Nä, det är inte Imse Vimse Spindel jag tänker på, det är min bruna häst och hans nya grisiga hobby.

I min enfald trodde jag att de var en ny sysselsättning han har gått och skaffat sig men när jag ser tillbaka på förra årets inlägg så är han lika skitig där.

Så jag kanske inte ska skylla allt på honom utan lägga allt ansvar på vädret.

Gårdagen började rätt ok, men sen kom regnet och det höll på heeeeela dagen, hela natten och lite till.

Tack vara detta så var ju marken så geggig, blöt och hal!!

Har man då lång päls och lägger sig på marken blir man väldigt geggig.

Så enkelt är det....

Kolla in ler-monstret och han gråa kompis!

Jag är i alla fall glad att yta framför logen håller sig bra trots allt regn!

Grälade lite på Latin att jag inte alls hade lust att göra honom ridbar.

Då blir han SUR!

Ja han var inte bara sur på mig, nä Walle fick sig en känga han med   

Men han är lika glad för det! Walle är ALLTID glad!

Å lite småbusig! Är det åt mig eller Latin han räcker ut tungan?   

Så istället för att skynda på med sadeln så ryktade jag alla tre och mockade ut allt blött.

De tog faktiskt så lång tid att jag inte ens hann packa hö innan det var dags att hämta lilleMan på dagis.

Inskolningen har gått kalasbra och i morgon återgår jag till jobbet.

Spännande!!

I förmiddags kom min snälla höbonde med ett lass vita ensilagebalar.

Perfekt att få dom hemkörda, de är ju så jobbiga att hantera utan stor traktor   

Så nu har vi mat hemma resten av året!

Innan det blev helt kolsvart så tänkte jag ge mig ut på en skogstur.

Hästarna var läääängst bort i hagen och när jag väl har tagit mig fram till Latin ser jag att han är alldeles nyrullad.

Blöt och lerig lite här och där.... eller rättare sagt ÖVERALLT!

Det hade tagit en hel dag och lite till för mig att få den långa pälsen ren...

Så jag tänkte om lite snabbt och bestämde mig för att tömköra skitgrisen istället.

Borstade av det värsta och hängde på gjord, träns och tömmar.

Han blev jätteglad när han fick körgjorden på sig, trodde nog att vi skulle ta en tur med vagnen.

Oj så fin han var, pigg och framåt med lätta steg.

Han fick gå i skritt och trav, mest på en åttvolt och han svarade direkt på alla kommandon.

De yngre djuren sprang runt och busade som galningar i vinterhagen.

Latin är cool och lyfte knappt ett ögonbryn när de härjade.

En bild från 2006

Samma problem idag, fast ännu värre! Idag har lille Theo varit på inskolningen utan sin mamma mellan 9-14.

Han tycker det är kalaskul på förskolan, massor av roliga leksaker, snälla kompisar och trevliga fröknar.

Vad ska hans stirriga mamma hitta på i så många timmar?
Sitter jag hemma och tittar in i en vägg så hinner jag väl äta upp alla mina naglar, så istället tog jag tag i ett annat orosmoln.

Malin dök upp här på gården strax efter kl 10.

Jag hade placerat Silver framför släpet och fyllt på med kraftfoder i en grön hink.

Sen hämtade vi den långbente gråa ynglingen och trippade bort till släpet.

Vi hann knappt öppna baklämmen innan han var inne.

Ja det är ju inga problem att få in honom, det är det där med att stänga som jag är orolig för.

Malin stod där fram och höll i hinken.

Jag klappade honom lite på rumpan och vips var bommen stängd bakom honom.

Han tog ett steg bakåt och hoppsan!! Där tog det stopp! Han reagerade genom att gå upp i piaff   

Jag var redo att ta bort bommen igen och som tur var så lugnade han sig INNAN jag fick upp den.

Hade han fått gå ut i det läget hade det varit 1000 gånger värre nästa gång.

Vad tänkte jag med? Ingenting förmodlingen.

Som tur väl var så tänkte Malin åt mig och kommer att stoppa mig om jag i framtiden tänker så knasigt.

Vi körde en liten runda och han höll sig lugn hela tiden. Mitt hjärta slog i normal takt och benen hade slutat skaka. Tänk så nervös man kan vara... helt i onödan! Det gick ju bra, JÄTTEBRA!
När han skulle ut gjorde vi som innan, fast tvärtom.

Han hade inte bråttom ut utan stod kvar snällt tills Malin bad honom backa!!

Massa gott fick han efteråt!!

