Direktlänk till inlägg 24 oktober 2012
Klockan var strax efter 20.
Det var mörkt ute och höstkylan kändes ända in i benmärgen.
Jag stängde dörren bakom mig och en mäktig tystnad slog emot mig.
Tur att jag tog mössan, hann jag tänka medans jag gick över gården.
Började med att koppla på slangen och sätta på vattnet.
Källaren var mörk och läskig, fick säkert lite spindelnät i huvudet.
Sen tog jag mig in i sadelkammaren för att hämta lite foder.
Fick passa tårna så de inte hamnade i någon av råttfällorna.
Letade mig fram i mörkret och hittade till slut in på logen.
Där väntade tre skitiga hästar ivrigt på sin mat.
Knäppte fast var och en på sina platser och sen fick de sina hinkar.
Medans de åt fyllde jag på vatten och mockade.
Var klar precis samtidigt som Walle hade ätit upp.
Trots att jag befann mig ensam på en kall loge med höstmörkret utanför dörren,
så kände jag mig inte alls ensam.
Jag hade ju mina tre pojkar där
Borstade och gosade med dom, en efter en!
Att få ha hästarna här hemma på gården är oslagbart!
Det går inte att med ord beskriva hur mycket jag uppskattar det.
När alla var rena och fina var det bara höpackningen kvar.
Det är väl inte världens roligaste syssla men jag gör det gärna!
Jag letar mig gärna fram i kylan, mörkret och ensamheten så länge jag är hemma och har mina hästar här så gör det inget. Å tänk sen, om några år när vi fått lite mer ordning på saker och ting.
Då har jag ett stall att gå in i, lampor där det behövs och kanske en liten Theo med mig som sällskap..
Ja det kan i alla fall inte bli sämre om man säger så
Min lilla söting! På fredag fyller han 1 år! Undra vad han önskar sig? En ponny har han ju redan