Det började med att jag såg annonsen på Blocket. Behövde inte fundera så länge, nyfiken som jag är. Pratade med Katarina på jobbet, hon hade också sett annonsen och var intresserad. Sen pratade hon med Jennice och hon ville också hänga på. Sist men inte minst, nämde jag för Martina att vi skulle på detta intressanta evenemang och hon ville också hänga med, dock utan häst.

Upp i ottan för att Latin skulle hinna gå ut en stund innan. Katarina, även kallad Nina, ringde mig redan kl 9 och sa att Junior står klar och redo i släpet. Jag var inte lika redo och vi hade fortfarande gott om tid på oss. Lämnade Jämjö vid halv tio, körde mot Angöringen och Statoil för att plocka upp Martina. Nina mötte upp med Jennice och så fortsatte vi färden mot Backaryd. Vi fick ett långt försprång så vi fick vänta en liten stund på de andra.

Väl framme i Backaryd, började vi köra efter vägbeskrivningen. Passerade första sjön, och sen andra, hittade en grusväg och där svängde vi.

När grusvägen slutade vid ett gult hus och övergick till skogsväg stannade jag (som hade täten) Vi hade nog kommit lite fel. En trevlig man kom ut och konstaterade det samma!

Tre bilar med släp på rad skulle vända.

Med lite trix och fix hade vi gjort en helomvändning och var åter på rätt kurs.

Sen hittade vi rätt grusväg och då var det inte svårt att hitta till ridhuset i Skrävgöl.

Vi parkerade utanför ridhuset.

Vädret var underbart fint och gården låg fantastiskt fint vid en sjö. Vi lastade ut och hästarna fick sträcka på benen.

Casey - arab/quarter

Latin - svenskt halvblod

och Junior - arab

Det började med fika och en kort presentation av alla!

Alla har problem, det är bara att inse det! Vissa är små, andra är större. Vi fick berätta varför vi hade kommit. Eftersom både Nina och Jennice rider distans är de väldigt måna om att deras sadlar passar. Man kan inte rida 8 mil i en sadel som ligger fel, plus att de vill själva placera sig rätt i sadeln.

Martina var nyfiken på allt. Hennes fina pålle Onyx har ett förflutet på travbanan med allt det lämnar efter sig.

Mina problem vet väl alla om vid det här laget. Jag har en stel, trasig häst som fortfarande har en oviss framtid. Ska han hålla måste jag hitta ett ridsätt som håller honom igång men som inte sliter på hans kropp. Kan låta lite som ett omöjligt uppdrag och det kanske det är... Men jag måste ju prova för att veta!

Jag var alltså mest nyfiken på ridningen men även att jag ska vara i balans och att han fungerar så bra som möjligt i kroppen.

Efter fikat fick vi en koll på hur skeva och vinda vi var. Jaaa! Alla var vi snea!

Provade något som kallades åttan och tro det eller ej, efter den var vi bättre!

Upp ur stolarna och visualisera en boll, först i huvudet sen i brösten, mellan knäna och till slut i magen. Man blev oerhört mer stabil med en "boll" i magen än en i huvudet!!

Anneli instruerar

Å vi lyssnar

Vi fick gå "manekänger" och titta på varandra hur vi rörde oss, även där hittade vi en massa snea rörelser. När vi var raka och stabila (någolunda i alla fall) var det dax att prova sadlar.

Casey var förste man.

Anneli konstaterade snabbt att den nyinköpta Zaldin inte alls passade, och det kunde även vi amatörer se. Ninas bladsadel passade inte heller utan det var hans gamla sadel som låg bäst. För att göra en nogrannare koll las ett "fisk-skelett" på hans rygg. Den formades efter ryggen.

och sen kunde man lägga den under sadeln för att se tryck och anläggningsyta.

Mycket intressant och lärorikt!

Speciellt när det handlar om andra sadlar än va man själv är van att använda.

Sen var det Juniors tur.

Han hade med sig en lånesadel, en Wintec Isabell Werth och den passade honom bra! Bladsadeln låg varken bra på honom eller Casey så den kommer inte vara med på några 5milare inte.

När vi grävt lite på ytan i sadel-träsket var det lunchtid.

Goa frallisar och kakor hamnde i magen och vi blev alla mätta och belåtna.

Jennice och Martina var tyvärr tyugna att köra hemåt, klockan var redan 15!! Tiden går fort när man har roligt.

Vi andra skulle gå vidare med ridningen.

För att vi skulle förstå någonting av Equibalance visade Linnéa, en glad tjej på 14 år. Men Linnéa är inte som alla andra 14 åriga hästtjejer. Nä, hon är rullstolsbunden sen födseln och vi som rider vet hur svårt det är att rida med friska ben. Hur svårt är det då inte när man inte har någon kontroll ALLS på sina ben!!

Hästen som Linnéa skulle rida heter Bella och är en mycket fräsch 26 åring!

Hon var för dagen aningens förälskad i de tre stiliga karlarna som var på besök och hade lite svårt att konsentrera sig.

Det var dock inget som hindrade Linnéa att sitta upp eller hantera henne.

Anneli förklarade och Linnéa visade.

Helt otroligt!! Även om de bara skrittade så svängde hon, stannade, satte igång och till och med red skänkelvikning.... UTAN att vi såg några hjälper. Hon tänker vägen och visar med sitt bröstben. Hon ger minimala tygelhjälper å vi satt mest å gapade!

