ÄNTLIGEN har blekinge fått lite värme!

När jag kom till stallet står Latin och hans kompis Ture i hagen, utan täcken och fnattar varandra. Det såg sååå härligt ut och pojkarna såg väldigt nöjda ut.

Eftersom jag inte körde i tisdags tänkte jag ta det idag istället.

En viss som börjar på M och slutar på alin   tjatade på oss att vi skulle följda med ut i skogen i stället. Får väl göra ett nytt försök att köra i morgon.

Vi skrittade iväg och eftersom Latin hade en vilodag igår, skrittade vi fram länge och väl. Han kändes helt ok i skritten på långa tyglar men när det var tid att korta upp dom... då ville han inte fälla in sin hals någonting. Han tyckte den kunde vara helt rakt fram, ja som en galionsfigur på ett gammalt skepp.

Man kan nästa likna honom vid en stor träbåt, så smidig kändes han.

Lika bra att ta itu med problemet direkt. I skritt på korta tyglar började jag jobba ihop honom. Det kom lite protester för han tyckte inte alls att han skulle behöva gå med korta tyglar och jobba med kroppen.

När jag fått lite ordning på skritten, började jag trava... jättesakta. Det var precis där väg blir stig och nu fick han se vart han placerade sina fötter.

Det tog nästan hela sträckan i skogen innan han började ge med sig ens en milimeter.

Bella klev åt sidan och vi red förbi, då tog Mr Tiin tillfället i akt och började skutta. Jag fick morra, skänkla och till sist klappa honom lite mellan öronen på det där bestämda viset. Ja det var efter att han skuttat, jag la till skänkeln för att driva framåt, han lättade bak, jag tappade en stigbygel, jag tog tag i bettet, han blir arg och tänker resa sig. NEJ gamle man... vi har ju slutat med det.

Det är väldigt effektivt att klappa på huvudet, han slutar genast konstra och då gäller det för mig att genast släppa på kraven och låta honom gå. Belöningen är ju att sluta   Jag ger inte honom långa tyglar för det utan rider vidare enligt "min plan"

När vi passerat skogen och kommer ut på grusvägen travar han som aldrig förr, hur fint som helst! Märkligt att man måste säga till honom som en sträng rektor.

Likaså galoppen var fin fin. jag kunde inte släppa iväg honom för mycket för då smet han ur ramen. Gjorde ett bra byte från höger till vänster galopp, den som normalt är svår.

När vi kom fram till "Medelhavet" klev vi ner i vattnet.

Latin fick syn på ett par svarta ankor med vita huvuden. Dom såg intressanta ut!

Bellas matte verkar spana efter ankor hon med   

Å så dagens fot-bild   

Min högra tå och Latins framben.

Resten av rundan gick relativt smärtfritt. Inge mer Latin stök, han accepterade att gå i form på tyglen.

För att göra rundan lite mer spännande så gränslade Bella en huggorm   

Den låg där och slappade mitt på vägen. Ja vi hann inte reagera förrens vi var förbi... Hu så läskigt!!

Sista traven innan vi saktade av var riktigt trevlig. Jag satte mig ner i sadeln från redan i början och där satt jag kvar hela rundan!!

Ja, jag satt verkligen tungt på rumpan och GÖSSES, det gav resultat.

Dessutom red i de nya stövlarna!!!

Vi var alla fyra väldigt svettiga och åtminstone jag lukta inte hallon direkt.

Ingen kan säga att ridning inte ger någon motion....   

Först var det focus på fyra fötter, två med svarta låååånga strumpor och två med lite kortare vita sockor. Eller ja... de var inte så vita för att flodhästen verkar ha hittat ett träskhål och hade ju naturligtvis geggat ner sig lagomt tills hovis kom.

Latin fick ha grimman med den starkare magneten när han skos. Inte för att han är jobbig och dum utan för att göra honom avslappnad och inte lika irriterad när hovis bankar på skorna. Det ser lite roligt ut, Latin hänger med huvudet i uppbindningsgrimskaften som om han sov, men så fort Bengt slår på städet blir han jättearg, stryker öronen bakåt och hugger nästan i luften. När det är tyst igen, somnar Latin om. Oljudet måste göra ont i honom på något sätt.

Som jag har skrivit tidigare, Erlichias hästar kan bli känsliga för ljud och ljus. Det visar Latin tydligt, inte minst när det handlar om nyårsraketer.

Han fick nya fina skor av senaste modellen. Tycker att designern har varit ganska enformig de senaste åren. Tänk om våra skor alltid såg likadana ut   

Eftersom jag körde till stallet direkt efter jobbet och mockade under tiden Latin skoddes så kom jag hem tidigt. Då fokuserade jag iställer på mina egna fötter... eller ja. den vänstra i alla fall.

