Alla inlägg under januari 2009

Av Natalja - 20 januari 2009 22:22

Jag kom iväg lite sent från jobbet idag och skyndade bort till min Silver som stod parkerad på Kyrkogatan. Det var nästan helt mörkt och rutan var alldeles immig av den fuktiga luften. Jag hoppade in och fick syn på en lapp som satt i vindrutan. Hoppade ut igen för att läsa...

"Hej, det ser ut som du har punktering på höger bakhjul" Mvh Johnny

Gick runt bilen och visst var det så. Däcket var helt tomt!


Någon vänlig själ (Johnny) har sett mitt tomma däck från sitt kontorsfönster och skrivit ut en lapp på datorn, lagt den i en plastficka och gått ut för att sätta den i min vindruta! Visst är det fantastiskt!! Jag hade ju aldrig sett det utan hade med all sanolikhet kört iväg och kanske både förstört både däck och fälg.

Så i morgon ska jag på något sätt visa min tacksamhet till Johnny!


Silver med hela däck!


Roger kom och hämtade mig och lämnade vi kvar Silver inne i stan. Det är lite bökigt att byta däck när man har en dubbel hundbur över reservdäcket och en bil parkerad så nära bakom att man knappt kom emellan.


Hur skulle jag då ta mig till stallet?? Jo, jag fick låna den lille Gröne (vågar ju inte köra TokFet igen, det blir så dyrt om jag fastnar i kameran igen)

Det är ett helt ävantyr att köra denna lilla bil, jag skrattade hela vägen till Jämjö!


Rogers lilla Gröne



Vi har haft Mimi på jobbet idag också och jag fick många bra tips hur jag ska kunna förbättre min ridning. Hon har hjälpt oss att sätta upp mål, både personligt och inom jobbet. Jag berättade på svengelska om Latin och vad vi hade mest bekymmer med. Hon sa att jag skulle koncentrera mig på en sak i taget. Tex det här med att jag inte får ha höga händer.

Jag skulle ta tex ett rött band och sätta det någonstans där jag såg det och varje gång jag såg det skulle jag bli påmind om händerna. När det satt som berg och jag vill ta tag i något annat så ska jag ta ett annat band i en annan färg. En mycket smart tanke som jag tänkte prova idag. Eftersom det gick så illa större delen av ridpasset igår så ville jag inte göra likadant idag.


Jag vet inte om det bara är jag eller om det är likadant med alla, jag har i alla fall mycket bättre tålamod med andras hästar och speciellt unghästar.

Stubinen är mycket kortare när jag rider Latin. Det kan vara bra ibland men ofta leder det till att vi bråkar mer än nödvändigt. Han retar och jag stör.

Så jag satte en tofs i Latins man och den skulle påminna mig att jag skulle rida Latin som om han vore någon annans fyraåring. Så fort han tjabbar så ska jag slänga ett öga på snodden och hålla tålamodet i styr.


Har du någon gång skrittat en häst på långa tyglar och sen kortat upp dom. Du håller om lite lätt med skänkarna och gör en halvhalt. Hästen tar in bakbenen under sig och manken kommer upp. Du känner hur hästen kortar upp sig minst en halvmeter och formar sig under dig. Sen tänker du trav och hästen kliver in i den nya gångarter med ett tryck bakifrån utan att bli springig eller stark... Det kallar jag ridning! När man med lätta, lätta hjälper får hästen precis som man vill. Det kände jag idag och den känslan ska jag ta med mig resten av denna veckan och gärna lite till.


Så antingen hjälpte gummisnodden eller så hade han (och jag) en ovanligt bra dag. Jag red Åbyrundan och höll tempot uppe hela rundan. Även om jag rider just denna väg ganska mycket så tröttnar jag inte på den. Brukar variera allt så mycket som möjligt så där jag galopperade förra gången så skrittade jag och tvärt om (så länge underlaget tillåter det)

Det händer väldigt mycket spännande saker längst vägen också. Idag var det en katt som höll på att skrämma slag på oss. När vi vände hemåt efter Åby så kom vi fram till ett ställe där dimman hade lagt sig. Latin klarade sig, han var lägre än dimman men jag fick "kanten" strax under hakan så jag såg ingenting. Fick huka mig så pannlampan hamnade under dimman : )


När jag skulle åka hem och försökte starta den lille Gröne vill han inte.

