"Hej! Jag sitter i samma sits som du med en äldre herre till dressyrhäst och en shettis (sto) som sällskap. Nu ska jag köpa en åring (sto f.2011) och funderar på sällskapskonstellationenen. Mina hästar går förvisso inte på lösdrift men är ute väldigt mycket ändå. Hur har du sett på att inte låta Walle gå på unghästbete utan gå med sitt gäng hemma hos er? Tänker dels på tillgången till foder (mina andra två SKA inte äta så mkt gräs som åringen bör ha tillgång till) samt uppfostransdelen? Vore jättetacksam för svar! antingen via mail eller på bloggen. Tack så länge och glad midsommar! :)"

Hej Ida!
Först vill jag tacka för frågan! Det här är ju bland annat anledningen till att jag bloggar.

Tänk om vi hästägare hade delat med oss om tips och funderingar utan att vara "besserwisser" eller Bror Duktig, då hade vi kunnat hjälpa varandra enormt mycket!

Va roligt att du ska köpa en åring!! Spännande!

Jag funderade inte så mycket på just sällskapsbiten när jag för ett år sen bestämde mig för att köpa Walle.

När Latin var liten och ung gick han på hingsbete/lösdrift fram tills han var 2år. Sen skulle han flyttas till ett större bete med mer hingstar. Han trivdes inte alls och efter att ha hoppat ut tre gånger så fick han gå resten av sommaren med en 3 årig valack.

Alla vill inte ut och slåss med jämnåriga.

Alla har inte möjlighet att skicka sin häst på beten med jämnåriga och tro mig, det blir hästar av dom också.

Oftast är det hingstar man skickar ut på beten, dels för att slippa ha stökiga pojkar hemma eller för att man inte får ha hingst där man hyr en boxplats. Ston har man av någon märklig anledning inte lika bråttom med att slänga ut bland jämnåriga och många gånger tror jag att det är stona som behöver lära sig rangordningen!

Det finns för och nakdelar med beten eller hage med jämnåriga.

Skaderisken är större.

OM man råkar ha ledarhästen, ja då blir den tuff att ta hem och börja hantera efter sommaren.

Den får leka av sig och är kanske inte så busig mot dig eller andra människor.

Anledningen till att jag ville köpa ett föl/unghäst var just att kunna forma och påverka den från början. Det missar jag om jag skickar iväg hästen ett par månader.

Jag ville att gamle Latin skulle vara ett gott föredöme och underlätta för mig i utbildningen.

Än så länge tycker jag att min "flock" fungerar mycket bra.

Walle söker sig till Latin när han behöver trygghet men när han vill busa så går han till Jojje.

Han lär sig att äldst äter först men han blir inte överkörd av Jojje eftersom han är mindre.

När det gäller den vanliga hanteringen, leda, stå uppbunden, lyfta fötter osv har Latin varit till enorm hjälp.

Walle tar efter och "kan" allt redan innan jag lär honom. Visserligen lär Latin även ut olater men det får man nästan räkna med   

Maten då? Jo det här med fri tillgång på hö kan ju låta som rena döden för en shettis. Visst har han en härlig kalaskula men han äter inte mycket mer än vad han behöver. Likadant med Latin, det finns faktiskt en botten i honom också. Om du har dina på box kan du dessutom ge åringen mer mat inne och mindre till shettisen.

Gräs är ju lite svårare att begränsa. Har du stallet hemma är det något lättare, då kan du stödfodra åringen med krafft och hö. Det går alltid att lösa om man är lite påhittig.

När jag nu äntligen har hästarna utanför fönstret så vill jag inte skicka iväg Walle, nej jag vill kunna klappa, borsta och hantera honom dagligen. Annars hade jag ju lika gärna kunnat köpa en treåring direkt.

Jag vill "jobba" med honom lite då och då istället för att låta honom vara i tre år och oj nu ska vi rida in "vildhästen".

