ängarna.... Hon fick ett värdigt slut på ett händelserikt liv.

Först kom det lite regn.. sen lite snö, fast det blev till regn igen...

Nä, vintern har inte kommit till Blekinge än.

Med tanke på den spännande uteritten igår så tänkte jag ta en kortare runda idag. Det regnade när jag hämtade hoppsadeln så jag tog med regnkappan också. Hacket åkte på idag också, så får munnen vila en dag till.

Latin såg skeptisk ut när jag satt upp. vet inte om det var vädret eller gårdagen som satt sina spår.

När jag kommit en bit bort på skogsvägen märkte jag att det var inte vädret som stökade. Latin letade vildsvin och platta gubbar överallt. Att det låg en garderobsdörr i kanten av vägen gjorde ju inte saken bättre.

Tog stigen mot Färskesjövägen och den susade han fram på i 100 km / h

Alla stenar var lite läskiga men det farligaste var de vita fläckarna med snö som inte hade hunnit smälta bort än.

Galoppen var jättefin, även om sträckan inte var så lång. Han var liksom uppvärmd från början kändes det. Red en liten sväng i skogen och vände sen hemåt. Benen mina började bli blöta och väldigt kalla. 

Det gick nästan ännu fortare hemåt, jag fick göra många många halvhalter och det gick hem, nästan alla gånger.

Det är lite knepigare att rida på hackamore tycker jag. Får inte till rätt ställning och vet inte hur mycket jag vågar hålla emot, vill ju inte att han ska hänga sig i handen på hacket men samtidigt får han inte bara springa iväg.

Fick inte strecha nacken idag, han ville inte alls, tror han har börjat stimma inför nyår nu. Han är fullständigt livrädd för smällarna. Det har blivit värre för varje år. Tror att det är en biverkning av Erlichias. Han är känsligare för ljud nu. Blir till exempel jätte arg när hovslagaren formar skorna på städet.

I morgon får han vila, då ska jag följa med Roger på NyårsRevyn.

Jag försökte radera gårdagen från mitt huvud och börja om på nytt idag.

  Det var fullmåne och väldigt ljust så jag passade på att rida våran favoritrunda Hammarby - Åby rundan. Tog dressyrsadeln, ett hopp spö och hacket. Inga sporrar. Satt upp på gårdsplanen och det första han gör är att hoppa åt sidan för något var farligt.... Jag räknade till 10 och red vidare "inte göra någon stor sak av hans trams" repiterade jag tyst för mig själv när jag red iväg. Började trava ganska tidigt för han var hur pigg och tittig som helst. Det gick bättre i traven och han var fin med hackamoret.  Kom in i skogen och vi galopperade, lätta luftiga språng. Han var så säker på foten när vi travade fram på den lilla stigen.

Sen strax innan vi kom fram till det första huset, skrapade jag emot knäet mot ett träd.. aj aj aj va ont det gjorde... jag bet ihop och red vidare. Förbi hus nr två och till slut även hus nr 3. Han brukar alltid fåna sig där för det finns så mycket farligt att titta på men han travade på så fint även om han var "på hugget". Galopperade på grusvägen och gasade på lite. Han svarade utan att rusa och det gick fort... jätte fort : ) Saktade av till trav innan asfalten kom och skrittade sedan mellan husen i Åby.

Längre fram ser jag två lysande ögon. Trodde först det var en katt men nej, detta djur var större. Rådjur då? Ja, kanske men dom brukar ju skutta iväg så fort. Kom lite närmare och ser att det är en älgkalv! Vi kommer ännu närmare, har bara 10 meter fram till älgen, den tittar nyfiket på oss, sen går han lugnt in i skogen. Vänder sig efter ett par meter och tittar igen.

Latin brukar vara livrädd för älgar men den här var väl så liten och ofarligt, så han reagerade knappt.

När vi passerat alla husen och svängde in på grusvägen hemåt, började jag trava i ett frisk tempo. Latin tog långa kliv med en väldig energi. Han fjantade förbi ett hus, trodde nog det bodde ett skogs troll eller något liknande där. Fattade höger galopp och lät honom galoppera på en bit. Bytte galopp när vägen svände och han skuttade över en vatten pöl.

Tog en lite skrittpaus och fortsatte sen i trav. Han var loss i hela kroppen och bjöd framåt. Hacket var toppen i det här läget.

Då tvärnitar Latin så jag håller på att åka av!

Han spanar ut över åkrarna och jag får se 4 ljusa ögon. Tänkte att det där är varken älg eller rådjur, ögonen var för nära marken.

Ögonen stannade upp och tittar på oss, sen springer dom mot skogen och ger ifrån sig ett grymtande läte.... VILDSVIN! Dom såg ut som mörka klumpar när de sprang å jag vet inget annat djur som kan låta så. Har aldrig sett vildsvin från hästryggen innan och jag tror inte Latin har sett något liknane heller. Försiktigt började han skritta igen men den var spänd!

Försökte trava, men det blev någon konstig passage liknande rörelse med huvudet rätt upp. Jag kunde inte låta bli att skratta. Min modiga bruna som aldrig har fjantat så som han gör nu.... på äldre dar ; )

Han slappnade inte av så jag skrittade sista biten hem. Vi närmade oss Torhamnsvägen och då får han syn på något otäckt igen. Ivägkanten ser det ut som en gubbe, men han står helt still och är helt tyst. Latin vill vända, trots att det är nära hem och vildsvinen är någonstans bakom oss. Tillslut lyckas jag få honom att åtminstone gå fram till "gubben" och även över vägen. Det var en sån där platt gubbe på en pinne som brukar stå längst vägen för att visa hur bra reflexer syns. Just denna hade inga reflexer men Latin såg honom bra ändå!

