Direktlänk till inlägg 25 januari 2011
Tro det eller ej men precis när jag stoppade första benet i ridbyxorna så började snöa... Jo det är sant!! Å det snöade inte lite heller, men envis som jag är tänkte jag minsann inte ge mig för lite snö.
Jag trippade ut i bilen och körde mot stallet. Där var det full rulle på mockredskapen så jag började med att packa hö och hälla upp kraftfoder.
Latin hade lagt sina högar prydligt på varandra så det tog inte många minuter för mig att mocka när väl en kärra blev ledig.
Vi greppade varsitt grimskaft och gick ut för att ta in djuren.
Det var livat värre i hagen. Bella gjorde alla möjliga luftkonster och Latin skruvade lite på sig, ha ha, hans försök till att se lite vild ut såg mest tafatta ut.
De gick ganska lugnt in trots tokrycket men plötsligt gjorde Latin som alla shettisar brukar göra, böja halsen bortåt så grimskaftet hamnar mot halsen och sen drar man... men jag var snabb och lyckades få bukt på huvudet i rätt tid.
Snön såg inte ut att avta så jag bet ihop och hoppades på att jag inte skulle frysa ihjäl utan termobrallor. Eftersom Latin visat att han var på ett lite piggare humör så valde jag att rida på gummipelhamet med dubbla tyglar. Det är kanon när han är lite stark!!
Jag kan rida på den översta tygeln när han inte ligger på och låta stångtygeln vara lös, men förvandlas han till ånglok utan bromsar, är det bara att korta stångtygeln och krama lite fint så har man broms igen. Han gillar dessutom den raka gummidelen och suttar gärna lite extra på detta bett.
Han var framåt men inte överdrivet pigg. Skrittade iväg och tog fyllevägen. Där är det mest lä när det stormar och blåser mycket.
När jag tyckte att vi skrittat i evigheter lät jag Latin komma fram i trav och travade ca 10 meter. Saktade av igen och skrittade på en bit. Sen gjorde jag så lite här och där. Han var direkt med på noterna och till slut ville han bara trava. Nope, inte än lille vän!! Du måste tänka på dina ben!
Red bort till busshållsplatsen bortanför Folkets Hus sen vände jag,
Han fick lite mer bråttom hem och jag passade på att utnyttja situationen.
Kortade tyglarna en aning och samlade honom lite. Oj va fint han svarade!! Han blev kort som ett sommarlov och hade inga som helst problem att stoppa in de vita bakbenen långt in under magen och trampa under sig. Jag överöste honom med klappar och beröm så han såg näsan förvånad ut!
Ungefär som om han tänkte -"Ja ha, är det så här du vill att jag ska gå? Varför har du inte sagt det tidigare!"
Ur denna korta lite samlade skritt drev jag fram honom lugnt och försiktig i trav, bara ett par meter och YES vilken trav jag fick!! Fin pojke!! Ner i skritt igen och lite samling (obs MYCKET lite och försiktig samling!!)
När jag kände hur manken kom upp och han mjuknade i munnen kunde jag inte låta bli, jag var bara tvungen att ge skänkeln för höger galopp.
Latin bara "satte sig" aningens i skritten, lyfte hela frampartiet och klev in i galopp. 2-3 språng sen prooade jag på honom och saktade av till skritt igen. WOW! Va häftigt! Att efter så här lång tid med skritt, skritt och åter skritt var dessa få steg i galopp underbara!! Skrittade en bit till och testade sen vänster galopp. Inte lika "samlat" men ändå mycket bra för att vara sjukskriven.
Sen skrittade vi resten av rundan hem och när han fick långa tyglar så längde han ut halsen och skrittade på med ett härligt gung genom hela kroppen.
När vi sen landade hemma på gårdsplanen var mina ben isbitar men Latin var fullt igång. Han hade ett charmigt vitt läppstift och hela rumpan var vit av snön som föll.
Jag ställde in honom i sin box och tog av tränset. Han kliade sig mot boxdörren och såg vääääldigt nöjd ut. Jag gick in och hämtade lite uppblött betfor med en skopa Chondrogen i.. gav honom det i krubban och han åt med god aptit. Ja han slickade till och med rent hela krubban efteråt så han absolut inte skulle gå minste om en gnutta betfor. Sen var klockan nästan 21 och jag kvällsfodrade de andra hästarna innan det var nattedags. Släkte lamporna och sa god natt!!