En lösning om du har mycket bete är ju att försöka hitta en annan åring som bor i närheten och är i samma situation. Hoppas du blir lite hjälpt av mina funderingar. Jag säger inte att det är rätt, jag säger bara vad jag anser och tycker, sen får du känna av vad som kan passa just dina hästar.

Önskar vi alla här på Lycke!!

Lite avigt att träna EFTER tävlingen istället för INNAN, men men så blir det ibland   

Å när det gäller Bella så var det kanske till o med bra att inte "göra så stor grej" av tävlingen.

Hur som helst, ikväll har jag tränat för Alette. Jag har försökt minnas tillbaka när jag tränade för henne sist, men mitt arma huvud har ju inget minne nu för tiden. Det enda som fastnar är Theos mattider, blöjbyten och hur länge han sov under förmiddagen. Ja men så ska väl en småbarnsmamma fungera gissar jag.

Bella var på sitt spända humör idag. Allt var läskigt och farligt!!

Däremt kändes hon ganska mjuk redan från början och jag hade inga problem med att komma ner i sadeln.

Jag berättade lite om tävlingen och vad vi har svårt med. Så inte helt oväntat fick vi börja med vänstervarvet.

Fick många bra intruktioner hur jag skulle få henne eftergiven och loss i den sidan, och när hon är loss, ja då är hon som en smörklick!!

Inte en enda gång fattade hon fel galopp och vissa fattningar var riktigt bra!

Vi jobbade även med bakdelsvändningar och travökningarna.

Jag var så nöjd och Bella var så fin och det var så roligt att träna så jag vet knappt hur jag tog mig ner från ridbanan, hur Bella fick av sig utrustningen och hur jag kom hem. Jag liksom svävade fram på små rosa moln!
Det är ju så roligt att rida när det fungerar, speciellt på en häst som Bella.

Hi hi, här slår hon på en tvärnit i galoppökningen. Det var en farligt skugga i gruset.....   

Till slut var hon loss och ledig i hela kroppen. 

Det är en sån häftig känsla när både häst och ryttare är i balans och harmoni!!

En glad Bella med spetsade öron   

Näää, så illa är det inte riktigt. Men jag har flyttat hästarna till vinterhagen idag.

Dels för att de ska äta lite där inne innan det blir en djungel igen och dels för att gräset i sommarhagen ska ha en chans att växa lite. Det har ju regnat minimalt lite här så det lilla gräs som finns är alldeles tort och gult   men det som har växt upp i vinterhage i skuggan är grönt och saftigt.

För att det inte ska magra av har de även fått färskt gräs som vi har slått från en äng i närheten.

Medans hagen var tom passade jag på att mocka. Det är inte så jobbig att få upp skitarna, nej det jobbiga med att mocka en sommarhage är att köra ut kärran. Då blir arbetet genast mycket roligare om man kan använda gräsklipparen med tillhörande vagn   

En kärra till, sen är hela hagen skitfri!

Det ser inte ut som vi hinner få egna jordgubbar till midsommar, däremot har vi rikligt med smultron.

Dessa söta små bär växer på insidan av stenmuren, precis vid grindstolpen.

Det är lätta att bli stående där en stund....   

Det blev väldigt sent innan jag kom ut till hästarna igår.

Tänkte göra det hela enkelt och bara rida lite i hagen.

Tog träns, halsring och hjälm. Fångade Latin och svingade mig upp med hjälp av brunnen.

Men det var inte bara myggen som bet.... även en svart liten shettis gick efter Latin och bet honom upprepade gånger i haserna.

För hemfridens skull hoppade jag av och gick in i den andra delen av hagen istället.

Då var det istället myggen som var envisa och bet både mig och Latin.

Det gick väldigt bra att rida trots alla bett. Latin var pigg och mjuk MEN han har börjat hosta!!

Tror inte det är så allvarligt men jag undrar ju vad det kan vara. Han har väl i princip aldrig varit hostig förr och nu känns det absolut som "fel" årstid att bli hostig på.

Ja ja, får väl avvakta ett par dagar och se så han inte blir värre eller om någon av de små börjar.

