Första dagen på dagis gick alldeles lysande. Theo tyckte det var så roligt att han knappt ville följa med hem.

Hoppas verkligen det håller i sig  
Å det tog på krafterna, han sov nästan 3 timmar i vagnen efter lunch.

Jag passade på att mocka, mata hästar, packa hö, fylla på vatten osv osv

När hästarna fått sitt kraftfoder och var borstade från topp till tå, fick de en påfyllning av hösilage.

Men nu är han väl ändå högre!! Walle alltså!!

Jo minsann, han är högre än Latin!!! Men än så länge är det bara rumpan, manken har en liten bit kvar innan han går om gammelbrun. Jojje är som väl är fortfarande minst... Ha ha!

Som ni ser är Latins högra bakben svullet idag också.

För att det inte ska bli värre så fick han en styck vaskning med vatten och lactacyd och sedan ett jodopaxomslag som får sitta på tills i morgon.

Tänk va enkelt det är nu för tiden att linda med bommul och flexilinda!!

Ha, det låter som jag är 100 år.

När Latin var liten, mellan 3-4 år, var han expert på att få småsår som sen blev till lymfangit.

Vet inte huuuuur många gånger jag lindade honom med bommul och sen de där jobbiga tunna gasbindorna.

Nu bara tjipp tjopp så är man klar liksom!

Å det sitter ju riktigt bra dessutom.

Ja nu är det slut på min mammaledinghet.

I morgon börjar vi inskolningen på dagis och om tre veckor börjar jag jobba igen efter.

Eftersom det kommer att vara mörkt och kallt när jag kommer hem så försöker vi klura ut hur vi på bästa sätt kan underlätta hästeriet.

Vattenbiten är ju något som blir krångligare så fort det blir kallare.

Det går inte att ha slange ute och det tar en evig tid att dra den in och ut två gånger om dagen.

Å blir det riktigt kallt så fryser ju vattnet redan i baljan....

Jag tog en tur till Börjes i Tingsryd och inhandlade en styck värmebalja.

Plus en "vattensäck".

Den lägger man i en skottkärra och så fyller man på 80 liter vatten.

Sen är det bara att köra ut och tömma ut där man vill ha vattnet.

Hoppas den är lika smidig som den verkar.

Då kan man fylla den och låta skottkärra och vattenpåse stå i källaren där vi tar vattnet, och så kör man bara ut den när det är dags att fylla på i värmebaljan.

Jag köpte dessutom en ny vinterjacka.

Den där fina jag en gång köpte på Granngården (ja jag tillhör ju inte dom som köper jackor 3 gånger om året) har blivit väldigt sliten. Den är ju trots allt tre år gammal och använd väldigt mycket.

Denna kommer nog inte hålla lika länge men den var såååå varm och go.

Har redan testat att rida i den och den får högsta betyg!

Planen vara att rida upp i skogen en bit men när jag borstade benen på Latinen så såg jag att han hade ett tjockt högerbakben. Hittade en liten ruva, vet inte om det var den som gjorde honom svullen, han är ju lite känslig för sånt, eller om han slagit i benet.

För säkerhets skull red jag samma runda som sist.

En lång skritt på asfalten och det gjorde susen för benet.

När jag var tillbaka var benet smalt igen.

Förutom det svullna benet så kändes han väldigt bra.

På vägen bort fick han gå lite i skänkelvikningar och vi gjorde nog halt 20 gånger.

Sista halten fick jag honom att kliva in under sig och stod helt parallelt.

Å så glad man blir för det lilla   

Jag däremot känner mig inte alls ok.

Är inte säker men det känns som om ryggen är av.....   

Ja, idag är det två år sen vi körde den långa vägen ner till skåneland för att besöka veterinär Anna på Stenestad Hästklinik. Det var knappt jag vågade andas när vi klev in på kliniken för det var mycket som stod på spel.

Var han bättre eller sämre....

Läs om besöket HÄR

Det var väl när jag som hästägare berättade för veterinären att det viktigaste var att Latin mådde bra, inte att han skulle vara tillbaka på tävlingsbanorna inom en månad, som det vände.

Istället för att stirra sig blind på den där rörelsestörningen i vänster varv så kunde veterinären isället fundera på vad som behövdes för att han skulla kunna gå skogspromenader utan smärta. Ja, bara kunna gå i sin hage utan att ha ont helt enkelt.

Sen denna dagen har han bara blivit bättre och bättre och bättre.

Helt bra kommer han ju aldrig att bli, för pålagringarna försvinner inte.

Jag är så glad ATT det vände och att han idag, två år senare faktiskt mår bra och lever livet.

Latin hösten 1996.

