Jo då! Jag tror minsann att mitt flitigt knaprande på järntabletter börjar ge resultat.
Får väl bara akta mig för stora magneter, det är väl risk att jag fastnar snart   

Helt ärligt så är jag mycket piggare!
Tyvärr är det inte bara hästarna som blivit lite åtsidosatta när jag bara slappat.
Så nu när kroppen och knoppen faktiskt var vakna större delen av dagen har jag fått jobba ikapp.

Tvättat en massa tvätt, dammsugit å vattnat blommar.
I lördags var vi, hela lilla familjen inkl Lexie i Ronneby Brunn och tittade på huuuur många bilar som helst å en hel massa folk. Vi var inte de enda som tagit hunden med sig så det blev en bra social träning för Lexie.
Hon skötte sig exemplariskt och skällde inte på en enda hund.
Den enda hon var lite på sin vakt för av den uppstoppade björnen som stod vid viltolycks-monitorn.

Den skällde hon faktiskt på!

Idag hade jag tänkt att göra en massa bra saker med hästarna, ja vad händer då? Jo det regnar heeeela dagen.

Planen var att mocka, massera och rida.
Istället höll jag mig inne och surade.

Framåt kvällen klarnade vädret upp och hästarna fick flytta in i vinterhagen.

Två kärror med skit hann jag med innan myggen åt upp mig.
Lät hästarna gå kvar i vinterhagen över natten. Det har vuxit upp en massa grönt och eftersom det inte växer i sommarhagen så kan de lika gärna gå där och gnaga en dag eller två. Sen får det nästan bli en höleverans så de inte magrar av.

Har förresten köpt en sadel idag.

En liten ponnyputa till Jojje så Theo så småningom kan börja rida.
Det är en sån där lätt liten sak i syntetmaterial och ett handtag.
I den borde han sitta bättre i än Jojjes hala lädersadel   

Bild på mig o Latin förra sommaren.

Får väl erkänna att jag är väldigt slö för tillfället.
Har ingen ork över till någonting just nu...
Antar att det kan bero på järnbrist så jag har idag köpt en ask med piller och hoppas energin återvänder snarast!

Tittade ut på hästarna och det var full rulle.
Smög ut för att föreviga dem....

Men som vanligt slutar de busa och rusa runt så fort jag kommer ut.
Fick fota istället   

Håll tummarna att jag håller mig vaken en stund i morgon så jag kan gå ut och å massera den där stela saken.
 

Det har varit en lugn vecka.... för hästarna i alla fall!

Jag har varit på sommarfest med jobbet, fixat inför midsommar och så har jag sovit väldigt mycket.
Är nog för gammal för att vara gravid eller nått för det här tar knäcken på mig!
Kroppen känns mör och allmänt sliten. Antingen får jag gräva ner mig och komma fram om 19 veckor när det är dags att få ut bäbis, eller så får jag bita  ihop och försöka göra något åt saken....    

Så här såg det ut i hästhagen i förmiddags.

N: Tjena grabbar! Var har ni Walle?

L: Ääääh, någonstans, tror jag!

J: Äh, strunta i honom. Gosa med mig istället!!

L: Jag har inte slarvat bort honom i alla fall! Skyll inte på mig

N: Men där är du ju! Är du trött?

W: Mmmm, ganska....

N: Ska du kliva upp och gå in i andra hagen?
W: Nje, jag orkar nog inte det.

W: Ska bara vila liiiiite till!

N: Jo, kom igen nu! Jag hjälper dig upp!

W: Kan själv!! Ska bara.... (typiskt för en 2 åring)

J: Har du godis? Får Walle godis? Ge mig GODIS!

W: Nä hon har inget godis... snålmatte!!

Han kom upp till slut och följde gärna med de äldre in i den andra delen av hagen.