Oj, va enkelt det såg ut! Frågan är om det är så enkelt?!!??!

Vi hämtade våra djur.

Anneli tog en titt på utrustningen och kom med matnyttiga tips.

Latin har dagen till ära sitt nya fina oanvända Escadronschabrak som jag köpte i Falsterbo. Jag har sparat det tills det var träningsdags. Ett tag trodde jag nästan att det aldrig skulle kunna användas, men som tur var hade jag fel!

Vi klättrade upp och tog de första stegen mot en annorlunda ridning.

Nu ska vi se om jag kan återberätta och om jag har hajjat konceptet.

Jo, som namnet skvallarar om ska man rida i Balans. Men det är inte som Centrerad ridning eller Ridning i balans. Detta är en ridning utan en massa tygeltag, skänklar och helst utan sporrar och spö!

Du ska ha kontakt och stöd på yttertygeln och sen en lös innertygel. Istället för att fjuttla med innerhanden (som jag alltid gör) använder du dig av innerskänkeln.  Det handen skulle ha gjort, gör du med skänkeln.

Hur lätt är det att göra efter att ha fjuttlat in 25 år!!

Gissa om Latin sa TACK!! Han blev ju helt överlycklig när matte äntligen inte slet och drog i honom. Å vilken skritt han började bjuda på!!

Anneli fick tjata på oss för vi ramlade hela tiden tillbaka till gamla vanor.

Jag blev hjälpt av att ha spöet i innerhanden, då kunde jag lättare hålla den still. Men inte behövde jag använda något spö inte. Latin traskade på med en enorm energi. 

Som om detta inte var nog att tänka på så skulle vi sen hitta våra sittben och lista ut (eller känna) när hästen satte ner sitt inre bakben.

Ja, det fixade vi, men naturligtvis var det inte allt, nä sen skulle vi göra halt och hästen skulle avsluta med att sätta ner inner bakben.

Hu, nu började bli riktigt svårt men vi testade och till slut satte vi det ganska bra.

Kolla in de vita vänstra bakbenen = helt rätt placerade.

Då trodde vi att vi nått målet och var bäst på hela jorden.... ha ha, nä inte riktigt men vi var stolta som små tuppar!

Vad gör Anneli då? Jo, hon höjer ribban och vi ska komma fram i trav... Men det är väl inten konst?!? Nä, men när den ska börja med inner bak blir allt genast lite krångligare. Ett par steg och sen avsakning.

När man får till det så gungar hästarna igång i en energisk och taktfast trav. Latin kändes fantastiskt fin, han kändes inte ens knackig!!

Som avslut gjorde vi "gummibands-övningen" eller så gjorde vi den innan traven. Jag kommer faktiskt inte ihåg!! Vid det laget var det mycket som snurrade i mitt huvud.

Gummibandsövningen gick ut på halt, precis som innan, men bara ett eller två steg och sen fram igen så de bara väger över och gungar till på det sista bakbenet. Det gav en häftig känsla och hästarna blev fina som smör.

Om jag nu bara kan göra rätt, så kan detta vara helt rätt för Latin. Han svarade helt rätt och visade tydligt att han var nöjd och glad.

Efter ridningen kände Anneli igenom våra hästar och hittade någon låsning bak på båda. Detta åtgärdades och jag är väldigt nyfiken på hur Latin känns att rida på söndag! 

När vi var klara lastade jag Latin och hjälpte sen Nina med att lasta Junior som inte alls ville. Klockan hade nästan blivit kväll innan vi körde hemåt med massa nytt i bagaget!

Ett stort Tack till Anneli som gav oss chansen att prova detta. Å ett till Agneta för fotografering och assistans och framför allt, Tack tack till Linnéa som verkligen öppnade ögonen på oss!!

För er som är mer nyfikna, kika gärna in på TEAMROHDIN

 

Izza

24 april 2011 13:20

Spännande!
Alltid roligt med hästmänniskor som vågar ha ögonom öppna coh prova något nytt/annoulunda än det de gör till vardags!

 

Anneli

25 april 2011 11:14

Vilken härlig blogg du har!!

Tack för allt berömmet :)) Hoppas att det fastnar ordentligt nu, så att jag kan se en stor förändring nästa gång!! Känn ingen press, hihi..

http://www.teamrohdin.eu

 

Aramis - En dressyrblogg

25 april 2011 11:29

Tack för att vi fick följa med på spännande äventyr! Tror att du och Latin hittat helt rätt! Kramkram

http://aramise.bloggagratis.se

 

Therre

25 april 2011 12:05

Vad spännande det här var du! Ett helt nytt ridsätt som faktiskt inte lät så tokigt med det du beskrev :)

En fundering: Har du satt in egna öppningsbara fönster på din transport eller var de där från början? Fundering eftersom du har ett enaxlat-släp och jag har bara sett nyare boggies med öppningsbara fönster nämligen, har börjat leta transport för fulla muggar jag :P

Kram

http://therre.bloggagratis.se

 

ylle

27 april 2011 13:36

Vad spännande!!! Låter ju inte helt olikt centrerad ridning, kroppbalans, känna hästens bennedsättningar, rida mer m känslan än m tygeltag... i alla fall de ggr jag ridit för Lotta Månsson.... KUL att Latin svarade så bra!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...