Jag köpte ju Back on Tracks vristskydd den 8 maj. Det står på förpackningen hur man bör vänja in produkten. Det gjorde jag de första 3 dagarna, sen dess har jag haft den när jag har varit hemma och under natten. Jag har alltså inte använt den "in action" tex när jag rider eller är ute och går.

Det står att man bör vänta minst 20 dagar innan man gör en utverdering men jag tar en kort koll så här i första halvlek.

Kan inte skryta med några stora förändringar men lite bättring känner jag allt!

Tycker att blåmärket på utsidan börjar försvinna och ärret på insidan har fått tillbaka mer och mer känsel. Framför allt så är vristen mindre, den är inte helt smal och fin och det vet jag inte om den någonsin kommer att bli.

Så här ser i alla fall foten ut idag (varning för er som ogillar denna kroppsdel)

Utsidan med det ett år gamla blåmärket.

Den snygga ärrade insidan.

Bonus är den torra hälen... skulle kanske låna Latins "Lypsyl"   

Å så här fin blir den inbäddad i keramiskt tyg från kina!

Bonus på denna bild är det härligt håriga benet, snart dags för sommarklippningen   

När jag ändå hade kameran framme och lekte så fotade jag framsidan också.

Kanske mest för att visa att jag är BLOND igen   

Återkommer längre fram med mer BoT rapporter

Jag har länge hävdat att Latin har för korta framben. Nu har jag bildbeviset.

Inte konstigt att jag har svårt att rida upp honom i formen   

Hi hi, ja... vad var det jag sa   

När han fick syn på sin matte, övergav han gräset och kom för att hälsa.

Jag blev nästan rörd... men det visade sig att han bra skulle kolla om jag hade godis till honom. När jag inte hade det, gick han igen och fortsatte att spisa gräs.

När stallsysslorna var klara fick han följa med in, vare sig han ville eller inte.

Malin och Bella ville ha med oss ut på en tur. Jag hade tänkt att köra på banan men där var det nyharvat inför träningen i morgon så jag ville inte förstöra det med en massa hjulspår.

Skon var lite lösare än igår men den satt så pass bra att det gick att rida. Den glappade bara ca 4-5 mm på utsidan.

Vi tog turen förbi grannstallet och mot Färskesjön. Mötte en traktor som höll på att lasta stockar. Rolig förare, han stannade upp när vi närmade oss, men precis när vi var brevid traktorn började han gasa. Gissa om BellaBus blev rädd?

Jag red hela rundan, en ganska kort runda med ytterst lite galopp, på långa tyglar. Latin fick bära sig själv och det var nyttigt för honom, speciellt inne i skogen på stigarna.

Vädret var hur varmt som helst så det var ett svettigt gäng som kom tillbaka till stallet.

I morgon blir det nya dojjor till Tiinen och därefter vila.

 Min brune fick smaka gräs medans jag mockade idag, gissa om han blev glad! Han fullkomligt vräkte i sig det gröna som om han inte fått mat på flera dagar.

Såg i lördags när jag släppte ut honom att han gick förbi höhögen och vidare för att leta gräs i hagen.

Motvilligt följde han med in för en ridtur. Det har varit en torr vår, marken är torr och även Latin. Eller ja, hans mule i alla fall.

Det brukar vara så på våren, han blir torr och fnasig runt munnen och får lätt skav av bettet. Ja, han kan nästan bli lite svullen till och med. Såg redan igår att han såg sliten ut och plockade genast fram hans "lypsyl"

Salicylsyrevaselin, säg det 10 gånger på rad om du kan   

Den salvan är väldigt dryg och effektiv. Han brukar bli bra på bara ett par dagar. Det syns tydligt att han är lite tjock och svullen när han får bettet i munnen. Salvan är nog helt smakfri för jag kan smörja honom inne i mungipan utan att han protesterar.

Vi red rundan vid Medelhavet idag. Jag iklädd mina nya stövlar (hur länge kan man kalla dom nya tros) och med kort hoppspö och de häftiga blomsporrarna.

Jag fick jobba på ganska bra idag för att få Brun att gå som han borde. Jag tror minsann att han var aningens lat idag.

Så fort han fick chansen så maskade han och försökte komma undan.

När jag väl fick rätsida på honom, ja då svansade han runt och kändes som en hårig ål. Jag fick morra till ett par gånger innan han insåg att det var lika bra att lyda, matte tänkte inte ge upp trots "plaströren" (läs stövlar) på benen, ha ha

SEN gick han kanon. Konstigt att han ibland måste konstra innan han ger sig.

Det kan omöjligt vara lättare att gå på tvären eller skutta. Jag går inte på det, hör du det Latin!

Det var varmt i luften idag, vi var båda ganska svett när vi kom tillbaka. Å jag tror att vi var lika trötta också. En baksko började låta lös, tur att hovis kommer på onsdag.

