Direktlänk till inlägg 20 januari 2011
Igår hade jag vila...
Ja, så illa var det
Gammeltanten orkar inte längre med ett par vilda dagar i Sälen med skidåkning och sena nätter. Som krydda på moset gjorde ju inte den gräsliga träningsvärken saken bättre. Att jag dessutom har fått jobba häcken av mig på jobbet för att hinna ifatt de lediga dagarna bidrog till att all energi var slut.
Jag körde bara till stallet, packade en hög med höpåsar, kastade ut lite skit. La några nävar krubb i hinkar och plockade in två förälskade mulor. Allt detta hann jag med på mindre än en timma, sen var det raka vägen hem för att däcka i soffan under en filt.
Är jag piggare idag?? NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHÄ, inte det minsta
Jag laddar mina batteri bäst i stallet och tänkte göra ett försök idag. Kom iväg lite sent för att jag tog vägen förbi Granngården när jag körde hem. Torvförrådet var slut och jag passade även på att köpa en ny säck med Krafft.
Typiskt nog gick den ena torvbalen sönder när jag tryckte in den i bagaget så nu har jag torv i halva bilen....
Gjorde om samma procedur som igår... tog in djuren och gjorde Latin klar för en ridtur. Eftersom han var så lugn och okompicerad förra gången vi skrittade ut, tänkte jag att han kunde slippa bett och tog istället hacket.
På med sadel och benskydd. Ledde ut honom och klättrade upp på pallen. Han var ganska ovillig till att gå iväg, vet inte om han kanske hann frysa fast, plötsligt hade vädret vänt från + 3 grader till - 7 grader.
Vi skrittade iväg och Latin var allt annat än okomplicerad. Han trippade och glodde på allt. Märkte ganska snabbt att han bara tittade åt vänster, ja han var helt skev!! Som en makaron Inte lätt att försöka jobba igenom en stel 16 åring på ett "ponny"-hack iklädd termobrallor. Jag gjorde ett litet klent försök att rida lite öppna och han blev aningens mjukare. Travade ett par steg och gjorde några övergångar, allt för att mjuka till hans kropp lite.
Mjuk blev han inte riktigt men han kändes åtminstone rakare. Sist vi red mot Byfallet såg jag att de börjat ploga upp traktorstigen över åkrarna. Perfekt tänkte jag, då kan jag ta en runda istället för att bara rida någonstans och vända.
Så vi chansade och tog vägen över åkrarna.
Visst hade de plogat, men de hade fått med sig halva vägen. Det hade varit väldigt blött tidigare och nu var allt hårt och isigt. Latin är ju säker på foten så han gick bra utan att halka, däremot snubblar han lätt om det är lite buckligt.
Plötsligt stannar han till och tittar upp på en bambi som skuttar fram över åkrarna. Han tänker precis fortsätta när han ser en stor mörk skugga börja röra sig, den syns inte bara utan låter också. Man hör de långa kliven i snön. Det är en älg!!! Tydligen är inte älgar farliga längre sen vildsvinen kom in i Latins liv. Han "blåste" inte ens på den som hästar ibland gör när de ser något läskigt.
Älgen travade iväg ett par meter sen stannade den och glodde tillbaka på oss. Då tyckte jag att det var hög tid att fortsätta hemåt.
När jag skrittade hem sista kvarten funderade jag på hur jag bäst fortsätter med Latin i vår. Jag ska ju naturligtvis ringa och rådfråga vår veterinär men jag väntar gärna lite på bättre väder och underlag. Han rör sig så pass bra i skritt nu så jag tror inte vi behöver göra något återbesök på kliniken nu i januari/februari.
Det jag funderar på är hur man motionerar och rör på en häst med pålagringar bäst utan att överanstränga den? Jag har ju ingen erfarenhet alls av sånt!!
Är det bäst att rida 3-4 dagar i veckan 45-60 minuter eller 7 dagar i veckan 20-30 minuter??? Eller är det en kombination av detta som är lösningen?
Det tar ju nästan 25 minuter innan han är varm i ben och päls så det känns som det inte funkar med ENDAST korta rundor. Å jag vill inte att han ska gå 1 timma om dagen, då blir det ju ingen återhämtning eller vila alls.
Jag tror att om jag bara hittar rätt där så kommer han hålla ett bra tag till.
Men just nu är vi som två 100 åringar, jag och Latin.
Det är bara rullatorn som saknas...