Fast jag gjorde precis som Roger sa så gick det inte *morr*

Ringde "supporten" och fick nya instruktioner som gjorde att den gamle bilen hoppade igång.


Livet är spännande....



Av Natalja - 19 januari 2009 22:18

Full av en massa positiva tankar dels efter kursen och även ett långt och inspirerande samtal med den übertrevliga Amerikanskan Mimi, åkte jag till stallet.

I mitt huvud visste jag precis hur hag skulle rida idag. Jag kunde planera passet i minsta lilla detalj. Tänkte rida bort till banan men efter att ha sett en notis i tidningen om att ett gäng killar och deras tränare hade fått fly in från fotbollsplanen till klubbstugan för att det kom ett vildsvin!

Å banan ligger bara en liten bit bort från fotbollsplanen... nä, jag ville hålla mig nära stallet idag och red på banan där istället. 


Gjorde klart allt innan och hämtade sadel och träns. Ledde ut Latin och skulle sitta upp. ohh, då kände jag av träningsvärken!! Det kändes som hela benen var svullna och jag hade absolut ingen styrsel i dom. Ja ja, det blir nog bättre när jag är igång (om ni har glömt så red jag utan stigbyglar på träningen i lördags och det var det jag kände av idag)


Försökte värma upp lite försiktigt men foten gjorde jätteont. Var nära att hoppa av, men jag är ganska envis och fortsatte. Tror Latin var väldigt medveten om mina krämpor och gjorde inte mycket för att underlätta. Snarare tvärt om. Han stretade emot och tjabbade i munnen. Jag kämpade och försökte hålla humöret uppe. Vissa delar funkade bra, vissa funkade inte alls. Han ville inte böja till vänster och bet sig fast i bettet.

När jag var nära att ge upp för mina klena ben höll på att ramla av, så började han mjukna. Om det var den förvända galoppen eller kanske öppnan längst långsidorna som hade hjälpt vet jag inte. Kanske var den en kombination av alla krumelurer jag satte ihop.


Han gick kanon bra de sista 10 minuterna. Jag var helt slut, armar och ben var som spagetti och så var jag lite arg för att jag hade förväntat mig att allt skulle funka. Jag VET ju att det aldrig gör det när jag väl tror det, får inte ha för höga förväntningar.


Svettig blev han så det rök om honom. Hade inte tänkt att klippa honom igen eftersom han fryser så men nu verkar det som jag måste det i alla fall.

Han mår inte bra av att stå blöt heller.....


Av Natalja - 18 januari 2009 23:08

Idag har vi varit på utblidning med jobbet.

En härlig amerikansk dam från L.A kom till kalla sverige för att lära oss tänka positivt i en tid av kris och nerdragningar. Det är ju inte bara i jobbet vi har nytta av att tänka på det här viset utan även i privatlivet och framförallt på hästryggen. Jag kom och tänka på det Marie lärde oss på kursen i Centrerad ridning. Att man ska se med "mjuka ögon" 

 Mycket intressanta tankar men man blir lite trött i huvudet när man inte är van att lyssna och framför allt är man inte van att prata engelska. Jag är en mästaren på svengelska. Vet ni förresten att min pappa hade en "big machin with a big arm" (Ja, jag visst inte vad grävmaskin hette på engelska en gång när jag skulle hämta företagsägaren på flygplatsen)  Jag sa även att fart hållaren hette "fart holder" (fis hållare) och kunde inte förstå att alla tyckte det var så kul... (typiskt mig! hi hi)


Så jag kom sent till stallet, det var mörkt och kallt men mina snälla stallkompisar hade mockat, packat hö och tagit in hästarna. Tack så mycket!

Jag kunde göra iordning Latin direkt och ge oss ut i skogen. Jag tog hoppsadeln för att skona vristen och för att jag kände av en viss träningsvärk! Tog med mig ett spö också för att slippa leta pinnar i skogen.


