Har tillbringat en timma eller två i grannbyn, Jämjö.

Möttes av en speedad fux med matte på ridbanan.

Bella måste ha käkat raketbränsle eller så hade gasen hängt sig för attans vilken fart det var i henne!
Hon hade ingen lust att gå i form eller böja sig åt något håll.

Försökte hjälpa till så gott det gick från marken, men det var minsann ingen lätt uppgift.

När typ inget funkade bytte vi plats och så satt jag i sadeln istället.

Bella visade direkt att hon inte tänkte ge sig utan strid.

Ni som hängt med ett tag vet att Bella är ingen häst man bråkar med. Man får bara envist hålla fast vid sin plan utan att bli arg, stressad eller stark. För då blir det bara värre.

Eftersom hon inte ville böja sig i bålen, red jag henne rak och försökte bara få henne lugn och avslappnad.

Det funkade inte så bra... Jag satt mest och väntade på henne, gjorde 200000 halvhalter, övergångar och tempoväxlingar. Hon rusade, ryckte tyglarna ur händerna, skuttade, stampade och skakade på huvudet.

Å så gick hon ok i ett halvt varv... sen var det fullt ös igen. PUST! Hon är inte å leka med när hon är på detta humöret. Jag försökte ha koll på min kropp och vara väldigt tydlig med vad jag ville. Det funkade lite lite lite.

När idéerna var slut så försökte jag rida öppna i skritt längst långsidan. Red bara på den sidan där det finns staket,  så när långsidan var slut gjorde jag en volt tillbaka och så vidare.

Efter ca 10 vändor började fiolsträngen slappna av. Efter ytterligare 20 gånger gick hon riktigt bra.

Jag kunde ur det sen trava utan att kanonkulan avfyrades.

Då bytte vi igen och Malin satt upp. Hon började att stimma först efter bytet men nu var lättare att få ordning på damen. Ja då, det tog inte många steg innan Malin fick ihop henne på ett lugnt och avslappnat sätt.

Vi fick fortsätta att jobba med halvhalterna och övergångarna, annars ville hon gärna pinna iväg igen.

Ja till slut gick det att låta henne komma fram och ner utan att smita iväg och öka tempot.

Svettigt blev det! Speciellt för nallebjörnen Bella.

Hon är så lurvig att hade hon haft horn hade hon varit skrämmande lik en sån här   

Innan mörkret drog in tog jag mig tur på Latinen.

Till skillnad mot Bella som var lite för PÅ så var Latin helt AV.

Han var segare än segast!!
Skritt i snigelfart på lång tygel var ok, försökte trava men han var väldigt motvillig.

Med tanke på hans fysiska hälsa måste jag lyssna på honom i såna här lägen och ta det lugnt.

Kan inte pressa honom om jag vill behålla honom ok i benen.

Så vi lullade omkring lite i skogen och klev över stockar och sten istället för att rida dressyr på ängen som jag hade planerat från början.

Nääääe, jag ger mig inte!! Jag tänker fortsätta att tjata om den där sitsen och hur viktig den är.

Tro inte för den saken skull att jag besitter den bästa sitsen, är den perfekta atletiska ryttaren eller kallas för gummikvinnan. Tvärtom! Jag har STORA problem med min sits och speciellt när jag rider Latin.

Det är ju därför jag inser vikten av en god sits.

Nu när jag i en veckas tid har suttit still på en stol på dagis och varit "tråkig" så har jag hunnit läsa igenom tre av mina hästböcker. Inser nu att Latins tävlingsstopp har varit en ögonöppnare för mig. Så länge jag var mitt uppe i träningar och tävlingar hade jag liksom inte tid att ens fundera på hur jag satt i sadeln, jag hade bara fokus på att få hästen att gå framåt och i form. Tänk om jag bara hade klivit tillbaka ett steg och gått igenom min sits, ja då  hade vi garanterat sluppit massor av bekymmer.

Jag är nämligen övertygad om att jag har suttit och ridit fel i alla år på Latin.

Ju mer jag läser och lär mig om hur vår kropp inverkar på hästen så förstår jag hur stor betydelse sitsen har.

Är du inte övertygad?
Om du bara tar dig tid (som jag aldrig gjorde förr) och tänker efter så kommer du också inse vikten av rätt sits.

Eller du kanske redan har den perfekta sitsen.

Det handlar inte bara om att sitta i en viss ställning, nej alla hästar och alla människor är olika och behöver sitta på olika sätt, huvudsaken är att man har en följsam sits så man kan inverka på hästen på RÄTT sätt.

