Snubblar fortfarnade omkring på gränsen mellan vad jag orkar med och vad som får bägaren att rinna över. Kan inte riktigt beskriva hur det känns förutom att jag är skakig, tom och inte utvilad trots sömn. De senaste veckorna känns väl i både knopp och kropp hur mycket jag än försöker dölja det.

Ena sekunden är allt på topp medans andra sekunden känns som rena döden.

Hoppas jag inte är för vresig mot min omgivning, jag lovar bot och bättring (inom kort hoppas jag) Har bara inte kommit på lösningen än   

Planering trodde jag var botemedlet men det har nästan blivit värre, i alla fall när schemat inte kan hållas....

Började lördagen med att knåda ett gäng skimlar. Det är så härligt att se hästarna njuta till fullo när jag hittar någon myspunkt eller när en spänning släpper. Lämnade av en fikakorg i ridhuset sen vände jag hemåt.

Även om jag såg fram emot träningen så fasade jag ändå för den. Kände mig SÅ trött inombords och med en klump i halsen gick jag ut till hagen för att hämta Latin. Han följde snällt med en moloken matte och stod snällt medans jag gjorde honom klar för en tur i släpet.

Vi hade gott om tid och jag skrittade fram ganska länge. Under tiden tränade Pluto och Johanna. Latin och Latin lider av samma latmask och är "spöberoende" För att Johanna skulle få "vila" lite så tog Helena fram långpisken för att motivera de vita bakenen. Uj va han kan röra på sig (när han måste)!!

Helena slog inte på honom om någon tror det utan snärtade bara med pisken i luften.

Det fick ju även min häst lite på tårna, hi hi 

När vi var lite lätt uppvärmda, ja då var Johanna FÖR varm och tiden var inne för oss att grillas.

Helena bad att få ha kvar långpisken, ifall vi skulle behöva den.

Men den behövdes alrig    

(Jag ska inte gå in på några detaljer för det är snart måndag morgon och jag behöver verkligen sova! )

Hela träningen gick i alla fall KANONbra! Latin var så fin   

Så mjuk och framåt.

Vi fick fila en hel del på öppnorna men vi hade i alla fall inga problem att svänga, ha ha

Vi fick beröm av Helena och nytt hopp har tänts inför helgens tävling.

Om jag skulle betygsätta träningen så är det en 12a av 10   

Med denna toppenritt i ryggmärgen körde jag och FiaLotta Larsson till skåneland och möter inte en, nej inte två utan tre Blogg-kompisar på Helsingborgs Fältrittklubb. Där finns också Kyra Kyrklund och 495 andra hästintresserade människor på en alldeles för liten yta.

Det var knökafullt men tack vare en snäll funktionär fick vi plats för oss på raden längst fram   

Oj oj oj, va BRA Kyras Clinic var!! Jag ångrar inte en sekund att vi "offrade" en hel dag på detta trots att det kostade en hel del. Nu ska man bara komma ihåg allt hon sa. Jag fick tog bilder som hjälper mig att tänka tillbaka.

Just nu är i princip alla namn som bortblåsta men jag har för mig att två godkända hingstar fick visa upp sig.

Kyra är verkligen en mästare på att förklara så man förstår till 100 %

återkommer med mer detaljer

Det blidde inget inlägg igår   

När jag klev innanför dörren här hemma var klockan 22:20 och min energi var nere under noll. Det tar bort glädjen med ridning/hästar när man måste stressa till allt och ändå räcker inte tiden till.

Hur jag än gör så är 24 tim/dag för lite.

Skyndade till stallet efter jobbet för att stressa vidare till Orranäs.

Ville hinna rida igenom honom ordentligt. 40 minuter räcker inte alltid, då hinner han precis bli varm, sen avslutar jag.

Inte kom jag iväg tidigare trots stress och jäkt. Strax innan 20:00 satt jag på hästryggen i mina nya ridstövlar. Ja då. Dom kändes precis lika konstiga som i torsdags. Förstod inte hur jag överhuvudet taget skulle kunna skänkla.

Började passet i en låg form, till min hjälp hade jag "fusksnöret".

Spöet hade jag med mig men jag lät det stå mot stolen och vänta ifall jag skulle behöva det. Till en början var han ganska pigg, ja det var så länge som han fick gå låg. När jag sen krävde lite mer, slöade han till. Då tog jag hjälp av spöet. Jag behöver som sagt bara hålla i det så går han som en klocka!

Denna gången var han dock lite tjurigare och när han tyckte jag var FÖR jobbig, skuttade han på stället.