Latin var jättepigg! Fast han var det på ett väldigt bra sätt. Visst han låg på lite väl mycket i handen men i jämförelse med hur han har varit för några år sen, så var han LÄTT i munnen. Vi tog rundan Hammarby - Åby - Byafallet. Det var mjukt på skogsvägen och stigen. Där kunde jag galoppera och trava på lite mer. Galoppen var perfekt, speciellt höger. Jag kunde länga och korta honom utan att något gick fel. Bytte och gjorde likadant i vänster. Där var han lite stel, ville inte ställa till vänster.


Skrittade på asfalten och travade vidare hemåt. Gjorde både öppna och sluta längst vägen. Sen var det inte långt kvar och Latin tyckte att vi kunde slappa resten av vägen. Han drog till sig tyglarna. OM jag hade låtit honom behålla dom så hade han gjort likadant nästa gång. Jag saktade istället av till skritt (fortfarande korta tyglar) och skrittade en bit. Han blev lite paff men gick på bra. Började trava igen men jag tog inte närmsta vägen hem.

Samlade traven, tog lite mer i tyglarna och tryckte på. Vad händer? Jo Latin läääänger steget och travar på framåt som om han var Briar själv.

ca 100 meter sen bromsar jag och klappar honom. Min duktiga pojk!


Skrittar hem och vi är lika nöjda som igår!

Av Natalja - 17 januari 2009 22:45

Lördag igen... Det är ju otroligt va veckorna går fort!

Jag hade utsläppet i morse och var i stallet strax innan åtta. Tog med mig mackor och kaffe så jag skulle slippa köra hem innan träningen halv ett.


Det var kallt och stenhårt i marken. När alla hästar kommit ut började det även snöa lite lätt. Mockade och packade höet, skönt att få det gjort på en gång. Bytte ut Latins vattenhink. Han hade tidigare tryckt ihop den så den hade spruckigt lite, så jag köpte en ny för några veckor sen. Ville inte byta före nyår ifall han skulle få för sig att trycka ihop den igen då.

Han dricker ur vattenkoppen också men han äter mer hö om han han en vattenhink också.


Sen tog jag tag i mitt skåp och allt som inte ens får plats i det. Det är så lite tid över i veckorna så det blir lätt att jag trycker in sakerna i skåpet när jag använt något. Insåg att jag har minst ett täcke av varje. Två regntäcken, ett med fleecefoder. Två termotäcken, tre fleece, två ylle och två utetäcken. Sen har jag ett ländtäcke och två skritt täcken plus ett körtäcke. Räknade inte schabraken men det var på tok för många... Plockade ut de som var skitiga och la dom i en IKEA kasse för tvätt. Fick ihop 7 kompletta träns, ett kandar och ett körhuvudlag. 100 benlindor (inte riktigt så många... men nästan ; ) Två sadlar och en sele + två st tömmar.

Kan någon vara snäll och påminna mig om detta nästa gång jag besöker en ridsportsaffär!!!!


Jag åt mina mackor och drack kaffet, det var riktigt gott, ska nog ta med fika fler gånger. Sen koplade jag släpet och bar ut det jag skulle ha med mig. Hämtade in Latinen och gjorde honom fin. Trots att jag varit i stallet i nästan 4 timmar så fick jag stressa lite för att hinna med. Jag är hopplös! Som en groda utan ben... ; )


När vi kommit fram till Lyckeby och jag hade lastat ut så kom vi inte in i nya ridhuset för att värma upp. Det var ridskolelektion där, det gick inte vara i flispaddocken heller, den var stenhård. Jag fick helt enkelt skritta fram ute. Klockan blev halv och det var dax att bruka alvar.


Travade igång och Latin kändes jättefin! Han var pigg och framåt på ett mycket possitivt sätt. Vi la ganska mycket tid på traven och min sits. Gjorde öppna och längst långsidorna åt "fel" håll. Sen fick jag lägga upp stigbyglarna!! Konstigt nog var det inte så skumpigt. Han var väldigt mjuk i munnen också. Hade en tendens att dra bak skänklarna hela tiden, speciellt vänster. Höger galopp kändes bättre än vänster, det var väl det där sega vänstra bakbenet som inte hade vaknat riktigt.

Han var glad hela passet och blev jättenöjd när han fick visa ett byte i serpentinerna. Nä, det var inte meningen att byta, utan vi skulle hålla den förvända men han tycker ju att han är så duktig när han byter (och det är han ju på sätt och vis)


Sen körde vi hemåt... båda (eller alla tre) mycket nöjda!

