Direktlänk till inlägg 21 november 2011
Ja, det var lite nervöst att räkna in hästarna i morse.
Var alla kvar på rätt sida av staketet?
Hade alla fyra hela ben?
Blöder någon?
Den föste som hörde att jag var på väg ner till hagen var Jojje och han gnäggade så glatt!
Skönt, då lever han i alla fall!!
Sen kom det ett bäbis-gnägg, ännu en levande och glad Pålle.
Latin sa inget, han blängde bara på mig och tyckte att jag var sen, ha ha!
Jojje fick en tuss hö i sin lilla hage och de större hästarna fick var sin hög.
Nu var inte Latin lika girig så jag behövde inte dela upp höet i fler högar.
Alla såg faktiskt väldigt lugna och nöjda där de stod och tuggade.
Efter vår traditionella morgonpromenad så tog jag fram slangen och tvättade av bil + släp. De hade blivit OTROLIGT skitiga efter helgens åktur. Innan slangen hängdes in fyllde jag på vattenbaljan i hagen och passade på att släppa ut Jojje ur sin mindre hage.
Han blev så glad och sprang genast fram till Fölsingen. Han var ju tvungen att kolla om det var en snygg brud eller inte... Å det visade Fölsing snabbt med två bakben att det var han minsann INTE! Snopen Jojje blev!
Sen travade de bort i hagen och busade lite. Latin kom efter i skritt för att övervaka leken.
Ja som sagt, de verkar ju redan trivas bra ihop!