Försökte sätta mig ner men nej nej, det gick inte alls. Jag skumpade, stövlarna var jobbiga och Latin försökte maska. Då la jag upp stigbyglarna och genast gick det bättre. Gramanen tog jag av ganska tidigt. För att den ska göra nytta måste jag ha rätt bra fart på Latin, går han och står emot hela tiden så stör dom bara.

Red igenom programmet igen och då tyckte jag att det var ännu svårare att svänga   Som vanligt stelnar jag till och tappar all känsla för ridning.

När jag nästan ridit en timma började han lossna i sidorna och nacken.

Det var i galoppen, vänster varv, som han började frusta. Flera gånger och efter det blev han mycket mer avslappnad och mjuk.

Red en liten stund till bara för att få känna lite på den här mjuka trevliga hästen också och inte bara rida den kantiga springmästaren. När han var så där mjuk i både mun och rygg satt jag riktigt bra. La ner stigbyglarna och travade av honom i lättridning. Han sökte sig framåt /neråt utan att bli framtung.

När jag väl var klar med allt och körde hemåt igen, tänkte jag igenom programmet. Jag tänkte att jag satt på en GP häst och det här var en baggis.

Jag kunde nästan känna hur bra det gick!! Inget skump, ingen sur häst och absolut inga flaxande kroppsdelar. Den tanken ska jag ha med mig nästa söndag   

Det jobbiga med att vara iväg är att bära in allt i sadelkammaren igen, mocka släpet och parkera det...

*Suck* hoppas att det är vår snart¨. I alla fall så att padocken tinar upp!

Snart är bristninggränsen på vad jag orkar med nådd.

Idag fredag fick Latinen vila.

Det var dags att dra igång körningen igen. Infomöte i Nävragöl kl 19.

Hur skulle jag hinna!!

Det var på minutern jag hann med skjussen till Silverhallen.

Kul att träffa E-K, "Lilleman" + dam och framförallt gubbarna, Arne och Orvar.

Vi fikade och planerade in 5 helger framåt.

Jag och Latin hamnade i den avancerade gruppen och vi fick som mål att köra någon dressyrprogram. SPÄNNANDE!!!

Jag har ju både läst och pluggat in en del program i mina dar, och det såg enkelt ut. Orvar tyckte fortfarande att jag skulle tävla i år. Vi får väl se vad som händer när Div I är över och om jag har en vagn att tillgå.

Vad händer i helgen då?

Jo i morgon är det träning för Helena.

Tiderna :

12.45 Maja B
13.30 Sara L
14.15 Johanna J
15.00 Louvisa J
15.45 Paus
16.30 Johanna W
17.15 Natalja K
18.00 Freja R

och på söndag är det Kyra för hela slanten   

Har inga bilder att bjuda på ikväll men en fin finnhäst kan väl passa in   

Jag var ju bara tvungen att testa stövlarna idag.

Det var (hör och häpna) mildgrader ikväll och inte alls stenhårt i marken.

Latin fick sadel och träns på sig. Jag hoppade i stövlarna och hade fullt skå att bara klättra upp på pallen   Å då är dessa stövlarna ändå inte så där tok-höga med "dressyrbåge" som alla dressyrryttare vill ha.

Vilken märklig känsla det var!! Jag är egentligen en "skor+ shortchaps" ryttare men sen jag bröt benet har jag ju inte kunnat rida i något annat än stövlarna.

Mina första stövlar var ett par jättemjuka OCH jättekorta läderstövlar från HÖÖKS. Det gav samma stöd som en fotbollsstrumpa, ha ha

Nästa par som jag köpte för 2-3 år sen var ett par Sportive High Rider II. Det är inte heller en hård stövel. Dessa jag hade på fötterna idag, är betydligt hårdare och ger ett stabilt stöd för hela vristen.

Nu kunde jag inte vinkla ut tårna som Charlie Chaplin som jag brukar. Jag kunde inte heller dra upp hälen för att skänkla... Hur ska det gå att rida egentligen tänkte jag!?!? Jag hade ju visserligen tagit med mig spöet men utan ben brukar det vara knepigt att få någonting att fungera.

Jag kände mig sån här!

För av någon outgrundlig anledning så blev hela jag stel bara för att stövlarna var det   

Vi red iväg på den mjuka grusvägen och ställde in siktet på Åby.

Å inte var det någon slö och okänslig häst jag satt på inte!

Tvärtom. Han var DÖPIGG och reagerade bara jag viftade på lilltån.

Vilken märklig upplevelse!!

Ni som rider med liknande stövlar, har ni upplevt samma fenomen?

Går det verkligen skänkla när man inte kan röra sig eller är det bara jag som har fått tenn i benen?