Där har de gått och ätit heeeela långa dagen.
När solen började ge sig neråt och myggor + knopp letar sig fram gick jag ut för att släppa tillbaka djuren och ge dem nytt vatten. Latin har rört sig rätt ok i veckan men igår såg jag att stelheten var tillbaka.
Så innan jag gick in tog jag ut honom ur hagen, det går inte att massera honom ihop med en nyfiken och klåfingrig unghäst.

Latin försökte stå still men myggorna och massagen fick honom att trampa runt lite.
Fördelen med att stå precis utanför hagen var att ingen häst blev tokig och sprang runt å skrek   
Latin var också mycket lugnare än när vi gick ner till logen. 
Men tro för den sakens skull inte de ska tränas på att vara ifrån varandra. Nej då, men just när man ska massera är det ju en fördel om hästen inte är galen och spänner sig 10 gånger mer än vanligt.

Rykande färsk bild på Walles mamma Amelia och hans halvbror Mr Charming e:Warsteiner född -11.

Nu ska jag gå ut och ge hästarna nytt och friskt vatten   

Ja gott folk. Det är med en viss sorg jag skriver att årets CR-kurser är över för mig   

Nästa kurs är i Augusti och då är jag på tok för rund för att svikta.
Som tur var gav denna sista kurs så otroligt mycket så jag hoppas jag kan leva på det tills nästa år.

Sista passet red jag på finaste Angelo, den guldgula haflingerpojken!

Han som alla andra sprang in i släpet (alla måste gilla Bojsläpen)

Vi slapp undan regnet och eftersom jag inte ridit honom på länge så satt jag upp för att känna lite på honom.

Han  var lika fantastisk och rolig som sist.

MEN helt plötsligt kom alla mina gamla olater fram   

När han satte upp huvudet så började jag ratta och trixa med händerna. Jag spände rumpa och lår å förmodligen andades jag inte ens. Blicken var nere i manen och inte alls där den skulle vara.

Oj oj oj, Angelo visade verkligen när jag gjorde fel!!
Kolla bara:

Ja, ni ser ju själva! Jag trycker ner handen i hopp om att han ska komma till arbete.

Jo men visst, det är ju precis så man gör! *NOT*

Sara fick mig att göra halt. gå igenom min kropp och hitta alla fel jag envisades göra.
Direkt mjukade han...

Så fick jag fortsätta och vara SUPERnoga med att inte ratta med händerna, 

Jag fick verkligen anstränga mig för att inte flippa och hamna i de där gamla olaterna igen.
Sen tog ju den gule sin chans och trots att jag sen hade kontroll på kroppen och var avslappnad så satte han upp sitt huvud. Jag fick då order om att bara fortsätta utan att göra något, bli passiv i handen och vänta.

Inga mer låga händer. Jag håller min position i alla övergångar, vägar och skolor.
Då hände det som jag ville uppnå på typ 1 sekund (vadå otålig ryttare)

Så lätt det är när man bara gör rätt, men va svårt det är att bara göra rätt   

Sara var verkligen på mig idag (med all rätt) och till synes så gav det resultat. 

FILM

Så ännu en inspirerande och lärorik kurs är till enda.
Nästa gång kommer jag sitta bänkad med kameran och fota mina kurskamrater och deras fina hästar.

När bil och släp ändå var ihopkopplade passade jag på att lastträna Walle igen.
Han var nästan lika stimmig som sist, om än lite värre, Det blåste ganska mycket och ALLT var så där farligt igen, Men han klev på lika lätt som förra gången och ut igen lika snabbt. Vi höll på så ett bra tag och till slut stod han inne med alla fyra benen och åt ur krubban, Han stannade inte många minuter men så fort han backat ut, gick han in igen. Fortsätter vi så här ett par gånger till så stannar han nog kvar där inne lite längre.

Jag hade mellanväggen lite mer mot mitten denna gången så jag kunde gå på andra sidan emellanåt.

Han gick lika snällt in även om jag inte gick före utaa gick brevid.   