Det hjälper inte att köpa en häst för 500 000 kr om man sitter som en kråka.

Man kommer inte kunna prestera bättre än den ryttare man är.

En av böckerna som jag har läst och begrundat dessa dagar är Dressyr med Kyra.

Kyra som är en erkänt duktig ryttare har kanske inte den snyggaste sitsen men ack va den är effektiv.

Med hjälp av mina träningar i Centrerad Ridning och innehållet i Kyras bok plus "Spänst och Harmoni i ryttarens sits" tänkte jag försöka förklara vikten av sitsen på mitt egna lilla vis.
Men inte ikväll... jag återkommer när huvudet är utvilat och fingrarna pigga   

Tillhör du den kategorin ryttare som tycker att du aldrig kommer till ridning på tävling?
Hästen går lysande på framridningen men så fort ni kommer in på banan så går något snett.
Du kanske inte tycker att du är nervös och rider annolunda, men är du helt säker?

Visste du att nervositet och rädsla gör att vi andas högre upp i bröstkorgen och vi blir mer framåtböjda i vår överkropp. Bukorganen hamnar högre upp i bålen och det gör oss instabilare plus att vi vinklar vårt bäcken framåt som har en bromsande effekt på hästen.

Det är de små detaljerna som gör den stora skillnaden!

ps. ikväll var alla grabbarna på plats för att få kvällsmat   

De lär sig! Ikväll var ALLA hästarna på logen och Latin började ivrigt vifta på sin högerfot för att tydligt visa att han ville ha kraftfoder. Satte fast var och en där de skulle vara och så fick de sina hinkar.

Latin har en blå för att matcha grimman

Walle har en grön... för att han är yngst (grön liksom)

Jojje får låna en gammal "Latin"-hink, men det gör inget så länge det finns mat i den   

Medans de åt mockade jag ut de nya högarna och fyllde på vatten.

Brukar hinna med det och vara färdig när sista mumsbiten är slut.

Sen tar jag undan hinkarna och borstar av murmeldjuren så gott det går.

Till sist är det fötternas tur. Jag kolla alltid alla 12 hovar när de får mat (om jag inte har extremt bråttom eller om de är tokleriga), både för att ha koll på ben och fötter plus att det är en bra träning för de yngre.  

Det är ju svårt att fota detta när man är ensam så jag satte kameran på en hink å så filmade jag.

Bara för att.... så stökade Walle med sitt vänstra bakben och lite lite med höger fram.

Jag håller alltid kvar benen tills jag känner att det är jag som sätter ner det och inte han.

Accepterar inte att han sliter undan benet, får de chansen och börjar med sånt trams så blir det bara besvär i framtiden.  

Som ni ser är även lilla Jojje väldigt duktig med sina små fötter.

Det är svårt att tro att de fick lägga omkull honom för att lyckas verka honom innan han kom till oss.

Träning ger resultat! Så enkelt är det   

Ja, och som ni såg på filmen så finns det EN nakdel med att rida barbacka!!!

Man får himla skitiga brallor! Ha ha!!

När alla kvällsbestyr var avklarade, var både jag och hästarna nöjda.

God natt lilla Jojje!

Walle ställer 100 frågor till Latin som ser måttligt intresserad ut.

Knäppte loss pojkarna och hängde undan grimmorna.

De fortsatte att mumsa på hösilaget och även om Latin inte sa något så tror jag han grämde sig lite att han inte kommit in de andra kvällarna. Speciellt igår när bara Walle var på plats och fick alla gosaker för sig själv.
  

När man suttit ett par timmar och tittat på fina hästar i tävlingsform med välputsad utrustning och piffade manar, då känns ens egna murmeldjur väldigt långhåriga och skitiga i jämförelse.

Sen halmen kom har i alla fall Walle hållt sig lite renare, han har inte alltid en bajs inkletad i pälsen   

Hur som helst så blir jag alltid TOKinspirerad att rida efter en tävling och det var inget undantag denna gången.

Gick ut runt 19 och började med att försöka locka in flocken på logen.

Jag rasslade med maten och ropade.... ingen häst kom.
Mockade ut tre bajshögar och ropade lite igen.

Då kommer den grå in.

Ja ja, är de andra så dumma så får de vara utan (det var likadant igår men då kom inte ens Walle)

Hällde upp Walles ranson på foderbordet och lät honom stå lös medans jag borstade honom.

