Vet inte om det är åldern eller kanske rädslan att slå sig som har gjort mig till en äkta FEGIS!
Nje, jag har väl visserligen aldrig varit en sån där tuff typ som klättrar upp på vad som helst utan hellre hållt mig till de där snälla lugna djuren.
Visst har jag väl skärpt till mig och ridit en del "vilda" hästar genom åren, men jag söker inte spänning och utmaning om man säger så!
Efter att jag ramlade av den Stora Vackra Svarta Berendt förra året och landade något illa på min fot, har de där fegissymtomen växt sig starkare.
Latin är jag i princip aldrig rädd för, han känner jag ju så väl!
Värre är det med stora livliga djur som tex boxgrannen Ture.
Han är och har varit konvalicent sen in höstas och har vissa dagar lite för mycket spring i benen.
Han känner av när jag är rädd och blir då busigare än busigast.
Det har gått så långt att jag får hjärtklappning och skakar som ett asplöv bara av tanken att ta in honom från hagen.... (trots att jag har tagit in honom 1000 gånger innan) De andra i stallet tar in honom utan problem
Pinsamt, opraktiskt och irriterande. Fegheten verkar inte heller gå över av sig själv, så idag tänkte jag....
och tog med mig ett gäng
Med en longerlina i ena handen och en bamsemorot i den andra, tog jag ut honom ur hagen och ledde in honom.
YES!!!! Jag klarade det!!!
Inga hovar i luften, inga hopp och skutt eller full fart i galopp!!
Nu är jag fånigt stolt över att jag var så "modig", hi hi
Är jag ensam att ibland känna rädsla bland dess stora hovdjur?
sofia
1 mars 2010 10:57
Hej
Nädu jag är också en "fegis"?! Eller är man feg eller har man bara fått mer förstånd genom åren om hur ONT det kan göra att ramla av. Ja nu rider jag inte våra hästar än och vill verkligen inte ha någon olycka med vagn heller.
Så jag ser det nog som att jag ärt mer rädd om mig själv......en olycka händer så for;)
http://www.stallneshime.bloggplatsen.se
Aramis - En dressyrblogg
1 mars 2010 13:05
Puh - jag är nog inte särskilt rädd av mig :-S Det kan ligga mig fatet ibland eftersom jag har fått mig några åkturer... Det går helt enkelt inte att vara rädd när man rider Rigoletto - då kan man nämligen inte rida honom. Jag vet att när jag var yngre tyckte jag det var läskigt att ta in stökiga hästar, men numera känner jag inte sådan oro. Tycker verkligen att det är URMODIGT och SUPERDUKTIGT av dig att ta tag i din rädsla. Jag tror lätt att den kan ta överhanden om man inte möter den - precis som du gjorde! Många kramar
http://aramise.bloggagratis.se
Izza
1 mars 2010 13:27
Bra gjort!
Jag tror att det är bra att man har en viss ja kalla det överlevnadsinstikt och är lite rätt om livet sitt.
Sedan finns det klart en gräns där rädslan riskerar att ta överhanden över ens liv så man inget liv får.
Men den gränsen kommer långt senare än vid en bävan över att ta en in en överladdad pålle man inte riktigt vet var man har!
Jessica
1 mars 2010 17:10
Har nog varit lite av en fegis men med åren tycker jag att jag "tuffat till mig". Dock kan jag erkänna att jag inte är sådär jättemorsk att hoppa upp på Silvia nu efter hennes rodeo... =S Men upp lär jag väl ska någon gång så snart måste jag nog göra ett nytt försök! =) Kanske slänger upp syrran först, hon är TOTALT orädd (fältävlansryttare, suck). =)
Bra gjort med den bråkiga boxgrannen! Som Aramis skrev, att ta tag i rädlsan är nog det bästa sättet för att övervinna den!
Kram kram
http://dromdansaren.blogg.se
tessan
1 mars 2010 19:28
Vem är inte rädd för Ture???! Den store hästen med så mycket energi förstår jag att du är nöjd...
Var jag ju på den tiden han var ganska lugn, men hans bebis ögon gör att man lätt luras. Även han har ju faktiskt sina bra stunder.. Nja är väl så där med oss.. Har skrivit lite om det på bloggen! Ska ner på onsdag igen;(
Kram
http://roxette
Natalja
1 mars 2010 22:54
Sofia: Förståndigare låter mycket bättre än Feg!!
Ylle: Åh, skönt att höra att jag inte är ensam och alena med att vara lite "försiktig" å va mycket bättre det känns efteråt när man faktiskt vågade försöka : )
Aramis: Du är GALEN tös!! : ) Å visst är det så att man så fort som möjligt ska möta sina värsta farhågor. De blir bara värre och värre annars.
Många kramar!
Izza: Å va glad jag blir! Var rädd att alla skulle fnissa åt mig som erkänner en sådan svaghet : o
Jessica: Syrror är bra att slänga upp ; ) Jag satte lillebror på Latin när han var liten (ja både Latin och Lillebror var små)
Tycker inte att jag blir tuffare med åren, snarare tvärtom!
kram kram
Tessan: Ja han är verkligen STOR!
Jag når ju knappt upp till magen ens, ha ha
Hoppas återbesöket går bra, ska genast läsa på din blogg! Kram och lycka till!
PWÖ
6 mars 2010 11:21
Nej du är inte ensam. Jag är ofta en fegis ... speciellt när det kommer till ridning men jag gillar i regel inte att hantera dem vildaste. Och av någon anledning ju större desto värre hehe. Om det är en liten ponny som är jättevild så blir jag inte rädd men om det är en 180cm vildbatte då slår hjärtat i raketfart.
Men allra räddast är jag för att hoppa - men jag övar någon gång varje vecka med bommar så att jag någon gång ska våga mig över ett riktigt hinder.
Ha en trevlig helg!
http://hastliv.blogspot.com
Natalja
8 mars 2010 22:33
PWÖ: Stora hästar och stora hinder ÄR farliga!! Befinner man sig i närheten av dessa två så får man vara en fegis ; )