Och för att börja detta inlägg lite extra vitsigt så skriver jag att vi är på rätt kurs igen!
Latin rör sig mycket bättre   

Jag gick ut för att hämta honom i hagen, han vänder på klacken och traskar iväg.

Kelade i lite med Walle, klappade Jojje och så gjorde jag ett nytt försök att fånga den bruna.
Nope, han gick vidare.... för att stanna och kissa.
När han var klar så kom han! Ha ha, klart han måste lätta på trycket innan ridpasset.

På med ryggvärmaren, nackmagnet och linda frambenen. Sen in i släpet och ner mot ridbanan.
Fick ta en liten extra sväng för det var lite fullt på gårdsplanen, som tur var flyttade ett ekipage på sig så jag kom in. Sadlade Latin och klättare upp. Pratade lite med Sara innan vi satte igång, å vi kom fram till att vi skulle köra utan sadel. Av med den och sen klättre upp igen.

Det vi fick öva på idag var att göra alla hjälper och rörelser mindre.

Temat var komunikation mellan ryttare och häst.

Vi skrittade hela passet och red bakdelsvändningar och sluta i båda varven. Jag fick låna en pinne idag för Latin var lite för seg! Med tanke på hur rund han blivit den senaste veckan så kan jag nog skylla lite på det....

Full fokus! Det gäller att ha tungan rätt i mun. Det är inte alltid så lätt som man kan tro att bara skritta.
Vi gjode många halter och igångsättningar där jag skulle vara noga med att få med båda bakbenen. Ryggade även ett par gånger och det gick även om det var något segt.
30 minuter går fort när man har roligt å när lektionen var över körde jag hem Latin och sen åkte jag tillbaka med  vändande post! Teorin idag handlade mycket om hur vi komunicerar med våra hästar.

Hörsel - Syn - Känsla

Många intressanta tankar!
Sen fick gå ner till ridbanan och longera varandra! Ja, det låter kanske som en knasig övning men oj så svårt och lärorikt det var! Efter det var det några som valde att jobba sina hästar från marken istället för att rida.
Å med tanke på resultatet så var det nog ett klokt val.

Lillan o Chess

Ett av de nya ekipagen är Veronica och hennes nordsvensk.

Oavsett vem som rider på vilken häst så är Sara alltid lika engagerad och förklarande!
Å det syns på ryttaren när det funkar   

Men någon timmes mellanrum var det sen dags för pass nr 2.
Jag körde den väl inkörda vägen mot Jämjö för att hämta Bella & co.
Idag tog jag inte ens med longerlinorna och det behövdes inte heller. Hon nästan sprang in i släpet.
Väl framme var hon lite åt det stimmiga hållet. Hon var lite hit och dit å glodde på minsta lilla löv.

Hon är som en giraff att rida när hon kör upp huvudet så och sänker ryggen.
Men nu känner både Sara och jag henne så väl att vi håller linjen och väntar på fröken Röd.
Det tog inte många varv innan hon lugnade sig och även om det tog ett par varv till innan hon kom till arbete så fick vi snabbt resultat. 

Jag fick rida många volter, övergångar och öppnor. Hon slappnade av och i slutet var hon så fin.

Tyvärr fick vi inte med detta på bild bara.

Som ni ser på bilderna så är jag mer framåtlutad än vanligt. Svankar lite onödigt mycket också men det är tydligen en grej man gör när man är gravid. Likaså tiden efter graviditen kan vara lite framåtlutad å det kommer jag ihåg att jag fick kämpa lite med förra gången.
Att mage, rumpa och lår har vuxit gör ju inte saken lättare heller.

Men trots att jag är i vecka 20 nu så har jag inga problem att sitta ner i traven. DET gick inte förra gången och jag tror det är CR ridningens förtjänst. Jag rider mjukare nu med svikt i kroppen, kan ju till och med sitta på Latin som är den mest obekväma häst på denna sidan jordklotet.

Tack för idag Bella bus! Nu blir det inga fler ridpass på hetlevrade hästar.