Mysiga lilla unghäst, han är så social och trevlig.

När han fått pälsen borstad och manen kammad, fick han även en påse hösilage.

Han stod kvar på logen och smaskade när jag stängde om mig och gick för att hämta Latin, i den andra änden av hagen.

Tog ut honom genom öppningen bakom hönshuset. Han var INTE ren   

Ställde honom i skummet utanför sadelkammaren och påbörjade operation RYKT!

Oj, va det dammade om det gamle djuret.

Passade på att känna igenom ryggen och han var lite spänd. Förmodligen pga allt regn som kommit typ hela tiden!!

Trots tävlingsinspirationen så kändes det inte särskilt lockande att ge sig ut i den mörka skogen.

Hade ju gärna ridit i ett varmt och upplyst ridhus istället... men men.

Skippade skogsrundan och sadeln. Slängde på honom hacket och hoppade upp barbacka.

Sen gick vi in i gräshagen och red runt lite där.

Oseriöst? Näää, mysigt!!

Kan inte hitta något som är negativt med att rida utan sadel i mörkret på en äng som lutar både hit och dit.

Klarar man det utan att kasa av, ja då klarar man nästan allt   

Att han dessutom gick lysande gjorde det hela liiiiiite mer glammigt!!

En annan oglamorös dressyrbild   

Förresten, ni kanske funderar på vad vi hittade på i helgen.

Jag tänkte ju ta tag i den där unghästen.

Jo, jag nöp mig i armen och sa, skärp dig kvinna!!

Sluta mesa och visa vad du kan!

Så jag sadlade Latin och med Walle i longerlina red vi ut i skogen.

Walle blev jätteglad över att få hänga med.

Han klev på bra och orkade hålla igång betydligt bättre än förra gången.

Visserligen skulle han smaka på Latins bakben, longerlinan, alla träd osv...

Träffade på en läskig katt, men jag tror katten tyckte vi var mer läskiga än vad hästarna tyckte om den.

Vi kunde till och med trava en bit och min fina gråa yngling trippade fram med lätta steg brevid den något tyngre valacken.

Innan vi skulle svänga ner mot Ulrikas väg kom det plötsligt 4-5 bilar i full fart. Den första var en suv som höll ganska hög hastighet med tanke på att det var hästar mitt i vägen. Vi kunde precis gå ner på vägen när den skulle passera oss, men Walle blev lite stirrig och vände sig snabbt om.

Jag stannade Latin och så stod vi still och tittade på bilarna.
Walle lugnade sig direkt och stod kvar brevid Latin! Duktiga lillkille!!

Sen skulle vi bara ta oss förbi Dansös och Ari också.

Träffade på Aris ägare och pratade en stund. Då fick Walle lära sig att man ibland får stå still utan att det kommer farliga bilar.

Sista biten genom skogen gick bra men då började liten bli ganska trött, inte i kroppen utan i knoppen.

Nyttig runda för båda, eller jag menar alla tre!!

Bilder från april -12

I en liten blå bil tog vi (Fia, jag o Rebecca) till andra änden av Blekinge, närmare bestämt Olofström.
Sist vi tre var på samma ställe så tävlade vi LB:2 i Ronneby.
Idag skulle ingen av oss tävla och det var inte LB vi tänkte titta på.

Vi hann nästan se hela MsvBn också. De första jag såg på framridningen var fd Klubbkamraten Sara. Inte många sekunder senare såg vi att även Susse var på plats. Trevligt att se känningar på en gång.   

Med ett matförråd och varma kläder slog vi oss ner på läktaren för att titta på alla fina ekipage.
Jag försökte fota med min märkliga lilla kamera, ja resultatet blev ju så där.
MEN man ser i alla fall en liten glimt av de fina hästarna.

MsvB:2

Sara Lidback - Rubinero S (Riverside-Weltmeyer)

Susanne Karlsson - Key Scarlet (Don Schufro-Key Note xx)

FEI Prix St Georges

Therese Dahlstedt - Inco de JC (Letrado-Remador II)

Ann Linde - Good Lady (Good Future-Asterix)

Mollis Persson - Razmus (Ragazzo-Dardel)

Karoline Lindahl - Alex (Ragazzo-Imperator)

Carina Brink - Zakaza (Bugatti Hilltop-Amiral)

Cecilia LifWells - True Dream (Dream of Heidelgerg-Briar)

Jennie Nilsson - Barrington (Akribori-Ganesco)

Erna Axelsson - Ricco (Riccione-D-Day)

Erna Axelsson - Ricco

Olivia Axtelius - Elton (Electro - Hertingen)

Ann Linde - Good Lady

Min favorit var helt klart detta gyllengula sto!
Hon såg så trevlig ut och ryttaren red henne på ett harmoniskt sätt.