Idag gick det som sagt kanon trots stela ben men jag vågar ju inte lita på att han alltid kommer att var så fin. Jag fick till och med proa på honom när han blev lite väl het på gröten.

Sista uppförsbacken hemåt tog han i, det var precis som han ville testa om det gick att länga steget något (eller var det jag kanske, he he)

Frågan är om jag ska ta med stövlarna till ridhuset i morgon eller inte?!

Inte nog med att SOLEN har värmt Blekinge större delen av dagen, den har även fått bort en hel del snö också   

Sen fick jag ett sms att jag hade ett paket att hämta hos "EU-moppen"

Det är Karlskronas "BussGods" ombud.

Självklart körde jag raka vägen dit efter jobbet (utan att passera GÅ)

och till min stora lycka var det mina nya stövlar som hade kommit.

Jag slet upp kartongen i bilen och dom var precis så fina som på bilderna.

Det är ju så att jag är är en snål smålänning och har helt enkelt inte råd att köpa dyra prylar. MEN hittar jag något fynd, tvekar jag inte att slå till.

Dessa stövlar är av märket Petrie och var bara provade 2 gånger. För dessa fick jag betala 1500 kr. Det bästa av allt var att dom passade, annars hade dom varit dyra även om dom kostat 150 kr   

Roger som agerade fotograf tyckte att jag skulle modella lite när jag ändå var igång.

"Grodhoppar-ryttaren"

"Jockey-ryttaren"

"Rock`n`Roll-ryttaren"

och till sist, den vanliga dressyrryttaren (lägg märke till den alvarliga blicken och den lite smått tråkiga uppsynen)

Inte nog med att stövlarna kom... I brevlådan låg ett kuvert, från KYRA!!   

Det innehöll två biljetter till Kyras Clinic i Helsingborg på söndag.

Det är jag och Fideli ska dit med stora öron och hoppas att vi får mycket matnyttiga tips att ta med hem igen.

Är det Karlskronabor som ska dit och vill dela bil och bensinpengar så har vi plats i baksätet   

Jag valde att inte köra till stallet med mina nya fina stövlar.

Vill ju inte grisa ner dom första dagen.  

Tog in hästarna till en början, hängde in hö till Latin och la BoT värmaren under termotäcket. Sen var det lite täckesbyten, mer hö packning och till sist mockning. När det var klart fick Latin en nogrann massagegenomgång.

Hals och nacke är jättespända just nu. Är det sviter efter kandarridningen. Han grejar ju så in i norden mycket med tungan med kandaret. Och jag har märkt ett samband där, ju oroligare mun desto värre hals. Men det är ju inte så konstigt eftersom tungan fäster uppe i Atlaskotan.

Han tyckte det var såååå skönt trots att han fäller som en julegran som har stått inne för länge. Tror aldrig att han varit så fin i pälsen som han är nu   

Jag har nästan alltid fått ge honom B-vitaminer vid fällningen för att han har varit snubblig, trött och lättirriterad då. Läste på lite i höstas varför man ger B-vitamin. Det fanns inga forskningar som visade att hästen får bättre päls av B-vitamin. Men... är det verkligen det som hästägare är ute efter. att få fin päls. Jag som allti har gett Latin B-vitaminer för att underlätta pälssättning/pälsfällning.  Det går tydligen åt en hel mängd protein när hästen ska tillverka päls. Så det är mer protein hästen behöver i första hand. Sen ska man börja motverka detta långt innan dom börjar fälla, det är det inte många som tänker på. Det är något sent att proppa i dom en massa gojja den dagen pälsen ramlar   

Jag ökade för ett par veckor sen Latins hö-giva för att han skulle ha lite mer i bagaget när det var dags för fällning. Jag tror och inbillar mig att mineral/vitamintillskottet Chevinal Plus gör underverk!!

Så i år blir inga B-vitaminer i Latins mat. Han verkar må bra ändå, men jag håller alltid ett öga öppet åt det hållet.

Ny vecka, ny tag!

Oj va jag har mycket att öva på denna vecka!

Tävlingen i Kalmar närmar sig med stormsteg så det går inte att ligga på latsidan en enda dag   

Vi tog oss till Orranäs igen med Malin som sällskap. Det var redan ett par minusgrader när vi körde så det var skönt att veta att man skulle rida inomhus.

