Direktlänk till inlägg 15 februari 2011
Men om man hoppar i ett par ridbyxor, yllestrumpor, en långärmad underställströja, en t-shirt, en ylleväst, en stickad bommuls tröja, ett par termobyxor och en tjock vinter jacka.... Då överlever man de kalla ishavsvindarna som envisas med att kyla ner södra sverige.
Nakdelen är att man knappt kan röra sig med så mycket kläder, he he.
Jag hade tur för snälla Malin hade reda mockat till Latin när jag kom till stallet.
Det var en tillräcklig utmaning att packa hö i michelingubbe-dressen. Fick hälla i varmt vatten i vattenkoppen också i hopp om att den skulle tina lite.
Jag trotsade väder och vind och bestämde mig för en liten runda med Tiinen. Han fick reflextäcket på sig och vi skrittade iväg i vindarnas riktning.
Han var framåt och rörde sig bra. Tror trots att det var kallt och blåsigt, att han tyckte det var trevligt att komma ut och röra på benen. Nu har snön försvunnit så pass mycket i hagen att det mest är knölig lera att gå omkring på. Inte bra för trasiga ben....
Hittade en kant med snö längst vägen och kunde trava lite. Latin var jättepigg och det var ingen idé att försöka få honom att gå i någon vidare form. Han höll huvudet högt och tog ut stegen. Jag lät honom sträcka lite på benen och gjorde inte så mycket åt formen. Vi travar ju dessutom inte många meter.
När jag kommit en bit på fyllevägen fick jag ett ryck och busade till rundan lite genom att svänga av bland husen. Vi tog en genväg genom ett kvarter och kom ut till ett grönområde. Där var vägen snöig och perfekt att trava på, men innan vi satte fart la Latin en stor hög med gödsel... precis brevid en hund-latrin..
PINSAMT!! Ja ja, den får väl ligga där och skämmas, tänkte jag.
Vi travade på tills vi mötte 3 människor och en hund i skummet. Skrittade förbi dessa och hälsade fint! Men nej!!! De kommer ju att komma ut precis brevid bajsberget!!! Men vad skulle jag göra??? Jag hade ju ingen påse med mig å även om jag hade haft en hundbajspåse... vad hade den kunnat göra åt berget?
Nå väl, vi fortsatte vår busrunda längst cykel och gångvägen. Fötterna började bli lite väl kalla och jag försökte få upp värmen i dem genom att släppa på stigbyglarna och vicka på tårna. Det hjälpte föga.
Dock var vi ganska snabbt hemma igen. Rundan tog väl cirkus 35-40 minuter. Ja det var precis så lång tid man klarade att vara ute utan att frysa till is.
Minusgrader och en maffig vind på det är något nerkylande.
Ställde in Tiinen i sin box och började klä av honom. När sadel och träns hängde på rätt plats, fick han täcket på sig igen. Sen var det kvällsmat!
Alla blir lika glada när det vankas mat och gladast var nog Latin!
Efter god-natt-pussen släckte jag och begav mig hemåt. Men jag tog en liten omväg förbi bajshögen. Jag kunde helt enkelt inte låta den ligga där. Är väldigt noga med att plocka upp efter hundarna, då kan jag inte istället sprida hästskit!
En ICA-kasse hade jag till hjälp. Det var så kallt att bollarna redan var stenhårda. Lite knepigt var det att få i hela högen i påsen och när det var klart, knöt jag ihop och slängde den i hund-latrinen. Ha ha, tänk om någon ser den. De måste fundera på hur stor DEN hunden var
En härlig sommarbild kanske kan ge lite värme.
Första tävlingen efter benbrottet, 2009