Direktlänk till inlägg 24 februari 2010
Först och främst är jag arg på min häst och sen är jag ganska arg på mig själv också
Eftersom alla kusar var ute när jag kom till stallet började jag med att mocka och packa mat. Bjöd Latin på en hink ljummet vatten när han kom in (alltid lika uppskattat) sen klädde jag honom i benlindor, sadel och kandar.
Tänkte ta Grisarundan och skrittade iväg. Han var inte lika kvick och tittig som han har varit de senaste veckorna men rörde sig bra framåt.
Det var lite halt trots broddarna, men vi tog det försiktigt.
Traven var rätt ok, lite väl framtung och "på" så jag red bara ett par meter i trav, sen saktade jag av till skritt och började trava igen. Upprepade detta 395 gånger och fick bättre form på honom.
Var väldigt nöjd med ritten fram till fotbollsplanen. Där var allt lite läskigt.
Kom till skogsvägen och försökte följa stigen som alla fotgängare trampat upp.
Latin har mycket mindre fötter och är dessutom ganska mycket tyngre så han sjönk en bra bit i snön. Provade att gå brevid stigen och där skönk han ännumer.
Snön var lite för hård så det gick inte att "släpa" benet i snön utan där han satte ner benet, där fick han dra upp det igen.
Det blev jättejobbigt för honom att gå där. På vissa ställen når snön upp till armbågarna Jag vände innan vi stod på huvudet.... .
När vi vände hemåt la Latin i bulldozer-växeln och tyckte att vi bara skulle skynda hemåt, gärna med så all vikt på bogarna. Jag slet och jobbade för att få lite ordning på djuret...
Helt plöstligt var han totalt okänslig överallt. Reagerade knappt för sporrarna och ignorerade alla halvhalter.
Då tog mitt lilla tålamod slut.... Tog tag i honom och flyttade honom snabbt för vänster skänkel, Då sätter han väl sig i snödrivan så vi höll på att hamna i backen båda två. Det gjorde väl inte mig mindre arg, snarare tvärt om...
Försökte bara ta mig hem utan att kivas för mycket men egentligen kokade jag av arghet!!! Jag tycker inte han ens försökte göra det jag bad om.
Antingen är han trött i kroppen och orkar inte gå korrekt, eller så har han en låsning eller liknande, eller så kan jag inte rida....
Mest arg var/är jag på mig själv som inte löser såna här situationer på ett enkelt och fredligt sätt. Jag vill inte bli irriterad på min häst, han är ju min kompis.
Jag skulle verkligen behöva rida igenom honom ordentligt någonstanns där det inte är så mycket snööööö...
Kände igenom ryggen när vi kom tillbaka och han har absolut inga som helst problem att böja och tänja åt alla håll. Han markerar inte heller att gör ont någonstanns.
Märkligt.... nu får jag sätta mig ner och fundera hur jag åtgärdar detta.
Visst behövs det en sommarbild idag?