Hoppades på att han skulle kännas så där superduperfin som han gjorde i torsdags, men tyvärr var han bara halvfin   

Det var mycket energi i hans korta bruna ben och helst hade han sprungigt ifrån allt arbete. Jag förstökte rida ihop honom med hjälp av ryggningar, bakdelsvädningar, öppna / sluta och tempoväxlingar. Han var lite på hugget och minsta lilla jag gjorde fel slickade han öronen bakåt! Trots att han såg ut som en huggorm så gjorde han som jag bad om... NÄSTAN, hi hi

På volterna försökte jag få de där frambenen att gå åt rätt håll. Till min hjälp hade jag ett litet spö som jag la på ytterbogen. Det var effektivt!!

Red ganska intensivt i 25 minuter sen red jag igenom programmet.

Gissa om jag skiter bort allt? svar: JA! Jag spänner mig, lättar i hanen, slutar driva....

Istället för att traggla programmet och riskera att reta upp honom, red jag honom i en ganska låg form, i ett högre tempo. Det fick honom att slappna av och jag kunde jobba en liten stund till. Han var absolut inte trött då men när sen satt av, var han rätt mör, he he

Han hade behövt gå en stund till och få sig en riktigt genomkörare men klockan var på tok för mycket!!

Lite streching efter ritten (Malin o Latin)

-"Titta vad jag har"

-"Mums!! Ge mig!!"

-"Men va krångliga ni ska vara då!! "

Han var lite låst i vänster sida och på denna bilden så ser jag att halsen inte är som den ska!

Så i morgon blir det nog massage, nu blir det sova, sova säng-säng-säng!!!

En skogstur stod på schemat idag.

Efter gårdagens jippo är Latin verkligen förtjänt av en härlig uteritt.

Vi väntade tills solen värmt upp marken och fick då sällskap av Bella med matte.

Undra om hästarna kände av våren på riktigt idag för dom var mer vilda än tama.

Bella sprang längst staketet i hagen i en svävande passageliknande trav.

Latin och Ture kom skuttande som två antiloper.

Någon har bökat i geggan idag   

Mulen är ju alldeles brun Latin!

Men vad gör det när man är sötast i byn   

Vi tänkte vägen mot Åby och se hur långt man kunde rida utan att fastna i någon kvarglömd snödriva.

Vi försökte hålla ett jämt och ganska lugnt tempo, men Bella fullkomligt sprudlade av energi och hennes benen var överallt!! Hon är nog gjord av samma material som en geleråtta för hon har inge begränsningar på hur hon kan röra sig. Latin framstår som en ganska stelbent trähäst i jämförelse. En stabil och säker trähäst, ha ha

Det var mjukt nästan överallt men vi fick se upp för kälhål! Inne i skogen låg snön kvar i ett tjockt hårt vitt lager. Vi tog oss fram men det känns väldigt jobbigt för hästarna. Red en svängom i skogen sen tillbaka. Då la hästarna in turboväxeln.

Båda tuggade och skummade så vi blev helt vitprickiga.

Galopperade en bit och Latin kändes såååååå fin!!!

Bella visade sin allra bästa mellantrav. Jag hoppades att Latin skulle slänga en blick och sen gå likadant... men nej. Han såg inte Bella som någon läromästare. Snarare som en stimmig brud med överskottsenergi, ha ha!!

Ett par steg fick jag honom att öka lite.... sen blev det mest spring och Bella bara flyger fram. Tänk att något som är så lätt för en häst, kan vara så svårt för en annan   

Latin såg nöjd och glad ut idag. Lagomt med en skogstur tyckte han, så jag nämnde ingenting om att jag tänkte köra till Orranäs i morgon    

.

Ja, då har vi fått en bedömning så vi vet hur vi ligger till formmässigt inför MSV debuten. Om jag får säga det själv... så kommer vi nog sist   

I alla fall om jag tänker rida som jag gjorde igår....

Smet in i ridhuset innan Susse var helt klar. Red runt och allt kändes toppen. Han var lätt och smidig, lyssnade fin fint på matte och jag kunde sitta fint och planera min ridning.

Sen blev det min tur och Pia sa varsegod!

Då dog jag    Jag la helt av med att rida och åkte med runt som en tennsoldat. Så det blev lite hackigt, lite ojämnt och en alldeles för öppen form.

Skolorna blev mesiga, ingen längning alls ( i första mellantraven bromsade han till o med) Han fastnade i bakdelsvändningarna och lättade lite fram!

Det som var bra var att han hade "God Energi" och det tycker jag är en bra grund i alla fall. Se får piloten ta sig i kragen och rida likadant som i torsdags.

Jag har funderat på det där med kandaret. Han gillar ju inte riktigt det och går absolut inte bättre så Pia tyckte jag skulle vänta med det. Bättre att få ihop honom på vanligt träns så han är bekväm där.

