Direktlänk till inlägg 30 oktober 2012
Det finns fördelar med att ha lösdrift. Många fördelar... Men när det är mörkt ute och temperaturen dessutom har sjunkit under nollan är det inte lika roligt att leta häst i en lerig hage.
Det börjar även bli ganska kallt om tassarna när man väl hittat hästen och ska försöka få den någolunda ren.
Tur att det finns varma kläder och pannlampor. Då löser man lätt dessa problem
Eftersom det var ett visst motsånd i hästen i söndags,
tänkte jag bara låta honom gå rakt fram utan krav i skogen.
Red honom på hackamor och lät honom gå på långa tyglar hela tiden.
Han var pigg och klev på bra framåt.
Jag hamnar lite fel i sadeln, funderar på om jag ska prova ett lite smalare koppjärn.
Han har det vita i sadeln nu och det är det vidaste.
Det kanske räcker med det röda nu när han är lite slankare i formen.
Det känns som sadeln tippar framåt och lättar bak.
Ju vidare järn man har i, dessto böjdare blir sadeln.
Latin är rakare än rakast så det blir kanske lite knas med vittjärn i.
Tänkte även testa de mindre knästöden för att se om mina ben hamnar bättre.
Som det känns nu så tippar både sadel och jag framåt, vilket innebär att bäcken och sittben säger STANNA.
Rätar jag ut svanken och "hoppar" fram så blir det bättre i ca 10 sekunder, sen har jag hamnat fel igen.
Detta har jag inte alls kännt av innan.
Trots detta kunde jag leka lite med tempot och övergångarna.
Han lyssnade väldigt bra på mig trots att vi var ute i skogen.
Gjorde ett par bra halter och både svängar och trav gick lysande!
Det var inget snubbel i skogen eller spring på grusvägen för att komma undan.
Ja just det. Vi testade de nya benreflexerna...
men mötte inte en enda levande själ så jag vet inte om dom funkade eller ej
Vi hade även en stor stålkastare med oss ut. Månen lös upp vår väg och skapade mystiga skuggor i skogen.