Direktlänk till inlägg 31 oktober 2012
När kvällen och natten bjuder på massor av minusgrader så blir oftast morgonen efter fantastiskt fin.
Efter en tidig frukost fick jag ett svettigt jobb att klä pojken varm nog för morgonpromenaden.
Vi gick en sväng med hundarna och de gjorde vad de borde
Sen var det hästarnas tur att på frukost.
Gick in på logen och tog med höpåsarna. Men det fanns inga hästar inne på logen.
Nå väl, de står väl utanför tänkte jag. Icke då! Inga hästar så långt ögat kan nå.
Vi gick ut igen och vandrade vägen längst ena kortsidan av hagen.
Då hör vi lite knak och brak i hagen.
Bra, antingen är det hästarna eller ett gäng älgar.
Jo då, tittar man noga bland träden så ser man en brun och en grå..... häst alltså!
Vi fortsatte vägen upp mot "Åkes hus"
Å där var ju även den lille svarta! Alla fåren är inräknade.
Sällskapliga som de är kom de fram till oss vid staketet.
Walle var nyfiken på hundarna och Xera svarade honom med en utskällning.
Han brydde sig inte nämnvärt mycket utan ville istället gosa och prata lite med sin matte
Jag berättade att det nu fanns nytt gott hösilage på logen.
Ingen verkade nappa på frukosterbjudandet. Den som brukar vara gladast i mat åt i stället frysta brännässleskaft. Ja ja, de får ju göra som de vill....
När vi gick tillbaka och kom ut på grusvägen såg jag ett minne från gårdagen.
Någon har runda fina hovar och ett regält övertramp!
Å i morgon kommer hovslagaren
Har varit på återbesök hos Maria och den maffiga hästen Flo.
Vi testade min Wintec sadel och den passade henne som handen i handsken.
Dock var fröken fläckig på sitt allra värsta humör och visade alla sortes bakutsparkar.
Vi testade alla möjliga metoder men hittade inget som funkade i alla väder.
När hon väl gick med på att gå framåt så gick hon kalasbra men så kommer de där tvärnitarna med tillhörande sparkar.
Till slut när hon vägrade ta ett enda steg (jo det funkade om jag ledde runt henne ) så klättrade jag upp för att se om det blev någon annan reaktion. När Maria red henne i helgen så hade hon stökat jättemycket och då hade hon kunnat "snurra" henne, gå på en liten volt, och det hade fått henne på bättre tankar.
Idag funkade det inte alls..... *suck* Dessa kreativa ston!
Till en början fick jag fram henne i skritt men hon tröttnade även på mig och tvärstannade.
Då tog jag änden av tyglarna och snärtade till henne kvickt som attans på manken och vips travade hon iväg.
Sen flöt det på, jag kunde till och med galoppera i båda varven utan motorstopp.
Fort upp med Maria så hon fick smida medans järnet var varmt.
Skönt att kunna avsluta ritten någolunda bra, men hon är en svår donna att förstå sig på! Sadeln var i alla fall uppskattad av både ryttare och häst så den kanske kommer att ligga på en skäck i framtiden.
Undra om det blir lika kallt i natt?