Det finns arbetsvilliga hästar och det finns... ja lata hästar!

Jag är övertygad att min bruna tillhör den andra sorten.

Visst vill även han ut och röra på sig men gärna på hans vilkor med långa tyglar. Kan man dessutom  sno en mun gräs eller några löv så är ju promenaden fulländad.

Men skulle man fråga vad han tycker om tex dressyrarbete skulle han nog rynka på mulen och se besvärad ut. Så är det och så har det alltid varit.

Han gör inget frivilligt och jag släpper inte min teori! Visst kan jag rida utan att stänga munnen med en nosgrimma eller få honom framåt utan sporrar och spö.... MEN då får jag kämpa = ingen bra ridning i vilket fall.

Har jag ett spö eller ett par sporrar så kan jag med små fina hjälper få honom att göra det jag ber honom om. Likadant är det med bett och nosgrimma. Rider jag utan nosgrimma är han gapig och okänslig, stänger jag igen den, så låter han bli att ens försöka stöka.

Ja, jag gjorde säkert 100 fel från början när jag red in honom men det är för sent att ändra på nu 13 år senare. Han var en latmask redan som liten och inget i världen kunde få honom att trava om han själv inte ville.

Efter att han stapplat fram i snart två veckor med ett propeller huvud tänkte jag ta tjuren vid hornen och se vad som hände.

Tog den lilla hoppsadeln med tillhörande träns. På mina skor trädde jag ett par korta, trubbiga sporrar. Sen klättrade jag upp och skrittade iväg. Nej, han fick inte få på långa tyglar, jag tog kontakten med munnen direkt. Lät honom visserligen ha ganska lång hals men inte helt fri.
När vi skrittat en stund kortade jag ihop honom och började rida skolor längst grusvägen. Öppna, sluta, skänkelvikning, halt, rygga. Han svarade superfint på övningarna och ju mer han fick flytta rumpan och placera bak och framtassar på olika spår, ju mjukare blev han i sin träiga kropp.

Red upp på en liten stig och där blev det lättare att placera benen olika. Han fick verkligen hålla tungan rätt i mun för att inte snubbla på en grästuva eller kliva på en sten. Han var fin i munnen, suttade bra på bettet och skummet yrde.

Han jobbade utan att vara irriterad och jag behövde inte använda någon större styrka för att få honom att lyda.

När vi kom ut på grusvägen igen fattade jag först höger galopp. Tog ett par språng sen saktade jag av. Övergången var välbalanserad och i rätt form. Ny galopp och den var lika bra. Så gjorde jag ett par gånger och han frustade som en mycket nöjd häst!

Även denna lata kuse kan känna att han verkligen behöver jobbas igenom.

Sista biten hemåt gick han bättre än på länge och fick då långa tyglar.

Han klev på med långa jämna steg och det var inget ruskande på huvudet.

Så... är jag nu en elak hemsk matte som tvingar honom med sporrars hjälp att gå på tygeln i skogen? Kan jag förvänta mig att en 600 kilos klump går åt det hållet jag pekar om jag bara gör det tillräckligt många gånger, eller kommer han att gå åt andra hållet till närmsta grästuva för att äta mellanmål?

Sporrar behöver ju inte vara ett tortyrredskap bara för de är med.

Jag känner spontant att jag inte bara kan skritta runt på långa tyglar resten av Latins liv heller.... han behöver arbetas igenom för att hålla igång muskler och hållas någolunda smidig i kroppen.

Jag får nog fortsätta att vara dum och oförstående, annars tror jag bara min häst driver med mig!

Allt detta hände under gårdagen, idag när jag går ner mot hagen kommer en brun häst i ett grönt täcke skuttande emot mig i GALOPP!!!

Gårdagens gymnastikpass följt av dagens varma täcke (i ett stormigt väder) gjorde susen på hans gamla slitna kropp.

Hur gärna jag än vill kunna rida omkring barbacka i grimma på en grön sommaräng i perfekt balans så får jag nog försöka inse att det är en omöjlig dröm. Jag kan ju alltid fortsätta sträva efter att kunna rida så men på vägen dit får jag nog "fuska" lite   

"Den late"

 

Izza

26 maj 2011 12:13

Vem har sagt till dig att du är dum och oförstående?! Den kärlek och lyhördhet du visar för min bruna vän borde alla hästar få uppleva!
Kram

 

Linda

26 maj 2011 15:53

Vilken fin bild!

Du gör helt rätt, bra form och balans är A och O för hållbarhet tror jag :-)
Lycka till!

http://www.cheran.blogg.se

 

Hilda

26 maj 2011 21:18

Min egna åsikt är att om man "behöver" nosgrimmor, sporrar och spö och bett för att få hästen att göra det man vill.. Då är det något som är fel. Och jag vidhåller att det Inte är lättja!

Att rida harmoniskt i balans är ingen omöjlig dröm! Däremot kräver det en hel del av en som människa för att man ska ta sig dit. Och då menar jag inte rent fysiskt, utan snarare mentalt. Inställnings- och värderingsmässigt. Och såklart också ridmässigt, men alla bestående förändringar Börjar i vårt egna huvud. Tyvärr finns det inga genvägar till en harmonisk balanserad ridning

 

Natalja

26 maj 2011 22:19

Izza: Det är förhoppningsvis bara jag själv som tycker att jag är dum och oförstående.
Tack snälla du för dina uppmuntrande ord!

Linda: Tack! Det svåra är bara att hitta rätt form och balans!

Hilda: Ja, det är ju en massa fel! Det förnekar jag inte!! Men hur ska jag komma över alla dessa fel utan att vi ska dö på kuppen?
Håller med till 100 procent att hänger väldigt mycket på det mentala, BÅDE hos häst och ryttare.
I vårt fall tror jag att det är en nakdel att vi känner varandra så väl, jag och Latin. Det hade varit lättare att börja om från noll om man inte hade det förflutna med sig...
Att hela tiden ha en oro att han kan bli sämre, gör inte saken lättare.
Jag får väl ännu en gång sluta "fuska" och sträva efter en mjuk och harmonisk ridning.
Kom gärna med konkreta tips då jag verkligen behöver all hjälp man kan få : )

 

Anneli

27 maj 2011 09:58

Du är varken dum eller oförstående, du har verkligen ett underbart sätt med Latin, men gamla vanor är svåra att bryta. Jag håller med Hilda, det finns inga genvägar, men det tar tid att få något nytt att fungera. Du var ju superduktig när vi tränade, så ge dig inte. Den mentala biten är alltid jobbig, men du kommer att klara det, det vet jag!! Kramizar!!

http://www.teamrohdin.eu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...