Han är verkligen glad för mat   

Vad gör man för att inte nervöst grubbla på en liten pojk när han är själv på inskolningen i 2,5 timma?
Jo man borstar av sin skitiga bruna häst, slänger på sadel o träns sen håller man sig sysselsatt ett tag   

Men när jag satt foten i stigbygeln och svingat mig upp för att sen skritta frammåt, fick jag fundera ett tag på om det var Latin eller en kamel från Öland. Han vaggade fram och kändes nästan vinglig.

Detta har jag kännt till och från under nästan hela hans liv, men varför vet jag inte.

Det är ett par steg, sen är allt som vanligt... märkligt!

Vi höll oss i gräshagen för dimman låg tät och grisarna närmar sig med stormsteg.

Han var verkligen fin! Lyfte på fötterna och var framåt.

Det är lite konstigt är det att jag, bara för att Latin är pensionär, glömmer allt det där som han haft problem med innan. Jag tror liksom att bara för att jag inte ska öva galoppombyten så behöver han inte värma upp lika länge som innan. Så jag var noga med framridningen, jag var noga med hur jag satt, hur han rörde sig och hur vi tillsammans rörde oss framåt.

Kan säga att det var minsann inget fel på svikten i ryggen idag, det märker jag lättast genom att det inte går att sitta ner i traven  

Vi jobbade med övergångar, skolor och tempoväxlingar.

Hela ridpasset gick över förväntan, "he´s back!!" kan man säga.

Svarade fint på allt och såg sååå nöjd ut efteråt.

Kolla munnen!! Skummet är tillbaka   

Sen fick han syn på något! Är det en bambi kanske?

Näääää, det var ju bara en buske   

Ha ha, börjar du se dåligt lilla Latin!
Ser du inte skillnad på ett rådjur och en buske! ha ha ha

Hoppsan, han blev visst lite putt. Förlåt Latin, inte min mening att vara taskig   

Måste bara säga att det smidigt att ha en lydig och snäll häst. När man ska sätta på vattenslangen, ja då säger man bara plats, å så står han kvar där (förhoppningsvis   )

Idag var all energi slut!!
Nä, det är inte Latin jag tänker på utan hans matte.

Jag känner mig ungefär som ett levande lik med en mycket låg energinivå.

Eftersom Latin kändes så där sist jag red tänkte jag att ingen av oss dör om vi skippar ridningen.

Istället gick jag ut till hästarna, gav de sitt kraftfoder och borstade dom.

Det gav mig lite livsgnista tillbaka.

Att bara mysa utan krav.

ALLA tre var hur skitiga som helst så det tog en stunda att få dom fina.

Passade på att mäta Walle nu när han nästan är precis 1,5 år.

Jag fick det till 157 cm fram och 159 cm bak.

Igår försvann BjörnBella och istället har Malin en snygg kortklippt gråfux.

Ja de flesta hästar som klipps blir väldigt tråkiga i färgen, speciellt när man klipper så här sent in på hösten.

Det får man stå ut med, långhåriga hästar som jobbas mycket behöver bli av med lite päls.

Tror inte det är nyttigt att stå svettig ett par timmar efter varje ridpass.

Det var MASSOR av hår som ramlade av Bellsan! Hon hade verkligen hur tjock päls som helst.

Malin blev väldigt kreativ när hon fick syn på all päls och först skapade hon en vovve.

Ha ha, visst blev den fin   

Sen kom vi på den briljanta idén att hon skulle göra ett föl istället.

Klippte av lite till päls och vips hade vovven blivit en häst.

Lite krokiga ben och lite kort svans men kolla in huvudet, den ser nästan levande ut.

Mamma upp i dagen   

För exakt 1 år sedan körde jag min lilla silverfärgade Passat med tillhörande hästsläp hela vägen från Vinberga till Hällaryd utanför Vrigstad. Där väntade en 6 månaders fölsing på att flytta från mamma och dåvanade matte till nya kompisar och en ny matte.

Ett år har redan passerat sen jag blev ägare till en nytt lite stjärnskott och jag ångrar inte en sekund att jag tog mig an denna lilla varelse.

Fina Amazing Warrior, vad månne det bliva av dig?

   Ja,  hovslagaren har nog rätt i att det bor en liten åsna i Walle.

Vi tog en promenad, han och jag, utan trygga Latin eller busiga Jojje.

Det går över lag väldigt bra men helt plötsligt stannar han och vill inte gå med.

Oftast är det inte för att han är rädd eller vill gå hem, nä det är för att han vill ÄTA!

Gissa vem som lärt honom det?   

En gång tänkte han nafsa mig i ärmen men jag var snabb som ögat och sa till honom.

Då blev han lite sur och viftade med ett framben, men mer än så blev det inte.

Han går lugnt bakom eller brevid mig, har inga spring eller bus fasoner. Det tycker jag är väldigt skönt.

Puss på mulen!!