Efter ritten och svullnaden runt bettet har redan blivit mindre.

Som de flesta vet jobbar jag på kontor. Det är ju ett väldigt stillasittande jobb och eftersom jag hanterar många siffror om dagarna är det huvudet som får jobba mest. När man har lite för mycket att göra blir huvudet lätt fullt och man mår inge vidare.

Jag har länge sett fram emot denna långhelg, en chans att ladda batterierna och tömma huvudet.

Målet var att bli fysiskt trött och inte psykiskt trött, å det har jag verkligen lyckats med i helgen   

I fredags kom världens bästa Christina med ett gäng koner och skulle få ordning på mig som kusk   

Jag spände för Latin och värmde upp med en tur i skogen. Sen fick jag en genomgång i hur en körtävling fungerar. Hon hade kommit på den smarta idén att jag skulle grooma för henne först, så får jag liksom se allt innan jag ska in!

Det började inge vidare, jag körde nästa ner ALLA koner och tempot var på tok för lågt. Vi höjde farten och snävade till svängarna, hoppsan... då fungerade det minsann!! Jag körde inte ner en enda kon sista vändan å då var det tajt, bara 15 cm till godo per sida!! Stort tack till Christina!! Nu vet jag hur jag ska träna. Det är ju bara circus en månad kvar innan tävlingsdebuten!

I lördags blev det en tidig morgon. Roger tog sin lilla busbil och körde till Emmaboda, jag körde till stallet med flickorna i bagaget för att släppa ut hästarna. Men jag mockade inte eller red, när jag ändå var där utan jag tog vovvarna i koppen och GICK grisarundan   

Det tog väl en timma ca, sen körde jag hem, pustade ut innan jag körde vidare (utan hundar den här gången) och masserade ett par hoppehästar i Lyckeby.

Ingen rast och ro, vidare till skogen och hem till körtränare Christina. Fina Wouter fick sig en omgång massage. SEN körde jag hemåt och på vägen passerade jag ett gult fint hus. Ett DRÖMHUS   

Jag vill haaaaaa...

Å får jag inte det... ja då vill jag ha detta DRÖMHUSET

Gissar dock att båda dessa objekt får fortsätta att vara drömhus tills jag blir miljonär eller liknande   

Hem kom jag till slut, inte för att det är något fel på vårt hus, förutom att det ligger vid en europaväg och inte har varken stall eller hage...

Ny hundpromenad på ca 1 timma (hundarna måste tro att jag har blivit galen)

Bytte sen till ridkläder och körde vidare till stallet.

Hemskans va mycket körande det blev fram och tillbaka  

Mockade och sånt som hör till, plockade in pojken och gjorde honom klar för en uteritt. Vi fick sällskap av Malin och hennes tokiga Fux. Ja idag var Bella värre än värst! Hon var ÖVERALLT och ingenstans. Vi tog långrundan med mycket benlyft över kalhyggena och långgalopper vid medelhavet. Men det gjorde inte Bella tröttare... Jag däremot började känna mig rätt mör när jag kom hem.

Somnade i soffan som en klubbad säl..

Sov lite längre idag. Tog vovvarna i koppel efter frukost och funderade på vart vi skulle gå. Gick ner till byn och över E22an igen. Upp mot Ramdala Mark. Vi gick och gick och gick. Sen chansade jag och svängde in på en grusväg, förbi ett hus, in på en skogsväg och vips såg jag ett välbekant torp!! Eller ja, jag har sett torpet en gång tidigare, men nu visst jag i alla fall vart vi var!

Fortsatte in i skogen och såg att vi hade gått i lite mer än en timma och vi var så långt borta man kan vara på Vinbergavägen.

Plötsligt blir Lexie helt vild.. hon värdrar något och vill in i skogen. Jag får be henne lugna sig och då ser jag, bara en meter eller två från oss... ett litet rådjurskid.

Säger åt hundarna att sitta.

Lilla BambiBäbis lägger sig sakta ner och blir näst intill osynlig.

Bäst att smyga vidare innan den får lukt av oss...

Vi fortsätter och nu styr vi kosan söderut igen.

Vovvarna är lika pigga fortfarande, inte ens 10 åriga Xera har trappat ner på tempot.

Vi håller ett högt tempo, målet är att bli trött! Passerar massor av hundar och jag tycker faktiskt att mina flickor uppför sig mycket bra (med tanke på hur dom brukar göra när vi möter andra) Sista hunden vi passerar är en lös hane som springer ut från gården. Han brukar vara lös och vi har mött honom många gånger innan. Han är dock obehagligt nära denna gången och Xera reagarar som den beskyddande mor hon är. Han nöjer sig med att lukta på fotspåren och vi kan gå vidare.