Försökte mig på ett foto efter ritten.... men hur lätt var det när Tiiinen viftade mygg hela tiden   

Tänkte ta en skogstur på min brune.

Tittade ut och regnet öste ner.

Väntade en kvart, då sken solen.

Hoppade i ridbrallorna och skulle ta nyckeln till sadelkammaren.

Borta!!

Hum..... var la jag den igår när jag kom hem efter tävlingen?
Letade överallt, hittade den inte  

Gick ut i stugan och hämtade min andra hjälm, tänkte att jag får väl rida i grimman då.

Tillbaka in för att byta ridbyxor. Tog en titt i fickorna på de vita ridbyxorna. Nyckeln hittad!!

Ut för att fånga brun häst. Inga problem. Värre var de med de andra två. De ville hemsk gärna följa med ut.

Sadlade Latin, hoppsadeln. En rem om halsen och träns.

Å så var vi äntligen på väg!

Jag tänkte liksom testa om jag kan ha remmen om halsen som fuskrem och låta tyglarna hänga.

I skritt fungerar det väldigt bra i alla fall  

Tänkte testa en ny väg.

Det skulle jag inte ha gjort.

Vi hamnade långt inne i skogen och fick vända, sen irrade vi på ett karlhygge samtidigt som regnet kom tillbaka.

Till slut hittade jag en väg in i skogen igen och äntligen kände jag igen mig!!
Jag var på baksidan av ko-hagen. Ja ja, men då måste det vara bättre att leta sig fram och hem istället för att knixa oss tillbaka över kalhygget ( ha ha ha, ser nu att jag skrev KARLhygge innan, undra hur ett sånt ser ut)

Så vi gick och gick och gick. Väääldigt va stor kohagen är!

Men skogen började se mer och mer oframkomlig ut, nu ville jag verkligen inte vända! Vi var båda blöta från topp till tå. Oj, kolla där!! En grind-öppning i elstaketet, jag satt av och ledde igenom Latin.

Undra vart korna är!? Jag satt upp igen och red fram ut ur träden. Då såg jag korna längre bort och red en omväg runt dom. Kom ut där hästhagen började och då kom alla kor + kalvar mot mig. Även tjuren gick emot oss och jag tror mitt hjärta stannade ett par gånger. 

Latin är ju den coolaste av dom coolaste, så han traskade på längst staketet och verkade inte tycka att korna var farligare bara för att det inte fanns något staket emellan.

När vi hade ca 15 meter fram till korna, stannade de upp, vände och följde istället med oss mot grinden!!

Vid det här laget hade även Jojje och Walle upptäckt att vi kom gående i kohagen.

Jag hyperventilerade och Latin drog en suck.

Framme vid grinden skuttade jag av och snabbt som blixten öppnade jag grinden och stängde den efter Latin.

Jihoooooooooooo, vi överlevde!!

Småpojkarna vekade helt överlyckliga när vi kom över på deras sida!

Som plåster hängde de med bort till den andra öppningen.

Jag tog av sadel o träns i hagen.

Walle var väldigt nyfiken och hann skita ner det vita schabraket innan jag fick av det. Han hade en svart mule plus att han bet i kanten! Dessa ungdommar!

Så jag vet inte om remmen om halsen funkade. Det blev liksom inte av att jag testade den.

Vi skrittade mest omkring och lyfte på benen, vilket i sig kan vara väldigt nyttigt!

Igår gick jag och Malin igenom allt inför dagens tävling.

Tider, utrustning, framridning osv...

När jag körde till stallet med transporten i förmiddags, tänkte jag att vi hade inte lagt in en enda minut på lastning. Vi räknade helt kallt med att hon bara skulle knata in.

Vilken tur vi hade att hon faktiskt gjorde det, annars hade vi varit efter i tids-schemat på en gång.

Det hade kommit lite regn på förmiddagen men eftersom det är så tort överallt så märktes det knappt.

Vi plockade ut Bella direkt så hon fick komma ut och se sig omkring.