Vi har hängt ihop ganska länge nu   

Halloj, här är jag igen!

Har bara varit hemma i småland en sväng och hälsat på mamsen/mormor.

Det är lite speciellt att gå förbi huset där vi bodde för ca 100 år sen. Mycket är sig likt i lilla Värnamo trots att lite hus är rivna, nya har kommit upp osv.

Hade tänkt att ta en tur på Latinen idag medans det var ljust men på någotvis sprang dagen iväg och jag hann inte med det innan vi skulle iväg på middag.

Bjöds på sååå god mat och en ännu godare efterrätt. Åt så jag nästan storknade. Inge bra, speciellt inte med tanke på allt gott mamma bjöd på. Jag har nog gått upp 10 kg bara i helgen   

Vi kom väl hem strax efter 19 och när gossen sussade kudden tog jag mig i kragen och hoppade i ridbyxorna.

Det var kallt och mörkt ute.... Hade det varit sommar så hade det inte alls varit konstigt att gå ut efter kl sju, men nu bara för att det är mörkt vill man hellre krypa ner i soffan och mysa.

Så även om det var lite motigt så gick jag ut och letade upp min bruna häst i den mörka hagen.

Tog hjälp av några äpplen, det funkar alltid.

Eftersom han är rätt så nyverkad så tänkte jag bara rida fram och tillbaka till Högaholm.

Det är asfaltsväg och så en kortare bit grusväg.

På med alla reflexer och sen gav vi oss ut.

Sadeln kändes bättre med ett smalare koppjärn och med mindre knästöd.

Latin traskade på med långa kliv och verkade inte vara det minsta öm i fötterna.

När vi kom till grusvägen så travade vi en bit.

Han fick gå i en öppen och ganska fri form och han var sig bra.

Jag red på hacket och gjorde lite tempoväxlingar i traven.

Det har regnat ganska mycket i helgen och vi passerade stora farliga vattenpölar.

Ha ha, det är så skrattretande när denna gamle gosse tittar på något så läskigt som en liten vattenpöl.

När vi närmade oss gården igen stannar Latin upp för något.

Det är en bambi som har varit inne på tomten och käkat äpplen.

När den hörde oss så smet den över vägen och in i skogen.

Ja bor man på landet så får man räkna med vilda djur i trädgården   

Latin hade inte blivit svettig av vår 25 minuters promenad.

Han fick ett äpple till och sen återförenades han med de andra två.

Gick in med mer hösilage och innan jag gick in i det varma huset,

borstade jag av en nyrullad åring med den tjockaste pälsen i hela Vinberga   

När det är geggit ute och hovslagaren är på ingång, är det inte så kul med lösdrift.

Men jag hade tur, hästarna stod inne på logen och åt när jag traskade ut.

Det var bara att haka fast dom och sätta igång att jobba med ryktborsten.

Jag var precis klara med den lille när Hovis dök upp.

Han började med Latin. Fötterna såg bra ut men ack så stel och tung han är bak.

Stackars hovis, han får ju nästan ryggskott!

Men så han nästan alltid vara så det är inget som blivit sämre med åren.

Sen var det Walles tur. Han var jätteduktig och skötte sig utmärkt.

För att inte riskera att han sliter sig eller liknande så tar jag loss honom och håller honom i grimskaftet.

Det var bara sista benet som han försökte dra loss en gång men eftersom han inte lyckades så stod han still även de sista minutrarna.

Jojje var sist ut och även han fick en stjärna i kanten. Duktiga pojkar!!

Passade på att fråga Hovis vad han tyckte om Walles ben, hull och hur han har växt.

Jag är ju lite orolig att jag ger honom för mycket kraftfoder men han var fin i ben och hovar, har inte växt onormalt på något vis.

Hovis slängde ett öga på hösilaget och sa att jag kunde minska kraftfodret utan problem för det är nog ganska mycket kräm i höet.

Lite senare under eftermiddagen gick jag o Theo ut för att ge hästarna lite äpplen.

De stora hängde bakom hönshuset men den lilla syntes inte till.

Walle har lärt sig "leta äpplen" leken bra nu och börjar bli riktigt snabb. Latin kör mer på ångvältsmetoden.

Han tacklar sig fram och snor av de andra istället.

Hitta Jojje!   

En luddig brunbjörn är siktad i Blekingeskogen!!!

Så, då hade de lille också hittat till gosakerna.

Mums!! Gott sa Latin!

Vänta lite, är det inte ett äpple där inne i buskarna, undrar Walle

Jaaa, hovis hade rätt! Han är högre bak nu   

Det är vackert i Blekinge!

Å vackrast är det här på Lycke