Direktlänk till inlägg 23 september 2012
Inlägget jag skrev idag fast för två år sen hade rubriken "Sitter det i färgen?"
Jag tror nästan att jag återvinner den rubriken till dagens inlägg.
Det var dags för det sista ridpasset på helgens kurs.
Vädret var betydligt trevligare och motivationen på topp!
Anlände i god till till stallet i Jämjö. När Bella var borstad och fin, alla prylarna på plats i släpet och baklemmen nerfälld på släpet... ja då var det bara att lasta hästen och köra.
Hon gick snällt med in och var lugn hela långa vägen till grannbyn.
Lugnet höll i sig hela färden och vi lastade ut en sansad fux till skillnad mot i fredags.
Inga kor i sikte så det var inte svårt att få på sadel eller rida fram på åkerbiten brevid paddocken.
Vi hade en bra stund på oss så jag tänte att jag skulle skritta fram ordentligt.
Hon var mjuk och följsam så länge vi skrittade, när det var dags att trava var det en ganska trippig och lite struttig Bella jag satt på.
Det blev bättre men inte bra å när vi provade att galoppera blev det bara pannkaka! Hon stampade och skuttade runt som en sprätthöna.
Till slut fick jag lite mer kontroll på damen och precis då var det vår tur att komma in på banan.
Väl innanför staketet gick hon kalasbra! Så avslappnad och fin!
Jag fick göra nyttiga övningar för att öka bålstabiliteten och vidare med öppnor och slutor längst långsidorna.
Hamnade sen på en 8-volt och även där öppna och sluta. Omställning, rakriktning och svikt! Jo men visst! Det gick lysande. Även om mina olydiga kroppsdelar är på rätt väg så har vi massor kvar. Min högerhand har ett eget liv och rycker lite systematiskt varje gång jag sätter mig ner i lättridningen. Knasigt, jaaa jag vet
Jag hade även lite svårt att få med mina axlar samtidigt som händerna skulle vara kvar på samma nivå.
Med rätt guidning från världens bästa tränare, så gick det hela tiden bättre.
För att få en känsla av den där bålstabiliteten vi alla strävar efter, fick jag testa att rida med en elastik linda om midjan. Den fungerade som en korsett kan man säga (super om man vill gömma alla valkar man har i sidorna. he he)
Visst fick jag en bra stabilitet, men när jag skulle testa den till häst så hade jag inte alls Bella med mig längre.
Hon stressade upp sig och blev åt det stimmiga hållet.
Ibland löser jag det på tre sekunder, idag kändes det som 3 år!
Tror inte att det var riktigt så länge.
Man vill ju inte att det ska strula när man har en begränsad tid och på något vis så vill man att allt ska flyta på helt perfekt på träningar.
Knäppt egentligen, det är ju på träningen man ska lära sig vad man ska göra när det inte funkar, eller hur?
Till slut gick det lite bättre och vi kunde galoppera några varv till innan vi avslutade med en härlig avslappnad trav.
Oj va svårt det är att rida rätt, speciellt på en så känslig häst som Bella men samtidigt är det så otroligt häftigt när det fungerar på just en sådan häst!
Bild från klubbtävling 2010