Innan jag började rida fram stod vi precis vid banan, ja vid högtalaren, bara för att visa att det inte fanns något läskigt.

Jag svingade mig upp i min vita klädsel och började skritta omkring. Just då såg Bella ut som en giraff   

Det är inte så mycket att bry sig om till en början. Man kan ändå inte "knöla" ihop formen, varken på henne eller någon annan häst. Vissa har lättare att kröka på nacken än andra. Bella är ingen fuskare, så länge huvudet är uppe så är honom inte i form! Vi skrittade runt och tittade på allt.

Hon kikade och tittade men var inte alls stimmig eller nervös. Det var däremot jag!! Oj va jag kände mig som en geleråtta med bin i magen... Ja, det var faktiskt en bra beskrivning.

Efter en lång skrittuppvärmning började vi trava. Fortfarande i en öppen form.

Jag fokuserade på att få henne avslappnad och så småningom loss i sidorna. Stora volter och många övergångar.

När jag väl fattade galopp sen så fick honom rulla på ett par varv utan större krav. Å hon frustade och kändes fin fin!! Jag hade inga problem med vänstergaloppen och hon hetsade inte upp sig efter galoppen heller.

När det strax var vår tur, stannade vi upp och tog en genomgång med hökögat Malin. Hon ser ju direkt om Bella är spänd eller inte spårar. När jag är nervös är jag inte lika duktig på att känna sånt själv. Malin hjälpte mig även att själv slappna av och komma ner i sadeln.

När vi båda var lugna som filbunkar, hoppade jag i kavajen och gick in på volten vid ridbanan.

Där samlade jag ihop henne lite mer men bara lite lagomt för att hon inte skulle bli het eller spänd. Det låter kanske inte så svårt men jag kan säga att det är med milimeterprecision man gör det. Håller jag lite för mycket eller trycker på henne så blir det pannkaka av alltihopa!

Ja, då var det vår tur. En halt och ett sista djupt andetag! 

Med ett par kloka ord från Malin skrittade vi in på banan och närmade oss den farliga kortsidan.

Jag ville inte pressa henne där utan låta henne lugnt kolla läget och sen gå därifrån.

Hon spanade lite men blev inte stressad. Hann till o med trava ett varv och öka lite innan vi fick startsignal.

Det blev en plötslig halt men den var i alla fall rak!

Hon gick fram till kortsidan, var något spänd i volterna men längde sen fint på diagonalen.

Var lugn när jag tog tillbaka henne och övergången till skritt var lysande. Hon höll sig lugn i skritten och vi slapp få lägre poäng för att hon taktar.

Sen kom den svåra vänstergaloppen!

Som ni ser så blev det fel... MEN jag kunde sakta av och fatta en ny vänstergalopp utan att hon började stutsa eller stressa!!! Fick inte till den längningen som vi brukar få, hon var aningens spänd fram till nästa fattning och sen bara flöt hon fram och vi fick tom en 8 på volten!!

Efter den sista längningen var hon ganska taggad och travökningen längst spåret blev lite ojämn och vinglig. Staketet var plötsligt farligt, ha ha!

Halten framför domaren var också ganska spänd, men vi stod stilla!

Sen stretade vi vidare till sista halten och programmet var klart!!

Trots lite missar så var hon superfin!! Lyssnade bra och ballade inte ut trots fel galopp!!
Oj va vi var nöjda med damen och det fick hon också höra när vi kom ut från banan.

Resultatet slutade på 59,67%  och av 15 ekipage kom vi på 8:e plats!

Att hon även efter ritten var lika lugn och sansad och gick direkt in i släpet var som pricken över i:et!!

Duktiga lilla Bella! Å jag är ganska nöjd med mig själv också. Han en massa saker jag behöver rätta till och träna på men visst hade det varit tråkigt om man vore perfekt   

I morgon ska jag tävla.

Jag är inte nervös... det tycker jag är lite konstigt   

Brukar vara dö-nervös!

Fast egentligen borde jag ju inte vara det för jag har ju tävlat ca 10000000 gånger innan.

