Direktlänk till inlägg 29 augusti 2012
Precis när jag tänkte slå mig ner med min kaffemugg igår för att dokumentera dagens händelser, ser jag på tv att de tänker visa en dokumentär med hästar. Spännande tänkte jag och var ju tvungen att se vad det var för något.
Ja å sen var jag fast! Det handlade om Cowboysaren Buck Brannaman. Kika HÄR om du missade den.
Jag blev ju kvar i soffan ända tills det var slut och alla kan ju gissa att klockan var tokmycket.
Hur som helst var det skönt att vila ryggen i soffan, den har liksom kolapsat de senaste dagarna och känslan är ungefär som om den hade gått av
Vad hände igår då? Ja, det är nästan så jag måste tänka till... Minnet är bra men kort.
Jo just det!! Jag var hemma hela dagen och slet med trädgårdsarbete. Theo sov som vanligt!
Då ser jag att det ligger något grått i hagen. Ja det ser ut som en strandad val.
Grannens hund verkar också tycka att det ser konstigt ut, jag går lite närmare för att se om djuret lever.
Nä, den verkar vara stendöd!
Jag sätter mig på huk och viskar försiktigt.... Walle, sover du?
Försiktigt öppnar han ögonen och ser så där nyvaken ut som bara en häst kan göra
Kliar honom lite i pannan och han ligger kvar en stund efter att jag gått därifrån.
Kollar in vad Jojje gör, han har tydligen blivit gris eller nått för han har förvandlat en del av hagen till ett sandtag!
Inte konstigt att han har varit ovanligt smutsig!! BusPonny!
Framåt kvällskvisten tänkte jag ta ett kortare ridpass på Latinen. De yngre verkade vara så lugna och snälla så jag lät dom vara kvar i hagen. Fångade in Latin och tänkte borsta honom.
Hur lätt är det med de där andra två iglarna i närheten?
Ha ha, ja men det är ju roligt att de är sociala.
Flyttade undan de små och gjorde Latin ganska ren (trodde jag)
Sen satte jag på hjälm och träns och letade upp en bra klättra-upp sten.
Iglarna hängde på och så fort jag var uppe så var mina fötter väldigt intressanta.
På höger sida hade jag Jojje.
på min vänstra sida stod Walle. Ja han var så nära Latin att jag nästan slängde över benet på honom (notera att jag faktiskt skuttade upp från "fel" sida, inte illa va )
Jag började att skritta omkring lite kravlöst. Kände in hur han var i kroppen. De små hängde på...
Sen kortade jag tyglarna efter ett tag och jobbade honom i skritten. Han kändes fin och var väldigt framåt.
Travade ett par steg och sen skritt igen. Gjorde så många gånger och det fick ynglingarna att springa runt som tokar! Hjälp vilken fart de fick!! Å de skuttade och hoppade som ett gäng vildhästar.
Snälla, duktiga Latin höll sig lugn. Till slut fattade jag galopp och lät honom gunga fram en "långsida" i galopp.
Bytte varv och körde favorit i repris. Jo då, han känns MYCKET bättre! Inte helt bra men bättre! Mer massage behövs.
Efter ritten fick de flytta ner till logen och vinterhagen.
Dagen började tidigt, den gör det ibland när man har en levande väckarklocka som omöjligt går att snooza med.
Ryggen min var fortfarande av, jobbigt! men men, den blir inte bättre för att man lägger sig och gnäller.
Gick en sväng med hundarna och jag misstänker lite att det är dessa promenader som orsakat det onda.
Jag försöker ju bli av med rumpan och tajta till det där dallriga ni vet
Efter motionen fick hästarna lämna logen och vandra till gräshagen.
Nu är de så pass civiliserade att jag kan ta alla tre på en gång. Skönt att bara gå en gång!
Sen tog jag mitt pick och pack å begav mig till Bella.
Vi ska ju tävla på söndag
För att detta inlägg inte ska bli en mil långt så tar jag en kortversion av dagens ridpass.
Det gick inte alls så lysande som jag hoppats på. Någonstans i uppvärmingen gjorde jag väl något tokigt, det räcker för att göra en fux dam sur. Eller var det mitt onda ryggslut som gjorde mig stel och inte så följsam som jag borde varit. För att vi inte skulle sluta som ovänner försökte jag bara ta oss igenom ett lättare pass i alla gångarter. Hon lossnade bra till slut men blev istället som en geleråtta! Vet inte vad som är svårast att rida, en Bitchig häst eller en sladdrig häst
Vi var i alla fall helt genomblöta av svett och bestämde att vi gör ett nytt försök på fredag...
Hemma igen ser jag hur Walle fullkomligt mördar Jojjes flughuva!
Efter att jag plockat bort huvan så gav sig buspojkarna på Latins svans istället. Undra om de hade långtråkigt i den långtråkiga hagen?
Eftersom Theo somnade igen.... bäbisar är verklige trötta, oavsett om de är av häst eller människosort!
så kopplade jag fast bilen framför släpet. Sen hämtade jag mathink och longerlina.
Knäppte fast Walle och tog ut honom ur hagen.
Han nästan sprang in i släpet
Duktiga lilla killen!! Ut igen och gick ett varv. In och mer mat... ut igen lika duktigt som förra gången.
Tredje och sista gången, jag stannade innan rampen, flyttade mellanväggen till mitten. Gick själv på höger sida och lät Walle gå på vänster. Inte ens det fick honom att tveka.
Efter lastträningen fick han smaska på ett par päron.
Innan mörkret kom var det Jojjes tur att få lite träning. Jag fick på honom selen och tränset. Sen hängde jag fast ett rep med en bit kätting i änden, i den ena skakelöglan. Sen gick vi längst grusvägen.
Han reagerade knappt på att det rasslade och lät efter honom. Inte ens när repet nuddade rumpa och bakben.
Vände sen hemåt och lät honom gå först. Höll alltså i tömmarna och gick bakom.
Han knatade på hemåt i en hurtig skritt. Latin ropade lång väg på honom, men Jojje är cool och höll sig lugn.
Jag testade att svänga lite och det funkade fantastiskt bra! Duktiga lilla plutt!
Ställe in honom på logen och gick sen för att hämta de två andra.
Tror jag fick med allt nu... ja ni orkar nog knappt läsa mer i vilket fall
Nu ska jag lägga mig ner vågrätt och hoppas att ryggen mår lite bättre i morgon.