Direktlänk till inlägg 25 april 2014
Ja det är verkligen inte lätt att hinna med allt man vill.
Just nu stormar det i min kalender och det blir till att pussla för att få ihop tiden.
För att inte bli för långrandig en fredagskväll som denna ska jag fatta mig lite kort.
Sista rapporten var från CR kursen för TVÅ VECKOR SEN! Jösses va tiden springer iväg.
Tisdag 15 april
Jag tog ut Walle i träns och tränade på att visa honom för hand.
Ställde upp snyggt med benen i rätt ordning och sprang med honom.
Han har ju älgakliv så det gäller att jag hinner med så jag inte hindrar honom.
Sprang kanske 4 vändor á 30 meter och kära nån vilken träningsvärk det gav, ha ha
Får öva många gånger till.....
Passade även på att testa dressyrsadeln.
Jag känner mig inte helt bekväm i hoppsadeln.
Latins Bates ligger uruselt på honom.... Tyvärr!
Så det blir att leta upp något nytt.
Onsdag 16 april
Uteritt!
Vi tog samma runda som sist, å det tyckte Walle var så boooooooooooooring!
Han började genast stöka, titta och fjanta.
Denna häst behöver verkligen utmaningar hela tiden... Pust!
Han var ganska sprättig i benen. Bockade och gjorde kosparkar i tid och otid.
Vi fick en bil bakom oss i galoppen, då tänkte han ta fågelvägen hem (åt fel håll dessutom)
När Sandra väl fick stopp på honom växte han fast i vägen och vägrade flytta på sig
Tokstolle! Sen skötte han sig bättre och innan vi var helt hemma, bytte vi hästar så jag fick skritta hem honom.
Häftigt!
Lördag 19 april
Löshoppning för tredje gången.
Lastningen gick smärtfritt på en microsekund.
Walle var på gränsen till noncalant och gjorde det han skulle men inte mycket mer.
Det resulterade i att han började hitta på bus. Vände, stannade, brallade, hoppade jämfota och slog bakut när han rev.
Sista rundorna gick bättre, han hoppar med bra teknik, ska bara bli lite säkrare så han inte tar för många egna beslut.
Tisdag 22 april
Lastning igen och den här gången gick resan till banorna i grannbyn.
Planen var att galoppera på den stora hoppbanan. Att banan ligger precis vid E:22 an är ju en fördel om man vill träna på trafik samtidigt.
Han var lugn när vi lastade ut.
Stod still när vi sadlade och sen gick Sandra in på banan med honom.
Där blev han väldigt ofokuserad.
Han tittade på allt annat och såg ut som första gången vi var iväg.
Jag longerade honom i både trav och galopp.
Han trasslade in bakbenen i den något tunga sanden och spände upp sig som en arabhingst.
Höga benlyft och svansen i vädret.
När han lugnat sig satt Sandra upp.
Han var inte alls sig lik i skritten.
Traven funkade inte alls och sen började han titta på allt igen.
Vår teori är att han tyckte underlaget var för jobbigt att gå i å började då hitta på annat i stället.
Så vi avbröt alla ridförsök och gick istälelt in på dressyrbanan.
Där var allt farlig så jag longerade honom igen fär att få honom lugn och avslappnad.
Sen satt Sandra upp igen och red ett par varv i trav i linan.
Då var han sig själv igen.
Innan vi åkte hem ledde jag dem runt banan ett par varv så han skulle få en enkel och lätt avslutning.
Det kom två lastbilar som han reagerade på men höll sig ändå i skinnet.
Duktig pojke, även om vi inte lyckades hålla planen.
Med en unghäst måste man kunna backa ett steg eller två när något strular.
Torsdag 24 april
Sadelprovning och uteritt.
Jag har lånat hem en supersnygg brun Tekna.
Den låg bra på både Walle och Latin men den gamle fick prova den på ridturen.
Jag satt bättre i den än i Bates-sadeln så det blir kanske en sån, måste testa den på Walle också.
Vi tog det andra hållet för att Wallesprätt skulle få se nya omgivningar.
Direkt var han mer fokuserad och framåt. Inget stök.
Vi skrittade, travade lite och så galopperade vi. Latin var väldigt pigg och framåt.
Walle hängde bara med och skötte sig mycket bra.
Vi fick en bil bakom oss igen men denna gången skrittade vi och kunde ställa oss i kanten innan ynglingen växte fast.
Även denna gång bytte vi hästar.
Walle är verkligen duktig. Vi stannar mitt i skogen.
Hoppar av, byter häst, ändrar stigbyglar och sitter upp igen med hjälp av en mossig sten,
Han står helt stilla och väntar på signalen för att få gå framåt.
Man blir ganska biffig i säkerhetsväst, he he
Å denna gången travade vi en bit och jag tyckte det gick JÄTTEFORT!
Tur att jag inte rider honom mer just nu, jag hade suttig och bromsat hela tiden.
En nöjd och ganska trött Latin på hemmaplan igen.
Man kan verkligen säga att man får använda på sin erfarenhet och fantasi när man jobbar och hanterar Walle.
När vi trodde att han skulle uppföra sig som bäst, ja då blir han Waldemar och trilskas.
Sen galopperar man på en ny väg i skogen och förväntar sig lite bus, nä då uppför han sig bättre än bäst!
Han har ganska bestämda åsikter och tar snabbt över om han får chansen.
Samtidigt som nya saker är skrämmande så blir han uttråkad om man inte varierar sig.
Han har både en och två rävar bakom öronen men är samtidigt väldens snällaste.
När han sätter sig på tvären måste man snabbt visa vem som bestämmer.
"Waldemar" vill vi inte ha fram.
Han kan kliva fram när man ska ta ut honom ur hagen.
När man ska flytta honom ett steg på logen.
När man ska lasta honom eller i ett hörn när man löshoppar.
Det är väl en form av trots. Han ska testa om det går.
När vi var i Jämjö var han väldigt närgången och bufflig.
Man kan inte ha en så stor och sprättig häst klättrandes på en så Sandra sa då till honom att hålla avstånd.
Det gör hon på ett bestämt men lugnt sätt. Han svarade med att resa sig och ruska på huvudet.
Sandra står kvar och viker inte en tum från ledarrollen, han mjukar då snabbt och börjar slicka sig och flema.
Hade man i det läget blivit vansinnigt arg, reagerat med att tex skrika och slå, ja då hade han istället blivit spänd och stressad å förmodligen ännu värre.
Iaktar man hästarna i hagen så får Latin hålla honom kort HELA TIDEN!!
Det är likadant när jag ger dem hö, jag kan inte vara "liten och mesig" för då kommer han emot mig med öronen bakåt.
Jojje har gett upp och är numera lägst i rang i hagen.
Hoppas Latin håller den grå Ynglingen i schack ett bra till!