Direktlänk till inlägg 29 augusti 2009
Eftersom Latinen kändes matt i bakdelen igår, tänkte jag ta en låååååång skrittrunda idag. Det är bättre än att vila dagen efter träning men det är inte ansträngande.
Även om det till 90 % är bättre att röra på Latin när han på något vis känns "erlichias"-knackig, så måste jag vara noga med vilken sorts knackighet det handlar om. Är han stel och motvillig funkar värme och rörselse bäst men är han matt och trött är vila ett måste. Får han jobba i det läget blir han istället sämre och väldigt motvillig till fortsatt jobb.
Han är alltid stelare på morgonen men i sommar har det faktiskt funkat bra att rida även när han går direkt ur boxen. Den ena dagen är aldrig den andra lik ; ) I bland bättre... å i bland sämre.
Jag körde tidigt till stallet för att fodra och istället för att släppa ut, sadelade jag Latin och gav Ture lite hö. Tog mina shortchaps idag, tänkte se om det funkade att rida i ridskorna igen. Inget spö, inga sporrar och det milda ihåliga eggbettet. Lät nosgrimman vara väldigt löst spänd och ledde ut en ganska stapplig brun häst. Satt upp från pallen och skrittade iväg.
Han fick gå i sitt egna tempo på långa tyglar och när vi gick över gårdsplanen tänkte jag HJÄLP!! va illa han går. Korta korta skrittsteg med en låååång hals. Klockan var ju bara åtta och var kan väl säga att jag var inte heller särskilt smidig : o
Men jag behövde inte vara orolig så länge och tänka att nu är han slut! Vi kom bara en meter utanför gårdsplanen så frustade han till och klev på precis som vanligt. Han tog i ordentligt i uppförsbacken och sen skrittade han med en härligt gung i kroppen och kikade på ditten och datten. Han luktade lite på den farliga oranga vägskylten, tittade in på en tomt som brukar ha en läskig vattenspridare på och för att inte tala om de gigatiska trådrullarna som någon (E-on) har ställt ut längst vägen!!
Nä, nu var det ingen stapplighet kvar, men jag följde min plan och fortsatt skritta. Tog vägen över ängarna och förbi masten. Han gick med höga ben på stigen och genom det höga gräset. Frustade och snodde ett grässtrå.
Det var inga problem att ha skorna när jag red, men när jag provad att resa mig ur sadeln och lägga tyngden i stigbyglarna, gick det inte lika bra. Vristen var alldeles för vek för det, stövlarna behövs som man ska rida i en snabbare gångart än skritt.
När vi kom till skogsvägen som leder ner till den vanliga grusvägen, bad jag Latin om lite trav. Jag satt ner och höll mig i mitt tant-handtag och lät honom trava iväg på långa tyglar. Då kan jag direkt känna OCH höra om han är ojämn eller ovillig i någon kroppsdel.
Det var han inte!!! Han travade på med stora kliv och rörde ryggen precis som han ska. Skönt! Saktade av efter ett 10 tal meter och skrittade hem.
Vi var ute i 40 minuter och benen, som var ganska tjocka när vi red iväg, var smala och fina.
I morgon är det Hästens dag borta på ridbanan vid Valleverken.
Missa inte det, ni som bor i närheten ; )