Direktlänk till inlägg 30 september 2012
Om jag börjar i rätt ordning så är det ridpasset i torsdags jag tänker tillbaka på.
Nu har ju hösten kommit med stora steg och det blir vääääldigt fort mörkt.
Smet ut så fort jag kunde men Latin sinkade mig dels genom att vara längst borta i hagen och dessutom hur skitig som helst. När han var ren igen och sadeln låg på plats, gav vi oss in i gräshagen.
Skrittade hit och skrittade dit. Böjning/ställning - tempoväxlingar och så lite skolor.
Han var så fin och jobbade på hur bra som helst. Innan det var helt kolsvart hann jag med lite övergångar i trav också. Även det funkade lysande.
Tänkte bara fatta galopp en gång och det blev verkligen bara en gång för då var det alldeles för mörkt.
Jag såg ingenting och det utnyttjade Latin
Så jag valde att skritta av på gårdsplanen där det åtminstone fanns en lampa.
Den bruna stora hästen tyckte att något var livsfarligt i skogen så han gick där och glodde å till slut började han grymta så där som hästar gör när de försöker skrämma iväg monster.
Innan allt var över så var det verkligen helt svart ute!
Lugnet kom åter när han fick komma in på logen hos sina yngre kamrater.
Igår tog vi en låååång runda i skogen.
Jag ville testa en annan nosgrimma och ett annat bett så jag letade fram något som såg spännande ut.
Ja då! Visst blev han stilig? Ser väldigt Engelsk ut
Nu när jag inte sliter och drar honom i munnen längre (försöker låta bli i alla fall) så ville jag testa å se hur det går att rida utan snokrem.
Det har ju ALDRIG funkat förr... spännande!
Klar för avfärd.
Vi red genom skogen och kom ut vid Ulrikas hus. Där stod hennes hästapållar och tittade på oss.
Efter deras sommarbete ville Latin svänga hemåt och bara ta den korta rundan.
Nej sa jag, nu ska vi passa på att rida lite längre när det är ljust och fint väder.
Han hängde motvilligt med....
Jag försökte peppa honom och visa alla vackra höstträd istället för att tänka på hemfärd.
Jag vet inte om det hjälpte eller om han kände grislukt i buskarna för oj vilken trav han fick!
Vi flöt fram i en härlig takt... å då kom regnet!
Typiskt!! Men men, inte mycket att göra något åt.
Vi travade en ganska lång bit och Latin fick sakta av när han själv kände att det var dags.
Skrittade förbi en av gårdarna och sen mitt i bokskogen drog vi iväg i en härlig galopp!
Han tog i allt vad han orkade i uppförsbacken samtidigt som regnt piskade oss i pannan.
Skritt en bit till och sen blev det lite trav på gräsvägen över åkrarna!
Han var så pigg och fin att jag nästan glömde bort att han är pensionär!
Å visst gick det alldeles utmärkt att rida utan snokrem. Tro inte för den skull att vi bara lufsat på långa tyglar, Åh nej, det har varit i form i både trav och galopp!
Hemma igen. Ville fota det fina dreglet... och den fina engelska platta nosgrimman.
Man kan väl säga att Latin sabbade det fina fotot