Direktlänk till inlägg 3 oktober 2010
Man kan ju tro att jag har en massa dötid nu när Latin är sjukskriven.
Det är helt tvärt om!!
Jag har fullt upp å hinner knappt med allt jag vill/måste göra.
Helgen är reda slut och det blev mycket häst.
I lördags gick jag upp innan tuppen. Åt frukost och tog mig till Statiol i Vedeby. Där stod jag som en ridskoleunge på parkeringen med ridhjälmen i handen och väntade på Christina. Jag behövde inte vänta länge förren jag såg lasbilen svänga av vägen. Jag klättrade upp och färden mot Olofström började.
Klockan var bara 7:30 men vi var pigga och glada! Tokiga hästtjejer kan man också kalla oss (eller tanter men då är det risk att vi surnar till)
Vad skulle vi hitta på denna arla morgon då?
Jo, med oss i lastbilen hade vi Lilla Lina och Stora Wouter.
Vi tänkte nämligen besöka Nina och henne lilla Raggsock, Affe.
Vi började med att äta frukost, å det var minsann inte helt fel efter en lång och högljudd färd i Gamle Bettan.
Sen gick vi ut för att göra iordning hästarna.
Vi fick erbjudandet att låna varsin islänning....men den andra hette Vilda Hilda så ingen av oss dressyrtanter vågade klättra upp på något som till vardags kallas Vild! Sen att Nina sa att hon bara var 133 cm hög och att det var mer som att kliva ner, gjorde oss inte ett dugg modigare.
Nä, Lilla Lina på 175 cm över havet kändes som ett säkrare alternativ
Jag fick äran att rida lilla Affe först. Här får han sadel på ryggen.
Christina klättrade snabbt upp på Lilla Lina....
Å Nina satt rätt som det var på Wouter.
Å så gav vi oss ut i den östra delen av länet.
Här var det lika vackert som det är i vår ända... nej jag menar ju ände!
De stora stegade iväg med långa steg...
Å vi kom lite efter!
En tunnen (där vi försökte trycka igenom lastbilen utan att lyckas)
De två svarte traskade igenom och vi efter!
Jag ser ljuset i tunneln!
Efter en bit på asfalt kom vi in i skogen.
Där var det nästan lite mökt fast än det var mitt på förmiddagen.
Vi fortsatte ritten och kom fram till en hage, i hagen prasslade det på ett mystiskt sätt. Vips så springer det ut 3 stycken fläckiga grisar.
Affe har sett dom förr och var bara nyfiken.
Lina brydde sig inte nämnvart....
Wouter var däremot ganska skeptisk till dessa grymtande djur. Sen försvann de lika snabbt in i skogen som dom kom ut ur skogen.
Vi kom inte långt innan nästa djurflock skulle passeras.
Normalt sett brukar Lina var ko-rädd.
Nu var det ingen idé....... för det fanns kor överallt!
På vår väg passerade vi genom många fina gårdar.
Är man liten med korta ben, kan man ibland behöva trava ifatt de större typerna.
När de långbenta var inte på sin vakt, passade vi på att smita förbi.
Men oj, någon har glömt ett hästsläp mitt ute i skogen.
Hej hopp, tvärstopp, sa Affe innan han gick vidare.
Efter en timma i både skritt, trav, tölt och galopp, hade vi kommit halvvägs och det var dags att byta häst. Jag hoppade av och insåg att det var väldigt nära till marken.
Å så var det Christinas tur att kliva upp.
-"Nä, det här går inte!" sa hon och fnissade.
Upp kom hon!! Å Affe överlevde, hi hi
Det var lite storleksskillnad på Affe och Wouter
Ja, Wouter såg verkligen ENORM ut idag
Jag har nog aldrig hört någon fnittra så högt innan som Christina gjorde när hon testade tölten.
Ja, man hade mungiporna vid öronen hela tiden när man red Lilla Affe.
Han var helt urmysig. Världens snällaste med ett underbart temperament.
Vilken låååååååång hals Lina har
(speciellt när man sett en kort isishals en timma innan)
En liten film till...
Vi fortsatte vägen fram och plötsligt såg Wouter en inbjudande liten ljus svans.
Där gick han och gosade en lång stund.
Fler kor!
Och en JÄTTETJUR!
Uppsan!! Sakta ner lite där framme!!
Vi passerade även tre hästar som såg bortglömda ut.
Och ett annat omaka par.
Från vägen såg vi Spökslottet.
I ca 2 timmar var vi ute och lufsade och Wouter blev bara mer och mer kär i den lille.
Fågel-rad-hus
Väggmålning i stallet
Vi hittade även Tomtens sommargömställe!
Det fina stallet på utsidan!
Innan vi körde hemåt gick vi ner till hagen för att hälsa på de andra hästarna.
Denna söta sockerbit skulle föreställa Vilda Hilda...
Hi hi fast nu ser hon ju ganska oskyldig ut.
Vi tackade för en härlig höstritt och återkommer gärna fler gånger.
Väl hemma igen red jag först Bella och sen Latin.
Han var ju då häst nr 4 och det var som att "komma hem"
Man sitter så stadigt på honom trots att han var lite mörkrädd.
Ett par gången ville han vända hemåt och det var hen hel del prytlar som han skyggade för.
Men men va gör det.... han klev ju på bra med alla fyra och kändes mycket bättre än sist!!!
Idag, söndag, började jag med att hälsa på Zandro och fd stallkompisen Sofia.
Vi gick en lång runda med vovvarna (bilder kommer sen) och tittade på de fina gamla bygnaderna.
Sen pressade jag in ett dressyrpass på Bella (hon gick kanon trots att hon eldade lite väl mycket under hovarna ibland) snabbt vidare till körträningen där lille Ismir väntade. Han kom utan kulpaket denna gången.
Han fick gå mellan skaklarna och det var inga problem alls.
Skyndade hemåt eller vidare till stallet är mer riktigt att säga och sist men inte minst... tog jag en tur på Latin igen.
Idag vart han ännu finare i skritten och jag kunde inte låta bli att trava ett par steg, bara för att känna.... Å det kändes HELT OK!!!
Har fått en överdos av frisk luft i helgen så nu kommer jag garanterat sova som en stock! Zzzzzzzzzzzzz