En annan som hamnade på favoritlistan var Erna och hennes skimmel.
Det roliga i kråksången är att Erna äger Walles storebror ASTRAKAN född 08 e: Sandakan u Amelia
Spännande!! Så snart kanske man får se honom ute på tävlingsbanorna också   

RESULTAT
   

Idag kom den... Inte en dag för sent.

Så är det, vissa bönder kan man ställa klockan efter, andra får man ta en titt i kalendern för att se så man fortfarande är på rätt år, he he

Hästarnas halmbale på ca 2 ton stod snällt utanför hagen och väntade på att bli inrullad.

Walle tyckte den var lite läskig,  men när vi väl fått in den och golvet var täckt av härlig gul halm så var han inte så skraj längre   

Logen blir lite mindre när den väl är på plats men den är ju mjuk och skön plus att de kan gå och plocka i den allt efter behag.

Jojje älskar verkligen halmen. Som han har väntat!!!

Lite märkligt är det att han började med att kissa i den. Han kanske ville markera att den är MIN   

Det här med att blogga handlar ju inte bara om att berätta om alla framgångar man har och hur duktig man är.

Nej, det handlar lika mycket om ens fel och brister.

Jag hymnar inte om att jag har en massa knasiga olater och gör inte alltid rätt.

Man måste ibland göra fel för att lära sig och man behöver inte känna sig liten bara för att man ber om hjälp.

Det är ju så att sen jag fick barn, ja det är ju nästan exakt ett år sen, har jag blivit MESIG! Jag målar upp skräckbilder i huvudet hur fel saker och ting kan gå.

Att jag damp i backen och bröt benet för tre år sen gör också att jag är mer försiktig.

Detta ställer till det lite för mig när jag har en unghäst som ska lära sig allt.

Det blir ingen bra häst om matte är hispig och nervös.

Nu när jag erkännt för mig själv att jag är mesig så har jag även tagit steget att be om hjälp.

I helgen ska en lugn tjej som har jobbat med en hel del unghästar träna Walle lite.

Det börjar bli dags att lasta honom på riktigt, stänga och köra en runda.

Han ska snart börja tömköras och det lär inte hända av sig själv.

Spännande!! Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning     

Jag och "lilla" Walle i mars

Klockan 16:00 stod alla hästarna på logen, torra och trevliga å fick dela på en påse hösilage.

Klockan 19:00 fanns det bara en häst på logen, en grå häst.

Även om jag skramlade med mathinkarna så var det inga andra hästar som dök upp.

Jag passade på att borsta Walle, han stod helt lös och njöt av att bli lite ompysslad.... bara han och jag   

När hela han var skinande ren så fick han sin ranson med mat, de andra fick vara utan.

Men jag hade ju tänkt att rida Latin, plus att omslaget måste väck.

Jag tog det andra hållet in i hagen och mycket riktigt, där stod både Latin o Jojje i skummet.

Latin hängde lite motvilligt med ut och stod snällt utanför sadelkammaren.

Benet var fint. Ingen svullnad alls.

Jag sadlade och gjorde mig redo för en tur i skogen.

Tänkte ta "gräsvägen" mellan åkrarna och sen en liten svängom i skogen.

Ritten gick alldeles utmärkt bra tills vi kom fram till åkrarna.

Där har de kört med traktorer på vägen och den var bara en snorhal lerväg.

Jag försökte trava men ack, det gick ju inte alls. Han kasade runt som Bambi!!

Ville inte riskera att han skulle sträcka sig eller något liknande.

Vände tillbaka innan jag ens hunnit halvvägs.

Även när vi var tillbaka på grusvägen så gick Latin såååå försiktigt. Livrädd för att halka liksom.

Tog ett par språng i galopp bara för att göra honom lite taggad.

Å det lyckades, han blev riktigt rolig på vägen hem.

Tillbaka framför sadelkammaren.

Tvättade av benet med tvål o vatten. Torkade sen med en ren handduk.

På med ett lager "Fyra Ess" salva på ruvan.

Nu väntar jag med spänning tills i morgon för att se om kuren hjälpte   

Nä, nu måste jag sova..... ska ju snart till dagis!!