Av Natalja - 16 januari 2009 23:15

Då har det gått en hel vecka sen jag bestämde mig för att göra något åt dom där extra kilorna som jag ofrivilligt har samlat på mig.

Köpte en ny snygg digital våg i början på veckan för att se hur illa det var (och det var ILLA!)

Resultatet då? Ner 1,7 kilo : ) Ja, det låter faktiskt lite för bra för att vara sant men det kan säkerligen stämma. Jag var inne i den perioden av månaden då vi kvinns blir svullna, griniga och läcker. Det brukar ge 1-2 kg extra. Håll tummarna att det fortsätter att gå neråt. Nästa fredag är det dax för vägning igen.


Just nu är Jag och Latin är i vår utvecklingstrapp där normala ekipage är mellan 4 och 6 år. Hur kommer det sig då? Jo för när Latin var fem år och vi precis börjat hoppa lite klubbtävlingar, fick han Erlichias.

Det upptäckte vi när han stannade i en kombination och jag hamnade i hindret. Björne som jag tränade för då sa att han inte hoppade som han brukade och att jag borde kolla upp så det inte var något tokigt med honom. Jag åkte till en veterinär utanför Karlskrona och lät henne göra böjprov. Han var inte halt men väldigt muskelöm. Hon tog blodprov och vi åkte hem för i väntan på svar. Provsvaret visade höga titrar = en Erlichias infektion. Åkte tillbaka till veterinären och Latin fick en 10 dagars behandling med tetracyklin (osäker på stavningen)


Sen var Latin dålig i nästan ett år. När han väl började bli bättre då blev han halt. Åkte då till Stenestad och böjde och röntgade vänster ben plus manke och rygg. Hittade inga fel, ett nytt blodprov och det visade på lika många titrar. Göran behandlade Latin i tio dagar till och sen fick jag helt andra rekomendationer. Han skulle skrittas 1 timma om dagen i 3 månader. Det var då jag körde in honom.


Latin var väl nästan 7 år innan han började kännas bättre, inte bra men bättre i alla fall. Han var stel och seg. jag försökte börja hoppa igen men krachen satt för djupt i mig å jag var livrädd.

Det var då vi började nosa på dressyren.... : )


Så när Latins jämnåriga började ge sig ut på dressyrbanorna så kämpade jag fortfarande med att få Latin framåt. Han var så seg vissa dagar att det nästan började växa mossa på honom. Sen hittade jag aldrig någon bra dressyrtränare som kunde hjälpa oss.

Det är ju lite på grund av detta som jag lånade ut honom, han var TRÅKIG att rida och ännu värre att tävla. Vi kom alltid sist ( det händer att vi gör det nu me )


Jag skickade Latin på träningsläger i småland under två veckor sommaren 07 och sen har det bara gått framåt. Äntligen har jag börjat rida och inte bara åkt med och jagat på Latin att springa fortare. Men han är som en trotsig tonåring. Vill han inte så ställer han sig gärna på bakbenen. Idag i skogen var han jättejobbig. Kan inte förstå hur han kan tro att bara för att vi rider ut och det är kallt och hårt så är det ok att inte gå i form osv.

På vägen hem gick allt mycket bättre men jag fick passa honom så han inte smet undan.


Undra om det är en bra kombination, världens lataste häst - världens lataste ryttare ; )


Av Natalja - 15 januari 2009 20:32

Så fort jag slutade jobbet idag, satte jag mig i min fruktansvärt skitiga Passat och körde så fort det bara gick (fast sakta förbi fartkamerorna) till stallet. Hade stalljackan med mig och tog på mig stövlarna och klev ut i geggan för att ta in Latin.

Det hade börjat snöa så jag tog in Ture o Bella också. Hann byta täcke och packa hö innan Hovslagaren kom.


Tur att Latin inte var lika lerig som igår, få då hade jag nog fått tvätta tassarna i vasken : )

Vi pratade lite om ditten och datten, ja som de fleste har märkt så vet hovslagaren allt. Det är väl lite som frisören för er som inte har häst.

Jag mockade under tiden för att spara lite tid och när han väl var klar fick Latin gå in i boxen igen.