Å ja, släpet gick igenom besiktningen, utan tårtbit.

(älgen hittade jag här http://www.naturavision.se/)

 

Idag har vi grälat från det jag satte foten i stigbygeln tills jag landade på marken igen....

Jag tror Latin blev småsur när jag letade upp remontgrimman för att få stopp tungproblemet. Han har under de senaste veckorna lagt tungan över bettet när det blir för jobbigt. Remontgrimman fungerade kanon i somras, ja han gick riktigt bra på den.

Han fjantade när vi red från stallet, såg något otäckt i kanten av vägen och tänkte VÄNDA!! Den lille fjanten... sen iväg i en tempo som passat bättre i ett V75 lopp. Han var stark men samtidigt lite fjantig. Låg på som ett ånglok i handen men tvekade ändå. Han testade verkligen mitt tålamod, hela tiden.

Red bort till banan för jag tänkte gymnastikhoppa lite.

Överlevde hela vägen bort och tände lamporna. Satte fram två sockerbits hinder med en galopp bom emellan, 3 meter mellan hinder - bom - hinder.

Han var ju uppvärmd så jag satte igång att jobba honom i trav direkt. Han ville inte böja sig, han ville inte gå rakt fram och han ville absolut inte trava på korta tyglar. Gjorde ett par övergångar och det kändes som han började lossna... men nej, det var bara tungan som hade hamnat på fel sida IGEN!

Hoppade av och höjde bettet plus att jag spände nosgrimman. Jag var så arg vid det laget att mina ben skakade! I ett sånt här läge är man (jag) absolut ingen bra ryttare. Stubinen är super kort och jag är övertygad om att Latin gjorde allt för att reta upp mig. Han vet precis när det rinner över och det är ju det han vill, att jag ska tappa fokus och han ska slippa jobba. Det finns dom som påstår att djur inte kan retas med flit... jag är ÖVERTYGAD om att dom kan OCH dom gör det!!

Upp igen och igång. Den här gången gick det bättre. Jag kunde galoppera på framåt och den förvända galoppen var helt ok. Bytte ett par gånger och även det fungerade bättre än förväntat.

Började skutta över stutsarna och la tio meters volter innan och efter åt olika håll.Det funkade bra men ju mer jag tryckte på, ju saktade gick det.

När man rider strävar man efter att ha hästen "framför skänkeln"

Det var inte Latin, han var inte ens bakom skänkeln.... han var IMUN mot skänkeln!!!! Han gick emot skänkeln hela tiden och han ville helst att jag skulle ge honom långa tyglar och gå hem. Jag hoppade ett par gånger och nöjde mig med det. Gav upp och red hemåt...

Han ville inte alls, stum i munnen och inte en reaktion när jag skänklade honom. Tog naturen till hjälp och bröt en liten pinne. 3 ja högst 4 steg tog det innan Latin växte och fick under bakbenen. Då kom nacke och manke fram och han kändes stor! Som jag skrev igår, hur kan en pinne göra så stor skillnad?

Travade igång men han la sig i bettet igen.... Vad jag än gjorde, så passade det inte Mr Latin. In i det sista stretade vi emot varandra *suck*

Jag skulle inte ha suttit upp idag. 

Hu ja, han lämnar väl in en avskedsansökan ikväll efter denna ritt.

Inspirerad av Linda http://tralopp.bloggagratis.se/ bestämde jag mig för att rida utan sadel idag. Förr gjorde jag det hur ofta som helst men nu de senaste åren har jag bara ridit barbacka ett par gånger om året.

För att sitta lite mjukare och för att Latin skulle hålla sig varm, fick han ha ylletäcket på sig. Han var lite tittig när jag red upp på ridbanan. Sa till honom att jag INTE ville drösa i backen och jag tror faktiskt att han lyssnade på mig (för en gång skull) för han gick nästan onödigt försiktigt sen. När jag travade igång tassade han fram som en katt. Mjuka försiktiga steg. Fick trycka på honom lite för att få igång bakbenen lite mer. Red på en åttvolt och var noga med rakriktningen mellan volterna och att han verkligen ställde sig i nacken i volterna. Han tuggade på bettet men var fortfarande seg bak. Gjorde lite tempoväxlingar på volt, ställde honom utåt lite då och då för att få med ytter bogen.

När traven började kännas ok så fattade jag galopp. Den var stel och fyrtaktig. Även om jag gjorde många fattningar, halvhalter och tempoväxlingar så fick jag inte bakbenen att fungera. Tog en skritt paus, och vilade benen. Kortade upp tyglarna efter ett par varv och travade igång igen... fortfarande seg!

Red ut till ena änden på ridbanan och bröt en lite kvist. Latin förstod vad jag menade och han la direkt in en högre växel och de där bakbenen vaknade till liv igen. Lata valacker!!! Att en liten pinne kan göra sån skillnad.

Galoppen var inte längre fyrtaktig och jag kunde rida förvänd galopp på en 15 meters volt. Han kämpade på och blev bättre och mjukare hela tiden. Jag hade förresten slängt av täcket för länge sen, det blev lite för varmt att sitta på och det kasade både hit och dit. La ner honom som Helena sa utan att han fick bli längre och oj va fint han svarade. Sökte sig framåt utan att bli framtung. Gjorde en övergång till trav och och han var kvar låg i övergången. Tryckte på i ett litet friskare tempo och han bara flöt fram. Den långsamma mjuka traven var utbytt mot en energisk swungfull trav, men den var fortfarande mjuk = avslappnad häst! Härligt!

I morgon ska släpet besiktas. Hoppas det går igenom (tänkte ta med den sista biten tårta till bilbesiktningen, då MÅSTE den väl gå igenom : )

Bilder från sommaren 2006