Hela vår lilla runda tog någonting mellan 2 och 2½ timma, enligt kartan var det ca 1 mil. Å den milen kändes i hela kroppen   

Jag tog en kort lunch innan jag körde till stallet.

Fullt ös medvetslös!!

Latin var ovanligt söt idag!

Han såg så oskyldig ut på något vis.

När jag ledde in honom tyckte jag att han var sååå stel.

Därför tog vi ett uppmjukningspass på ridbanan.

Skrittade fram länge och red sen lite mer än en timma.

Idag behövde han värmas upp i 40 minuter, sen kunde jag börja samla och rida på riktigt! Han gick superbra även idag, det var bara en gång jag fick morra lite på honom. Det var efter ett galoppjobb, han fick en skrittpaus, sen ansåg han att det var klart. Så när jag kortade upp honom och ville trava, la han i handbromsen och bet fast i bettet. en snabb reaktion från mig, så var han igång igen. Galoppen var den som annars imponerade idag. traven var si så där. Kort och lite stum. Kanske var det jag som inte orkade, valde därför att rida lätt större delen av ridpasset. Det blir bara fel när jag inte kan hjälpa honom med takten...

Nu är jag riktigt trött i hela kroppen och kommer garanterat att sova jättegott!

Tack alla ni som svarat med så glada kommentarer till filmerna   

Detta hjälper mig enormt att kämpa vidare trots att Latin vissa dagar känns som om han vore trebent!

Jag tror aldrig han har gått så bra som denna träning för Helena och det bästa av allt är att jag behöver inte kämpa mig gul och blå för att han ska gå så. Nä, det räcker med att bli genomsvett och illröd i ansiktet   

Jag har äntligen hittat den tränaren som passar Latin bäst. Visst finns det fler som är fantastiska men just att gå framåt har Helena varit enastående och hon skyller ALDRIG på hästen!! Det tycker jag är kanon!

När jag gör rätt, då går Latin rätt. Jag behöver aldrig "tukta" honom på hennes träningar som jag har fått göra förr. Visserligen håller jag på att halvt smacka ihjäl honom men jag behöver inte slita eller banka i honom. OM jag rycker tag får jag istället skäll av henne!

Vi är ganska eniga om att jag har grova, klumpiga hjälper men.....

de börjar bli bättre.

Jag sitter mycket, mycket bättre nu. Har en stadigare sits, har stadigare hand och en bättre skänkel. Det finns massor kvar att jobba på men håll med om att vi tagit ett STORT steg framåt.

Helena sa ännu en gång att om jag rider så här på en tävling ska jag inte behöva få mindre än 60 %... men hur ska jag lära mig rida så här på tävlingarna när jag knappt kan få till det hemma ens   

Igår, efter att ha läst alla snälla kommentarer och sett filmerna ca 100 gånger så körde jag till stallet. Trots fint väder och gott om tid, valde jag att rida på banan istället för att röja i skogen.

Kände för ett dressyrpass idag, ett BRA dressyrpass.

Hämtade in Latin från hagen och gav honom lite hö medans jag gjorde honom iordning.

Tog de långa sporrarna och de gamla stövlarna. Vanligt bett och det korta dressyrspöet.

Började med att skritta ut en sväng, vi har en perfekt runda runt hagarna och åkrarna som tar ca 15 minuter.

Sen fortsatte jag att värma upp på banan i skritt.

Han kändes pigg men stum i mun och i sidorna. Händer ofta efter en vilodag.

Jag flyttade för skänklarna och gjorde tempoväxlingar i skritten. Sen började jag så småningom att trava.

Traven var kort, lite springig och inte alls bärig. Då fattade jag galopp istället.

Så växlade jag mellan trav och galopp men massor av volter och övergångar till skritt. Han blev bättre och bättre för varje varv och det blev bara roligare och roligare att rida.

Jag fick ta av mig fleecetröjan och bara rida i t-shirt, det var sååå varmt!   

När jag hade ridit i 40 minuter på banan (plus de där 15 min i skogen) kändes han jättefin. Han var helt loss i kroppen och lyssnade på minsta lilla milimeterhjälp jag gav!! Jag satt som gjuten (kanske pga att jag hade klibbat fast i sadeln i allt svett   ) i sadeln och han kändes piggare och mer framåt för varje varv. Jag satt bara och log, vilken härlig känsla. Idag kunde jag verkligen rida och det gav resultat!!

Efter en timma på banan fick han långa tyglar och vi skrittade av i skogen.

Ett bra dressyrpass som avslutas så här, måste väl räknas som PERFEKT!! eller?

Latin skrittade på fram längst grusvägen men långa avslappnade skrittsteg. Rörelsen gick ända från öronen ut till svansen och hans matte var sååååå glad!