Direktlänk till inlägg 28 juni 2012
"En fråga: Varför två tyglar? :)"
Det här med dubbla tyglar är en idé som jag fick för ett par år sen.
Jag använde mina tyglar till kandaret och satte bridongtyglarna i nosgrimman och stångtyglarna i bettet.
Den funkade inte så bra då. Kanske inte så konstigt för Latin var nog som värst just då.
Jag red honom på ett smalt ergonomiskt bett som visserligen passade hans smala mun men det var ju egentligen alldeles för skarpt.
I min okunskap trodde jag att det var rätt för han hängde inte i handen. Nä, det är väl klart! Han kunde ju inte det med det smala bettet mot sin tunga.
Att ta till ett skarpare bett när hästen är okänslig och tung är lite som att slå sönder oljelampan när den börjar lysa i bilen istället för att fylla på olja. Man tar inte bort problemet men man gömmer symtomen.
Jag satte då dubbla tyglar för att bli mer stilla och mjuk i min hand.
Men eftersom inte ridningen för övrigt funkade då, kunde jag knappt svänga och han blev bara starkar och mer framtung....
Nu efter första kursen i Centrerad ridning, vill jag än en gång testa om jag kan få till ridningen med hjälp av sitsen. Min ridning på Latin har i alla år mest varit händer och skänklar, visst har jag suttit på rumpan men jag har inte lyckats anväda den på rätt sätt.
Om jag inte hänger fast i munnen utan håller lite lätt i tyglarna som sitter i nosgrimman och låter de andra nästan vara lite slappa, "tvingas" jag att rida med sitsen för att kunna stanna-sätta igång och svänga.
Hänger du med?