Ja det började för ca 20 år sen på min första häst Max.

Vår första tävling var en regional hopptävling och vi hoppade 100 cm och 110 cm.

Modigt att debutera en meter, det hade jag aaaaaldrig gjort i dagsläget!!

Sen blev det en hel del hopptävlingar och dressyrtävlingar och även fälttävlan.

År 1996 köpta jag Latin. Han var ett år då och han skulle bli min nya hopphäst.

Vår karriär tog ett abrupt slut och sen dess har jag försökt mig på dressyr.

Ja, jag säger försökt för jag kan inte på något vis säga att jag har lyckats.

Men jag kan nästan säga att jag är expert på att komma sist! Jag vet alltså hur man INTE ska rida  

Ändå kan jag inte låta bli!!

Jag vill varken skylla på mig eller Latin, vi har helt enkelt inte räckt hela vägen fram men vi har haft det väldigt spännande och roligt på vägen. Den enda gången som vi faktiskt lyckades var på vår första körtävling. Då tog vi hem vinsten och lyckan var fullständig.

Men där tog lyckan slut. Inte långt efter det blev Latin dålig och nu blir det inga fler tävlingar för honom.

Då är det tur för mig att jag får låna fina Bella så jag kan göra av med lite tävlings-abstinens.

Istället för att träna inför en tävling så har jag och Latin en annan utmaning framför oss.

Eftersom han inte får överanstränga sina framben men ändå måste röra på sig så inte nacken blir sämre (ingen lätt kombo) så har jag letat efter ett ridsätt som skonsamt håller igång honom. MEN det är 100 gånger lättare att skola om honom än mig!!! Jag vill gärna ramla in i gamla hjulspår och dra lite i tyglarna, sparka lite med benen och framför allt SMACKA!! Jag är en smack-missbrukare. Ja det har gått så långt ibland att Latin till o med blivit imun mot smackningar.

Latin är ingen lättriden häst. Han är ganska långsam, stel och tung i kroppen.

Han arbetar dessutom inte frivilligt och som om inte det vore nog. Han är även väldigt obekväm i traven.

Nu när jag nyligen har varit på en 2 dagars kurs i Centrerad ridning så tänker jag verkligen försöka mig på detta.

För att jag ska lyckas måste jag ta bort allt det gamla och det är som sagt inte det lättaste.

Sadeln fick jag skippa för att han har blivit för tjock.

Tränset borde jag skippa för jag är där och pillar för mycket.

Testade att rida med en enkel repgrimma igår men fuskade och höll balansen i tyglarna lite för mycket.

Nästa gång ska jag prova med en halsring.

Roger filmade oss lite kort igår. Jag vill se hur det ser ut nu och om vi så småningom gör några framsteg.

Det jag fokuserar på nu (och jag är enormt fokuserad  ) är för det första takten.

Oj va vi har jobbat med takten genom tiderna. Och nu när jag inte bär upp honom där fram i tyglarna så syns alla små taktfel JÄTTEtydligt.

Det andra är övergångar och till sist svängarna.

På filmen syns det tydligt när jag tappar takten men det syns också att vi kommit en bra bit på övergångarna redan nu. Speciellt från trav till skritt och även skritt till halt.

Notera även att mina händer lever ett eget liv..... än så länge!

Jag fuskar lite och håller mig i en manen. Han är ju rund som en tunna och jag vill inte drutta i backen. Då går jag ju bara sönder, ha ha!

Japp, så ser man ut när man helt plötsligt är nybörjare igen.

Men i morgon hoppar jag i mina vita ridbyxor (om jag kommer i dom..... har inte testa dom än  )

och hoppas att jag så småningom kommer att kunna kombinera tävlingsridningen med Centrerad Ridning!!

Förresten!!
Nästa kurs för Sara Sjöberg planeras helgen den 30 juni/1 juli.

Är det någon som är intresserad av att vara med så hojta till OMGÅENDE för vi har just nu plats ledig!!