Får ta och hålla mig till de lugnare djuren med min växande mage   
 

Åh va duktig jag var igår!!
Lämnde den varma sköna soffan och släpade mig ut till hästhagen för att mocka den andra änden av hagen.
Två hela kärror fick jag ihop och det var ju tur jag gjorde det igår.... för idag regnar det!!

Hästarna busade mycket igår och jag tyckte nog det var mer fart på Latin.
Han galopperade till o med efter Walle en gång   

När vi tre hästtjejer, jag, Susse och Nina träffades i tisdags så kom vi in på ämnet seriösa/oseriösa hästmänniskor. Det finns båda sorterna inom alla "grenar"
Veterinärer, tränare, uppfödare, tandläkare, equiterapeuter, massörer osv osv.

Är hästägare ett ovanligt korkat släkte som tillåter att det finns en hög klåpare?

För visst är det ändå hästägarens ansvar att ifrågasätta det som görs med ens häst!?

I många fall tror jag att hästägaren är så mån och vill så väl med sin häst så om någon säger:

-"Din häst har lite ont här, den behöver denna behandling 10 gånger och det kommer kosta skjortan!"

så är det många som inte ens tänker utan säger JAAAAA direkt.

Jag är absolut inte emot alternativa metoder eller underhållsbehandlingar MEN har man problem så är det veterinären man ska vända sig till i första hand.
Sen finns det som sagt olika sorter där också.
Har man en häst med diffusa problem så kanske man inte ska välja en alltiallo veterinär som träffar 3 hästar i veckan på sin höjd. Nej då bör man välja en meriterad veterinär med många års erfarenhet, gärna på klinik och som behandlar 30 hästar om dagen (kanske en aningen överdriven siffra)

Dels spelar erfarenheten roll och de har ju en helt annan utrustning än de andra smådjursveterinärerna.

Att lite och tro på vad en Equiterapeut säger medför ju alltid en risk.
Den har inte röntgensyn eller ultraljudsblick.

Den kan bara känna och gissa.

I många fall går det bra och det blir bra/bättre efter en behandling, MEN om det är en skelettskada, vad händer då?
Om jag skulle ta ut någon och och berätta om Latins bakgrund, vad hade hänt när de känner en stel nacke och börjar behandla den? Bända och bräcka??
Jag tror knappast han hade blivit bättre. Snarare sämre och kanske till o med blir sämre.

Mitt tips till alla som möter och träffar diverse kunnigt hästfolk, var frågvis!!!

Tänk till 10 gånger extra och be personen i fråga förklara om det är något du inte förstår. 

OM den utfrågade blir sur tycker jag det är ett tecken på att något inte är helt hundra. Jag är alltid frågvis både när det gäller ridning / hantering och skötsel.

Det är ju så man lär sig också.

Det regnade som utlovat idag och jag hann få in Latin på logen innan han var alldeles blöt i pälsen.

Han fick en nackmagnet och Back onTrack-värmaren på ryggen. 
Ute i hagen sprang det omkring en grå sak i full galopp. Han gnäggade sig nästan hes och det gjorde ju Latin lite stimmig. Konstiga djur. Det är ju inte första gången jag tar ut Latin ur hagen....
Sen satte jag igång och masserade den spända bogen. Oj va hård han var! Jag fick ta i ända nerifrån tårna!

När båda sidorna vara klara så letade jag upp vissa stresspunkter för att behandla dem med akupressur.
Först ut var Brachiocephalicus (nej, jag kan inte detta utantill utan tjuvkikar i min massagepärm)
Efter det följande; Multifidus Cervicis, Rhomboideus och trapezius, Supraspinatus, Infrasponatus och till sist Serratus Thoracis.

Detta är muskler runt hela bogen.
Han var spänd som en fiolsträng och reaktionerna på de olika punkterna var varierande.
En del njöt han av, andra stampade han hårt i marken å vissa ruskade han på huvudet av.

