Direktlänk till inlägg 16 februari 2014
Det gäller att ta vara på dygnets ljusa timmar och när Roger är hemma å tar hand om gossarna.
Sandra var morgonpigg och dök upp på Lycke vid niotiden.
Jag hade hunnit ut och kopplat för släpet.
Idag placerade vi det vid ladugården.
Tänkte utnyttja väggen som stopp eftersom han gärna kliver åt vänster hela tiden.
Innan vi tog ut Walle tog vi varsin borste och fick bort den värsta! Han hade nämligen sovit gått i något sumphål.
Blöt på hela magen och sidan å övriga kropp var inpackad i intorkad lera.
Sen gjorde vi som vi brukar... Han var med och öppnade upp släpet, jag hann knappt få upp dörrarna innan han var inne.
Backade ut honom två gånger och tredje gången han gick in stängde vi.
Den här gången stod ingen framme vid honom. Jag hängde bara med upp på lämmen men stannade precis innanför släpet. Sandra stod utanför och höll i dörren för den ville bara blåsa igen.
Så man kan säga att han gick in själv. Duktig pojk!!
Å detta trots att snickarna var här och bankade.
Vi körde sen lugnt och försiktigt ner mot E22an sen vidare mot stan för att vika av mot Ramdala mark.
Det är en paralell väg med våran väg som även ingår i ridvägarna här.
I slutet finns en liten vändplan, där stannade vi och lastade ut.
Inga hästar eller människor som störde, bara skogen och vinden.
Vi luktade lite på snön.
Gick in i släpet, ut igen, ett varv runt bilen å så in igen. Sen stängde vi å åkte hem.
Likadant denna gången, han gick in själv. Jag stannade vid lämmen och Sandra stod utanför.
Hemvägen gick lika lungt och sakta, viktigt att inte skrämma honom nu genom att köra rally.
Lastade ut på gårdsplanen och han såg ganska förvånad ut över att vara hemma igen.
Placerade Mr Grå utanför logdörren och hämtade sadel o träns.
Sandra hoppade i väst och hjälm (å ja jag hade också hjälm även om jag bara tänkte stå på marken)
Sen gick vi bort till vändplanen, Sandra hängde en gång, tog några steg och så kasade hon försiktigt ner.
Ja ha, då är det ju bara att sitta upp då! Så vips var hon uppe igen utan den minsta reaktion från Walle.
Vi gick ett par steg, hoppade av och repeterade.
Tredje gången hon satt upp gick vi heeeela långa vägen till soptunnorna, ja det är nog minst 30 meter
Han var sååååå duktigt, Sandra var sååååå duktig och jag var såååååååååå glad!
Det enda som irriterade honom var nosgrimman.
Idag hade vi satt tyglarna i bettet men det gjorde honom inget.
Utan att överdriva så kan jag säga att ALLT gick enligt planen idag.
Inga skutt, inga bakutsprång eller hastiga backningar.
Det var en sammarbetsvillig och lugn unghäst som verkligen tyckte det var roligt att få hitta på något.
Ja vad vi kunde se så var han knappt ens trött i huvudet när han kom ut till Latin.
Därför använde han sin energi att reta den gamle kungen som orubbligt behöll tronen
Så även om fokus just nu ligger på Walle så är absolut inte Latin bortglömd.
Han har en väldigt viktig roll i Walles utbildning och vi kommer att använda oss av Latin en hel del.
I alla fall så länge han orkar och vill vara med.