Han blir ju så gräsligt arg på mig när jag tar tag i innertygeln och fastnar där.

Riktigt så arg blir han inte på träns    Vill ju inte att han går på bakbenen pga komunikationsfel.

Efter programmet fick vi hjälp av Pia. Förra gången vi hade programridning så var det skolorna jag fick akuthjälp med. Denna gången kunde vi inte svänga. Ytter framben var alltid på väg åt fel håll, tillika mitt överliv. Inte konstigt att det blir hackigt när han ska försöka svänga när halva ekipaget går åt andra hållet.

Nu blir det intensivträning!! Jag måste lära mig rida HELA TIDEN och han måste gå mer mellan hand och skänkel.

Jag summerade poängen och fick det till 54,9 %

Helt ok med tanke på en ryttare i tenn   

ps. är till o med nöjd med min sits

Jag tänkte vara fin på jobbet idag så jag letade upp min finskor med lite klack. Har gått hela vintern i mina varma goa kängor. Dom är sköna men inte särskilt snygga. Parkerade på Bredgatan och gick hela 200 meter i skorna, sen gjorde foten ont resten av dagen   Dumma fot!

Det gör dessutom fortfarande ont plus att den är bonustjock...

Tycker den kan var hel nu, jag behöver faktiskt två fungerade fötter.

För det har jag läst i min nya bok   

Någon tipsade om den på Aramis Blogg och jag är beredd att hålla med, den är TOPPEN!! Nu ska man bara hinna med att läsa OCH göra som det står i boken också. Annars gör den ingen nytta!

Vi (jag och Latin) fick sällskap av Malin idag, dock utan Bella. Vi skyndade iväg till Orranäs. Det är ju som vanligt stenhårt och kallt när jag ska rida på kvällen. Tog det vanliga tränset + sporrar & spö.

Började med att memorera programmet undertiden jag skrittade fram.

Kortade upp tyglarna och jobbade vidare i skritt. Ryggade några gånger och sen kom jag fram i trav. Jösses! Något hade hänt!! Ja, hade inte Malin varit med så hade jag nästan trott att det var en dröm. Har aldrig varit med om maken till trav. Helt otroligt!

Tyvärr blir jag väldigt passiv när han går så här bra!! Jag är väl livrädd att komma åt någon knapp så jag råkar stänga av denna trevliga gångart.

Försökte ändå tänka på hur jag satt, hur Latin gick och på så vis började jag rida lite mer aktivt.

Skänkelvikningarna funkade super i både skritt o trav. Likaså galoppen. Den var fantastiskt fin!! Jag sa till Malin att idag kan jag inte sitta och traggla så länge när han går så här bra!!

När jag ridit i cirkus en 20 minuter lät honom pusta ett par minuter sen tänkte jag rida igenom programmet. Han sträckte ut halsen och såg så nöjd ut.

Motvilligt kortade han upp sin bruna kropp när jag tog tyglarna. Han ansåg att ritten var avslutad i och med att jag skrittat på långa tyglar.   

Jag fick ihop honom och vi provade att rida igenom MSVC:2

Vi började med inridningen i galopp, halt och vidare i trav. Försökte länga lite på diagonalen... ingen direkt respons, gjorde om det och red lätt = bättre respons. Sen vänster öppna och vidare till halvvolterna. Då gjorde han som i förrgår i första öppnan plus halvvolterna. Tappade bjudning och rätade ut sig.

Frågan är om det är han eller jag som stökar!?!?!

Morrade lite på honom och sen fick fram honom riktigt bra!

Jag satt dessutom kvar i sadeln och skumpade inte så mycket.

Förutom att vi inte har någon vidare samlig och inte mycket längning heller så är det inga delar i programmet som är FÖR krångliga för oss. Skönt!

Den förvända galoppen passar Latin så även den borde fungera utan problem.

Vi avslutade passet med att göra några galoppombyten, men Latin tyckte att jag gjorde lite för klumpiga hjälper. "Kan själv" liksom, "du behöver inte flytta skänklarna bak till svansen"   

Så när jag i princip inte gjorde någonting utan bara trampade ner lite i stigbygeln fick vi till riktigt fina byten utan varken skutt eller hopp.

Travade sen av min gummiboll och han fick många klappar och beröm.

Innan vi åkte hem fick han ett päron och en banan!

Det var han verkligen förtjänt av. Ja, jag kan inte riktigt förstå det än.

Fler såna pass vill jag ha, så lovar jag att ALDRIG klaga mer.... över någonting!!!!

ps. varför har man aldrig kameran med sig när det för en gång skull går riktigt bra?