Innan jag var klar fick han stå still (så gott det gick med den stirriga unghästen utanför) med värmaren över manken/bogen.
Han såg riktigt fin ut sen när vi gick tillbaka till hagen.
Planen är att inte rida innan lördag utan låta honom vara i morgon och sen får han enlätt omgång massage/akupressur innan ridpasset på lördag.

Blir han sen inte bättre av detta så får det nog bli en lugn sommar utan ridning och blir han istället sämre får jag nog ta å höra med herr veterinär.... men det varken hoppas eller tror jag på.
Han svarade ändå så pass bra på akupunkturen i tisdags så ett par behandlingar till så tror jag han rör sig obehindrat sen.

Med världens tajtaste tidsplanering klarade jag att hämta på dagis, åka hem lasta Latin och vara tillbaka nere i byn på en halvtimma! Susanne hann visserligen dit före men men...   

Lastade ut min trähäst och gick/sprang med honom på gårdsplanen.
Aj aj aj så illa han gick.

Susse hade nog inte trott att det skulle vara SÅ illa.

Hon kände igenom honom och konstaterade att nacken är som förra gången (för tre år sen) å det är ju visserligen bra för då har han inte blivit sämre i alla fall.

Han var fin i ryggen, hade inga låsningar och var inte sne i bäckenet.

Däremot var han spänd runt bogblanden, mest i vänster.

Eftersom han har de skadorna han har går det inte att göra någon behandlig av kotorna.

Laser hjälper föga när spänningen sitter så djupt.

Så det fick bli ett gäng nålar. 10 stycken närmare bestämt.

Sen fick han stå med dem i 20 minuter och under den tiden gäspade han och ville klia tillbaka på Susse.

Han är tacksam att behandla   

När nålarna (de som satt kvar) var borta fick han gå ut och röra på sig.
Jo då! Visst gick han bättre. Tog längre steg och böjde knäna.

Han fick en stå en liten stund i släpet innan vi körde hem och det gillade han inte.

Frambenen gick i ett och han gnäggade efter mig! Tror han ville ut och testa sina "nya ben" ha ha

Det var två andra som var väldigt glada att han kom hem igen.

Under tiden vi var iväg hade bonden kört upp ett par lass med nya kor.

Latin efter behandligen

När bilen ändå stod framme med släpet där bak, passade jag på att lastträna Walle.

Han har ju bara sett det nya släpet från utsidan.

Släpet är redo!

Walle var lite på tårna redan från början. Å så fort han fick syn på släpet började han snorkla och frusta.
Latin gnäggade på honom och sen verkade han lite modigare.

Luktar på lämmen å funderar på vem som har lämat bajsrester i den fina släpet.

Åh, det är ju bara Latins skit!

Tog några kliv in och såg lite lagomt förskräckt ut!

Han tog en titt på den vita mjuka mellanväggen. Den var inte så farlig som jag trodde den skulle vara.

Vände sig om och funderade på om han skulle kasta sig ut eller stå kvar.

Fast matte verkar ha en massa gott där inne!
Så tog han någor steg inåt igen och såg inte riktigt lika förfärad ut.

Passade på att lukta lite på inredningen.

När han verkade lugn fick han sin hink och tog en stor tugga.

-"Det var inte så farligt där inne trots allt, men jag vågar nog inte gå in heeela vägen. Måste jag det Matte?"

Efter att ha gått in och ut 100 gånger verkade han inte bry sig nämnvärt förutom när det lät något utanför eller om han slog emot något för då var han tvungen att skutta ut. Men eftersom han går in lika fort igen så får han väl hoppa runt lite så här i början.

Det tog inte så lång tid innan han verkade bli okoncentrerad och lite uttråkad, så han fick äta upp sin mat med två hovar inne och två på lämmen, sen backade jag ut honom. 

Det var knappt han gick ut, men när han fick smaka på det gröna gräset utanför gick det bra.

Nästa gång hoppas jag han kliver in hela vägen. Då är det förhoppningsvis inte lika läskigt.