Tänkte han kunde få vila idag, å han verkade inte särskilt lessen för det.


Jag tänkte jag skulle hinna hem och städa ut julen och alla hundhår, men så hamnade jag här istället : )

Av Natalja - 14 januari 2009 20:20

Idag hade stallet besök av tre hästar på rymmen. Dom hade hälsat på Latin o Ture lite våldsamt för den undre eltråden hade gått av.

Tur att ingen skadades och hoppas att hästarna stannar i sin hage i fortsättningen.


Latin hade visst varit lite bråkig på morgonen, han hade kastat sig och gått på bakbenen.... Skumt, så brukar han inte betee sig. Kan det ha varit ett monster i busken eller kanske ett vildsvin. Skulle inte alls förvåna mig!

Han var ju uppjagad när jag tog in honom igår kväll också.


När det väl var dax att rida, senare än vanligt, så upptäckte jag att dimman var värre än igår. Det var nästan bättre att inte ha pannlampan tänd!

Vi tog oss i alla fall levande bort till ridbanan i Jämjö och Latin var jättefin att rida. Han var mjuk och fin. Tog några varv sen satte jag upp ett "blocket" hinder och några kavalettibommar.

Banan var väldigt blöt och nästan lite slirig så jag vågade inte ta några snäva svängar.

Vi skuttade ett par gånger sen gick vi hemåt igen.


På vägen hem mötte vi en hund med husse. Dom hade klättrat upp i skogen, stackarna trodde väl att vi skulle rida över dom : )



Av Natalja - 13 januari 2009 22:55

När man inte har ett ridhus utanför stallet eller något annat ridhus ledigt inom rimligt avstånd så är man väldigt beroende av vädret.

Eftersom det är svart ute efter kl 16 så är det pannlampa som gäller om man vill ge sig ut i skogen.

Men om det är dimmigt så funkar det inte så bra med pannlampa. Man ser bara vitt ca en meter framför sig och alla gångarter snabbare än skritt är inte att rekomendera.


Idag var det dimmigt, JÄTTE dimmigt, så istället för att försöka rida så passade jag på att massera Latin istället.

Han var halvtokig att ta in, tydligen var det ett monster bakom honom så han var tvungen att vända och se efter. Han såg ingenting ovanligt bakom sig men tyckte ändå att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och springa in. Det tyckte inte jag! Lite skäll fick han på andra tankar och han gick lugnt in.


Latin var verkligen i akut behov av massage. Jag la BoT värmaren över ryggen och började med hals och nacke, höger sida. Den var väldigt spänd men han tyckte det var sååå skönt. Gäspade och sträckte på sig för att jag skulle komma åt överallt. Bog och manke var ok men ryggen var spänd och tunn. Han ser direkt tunnare ut när musklerna inte är avslappnade.

Rumpan var rätt ok med tanke på tävlingen och vädret. Den var ganska mjuk men med spända partier.


När höger sida var klar fortsatte jag med vänster. Hals/nacke var hårdare på denna sida. Kom inte ner lika djupt så jag får fortsätta att knåda honom där ett par dagar så han mjuknar. Däremot var ryggen finare på denna sida. Rumpan var liksidig. Skönt att känna att han inte alls är så tunn som han var förra året. Å nu äter han det mesta av höet så han borde inte tappa mer heller.


Avslutade massagen genom att kolla rörligheten i ryggen. Höja och sänka  = inga problem men när han ska böja i sidled blir han lite irriterad.

Han gör det men ser arg ut. Han som är så lång borde inte ha svårt att böja sig, eller så är det just det han har!


Tog ut blindbroddarna, för nu har jag bestämt att det inte ska komma någon mer snö : )

Presentation


En stor, en liten
å så en mittemellan!

Latin

    

Svenskt Halvblod 1995 - 2015

e: Tamburin ue: Lansiär 

"Walle" Amazing Warrior

        

Svenskt halvblod född 2011

e: Warsteiner ue: Highlight

"Jojje" Little George

Shetlandsponny född 2008 

okänd härstamning  

Frami fra Ekeberg

  

Islandshäst född 2010

e: Nökkvi fra Efri-Raudalaek

Tidigare år

Arkiv

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

19 besvarade frågor

Besöksstatistik


Skapa flashcards