Direktlänk till inlägg 22 juni 2014
Nu börjar allvaret i Blekingeskogen.
Jag äger en grå häst och det är meningen att han ska bli min tävlingshäst....
Så långt är det frid och fröjd MEN så den bittra sanningen är ju att jag är en nervös och osäker tvåbarnsmamma som blivit mer eller mindre livrädd för min häst.
Nej, det är ingenting som har hänt (mer än att jag fött barn) men jag TROR hela tiden att det ska hända något.
De sista gångerna jag suttit på Walle har jag bara varit nervös, inte hysterisk.
Ska jag övervinna detta måste jag bita mig i läppen och ge mig upp på Walle.
Det gick ju bra i tisdags när Sandra var här.
Walle kaxar inte mot Sandra.
Walle kaxar mot mig....
Han märker ju när jag skakar som ett asplöv och har slutat andas.
Ett steg i rätt riktning är att jag också är medveten om det och kan därför jobba på det.
Idag kom min arbetskompis Nina.
Hon har precis som jag fått två busPojkar så det blev en mammaritt
Vi gjorde iordning hästarna och gav oss iväg.
Jag körde mitt katastroftal om hur vi ska bemöta farliga bilar, traktorer och hoppande hundar.
Färden genom skogen gick bra.
När vi kommer ut vid husen vill inte Walle gå först mer.
Ute på grusvägen möter vi två bilar och det går bra.
Jag spänner väl typ alla muskler som finns men kommer på mig själv och kan slappna av.
Sen passerar vi två ufon. En fjording i ett rött flugtäcke och en shettis i något liknande.
Walle steppar lite och jag spänner mig igen...
Vi travar en lång bit och allt känns ok.
Jag vågar låta honom gå på utan att bromsa och han blir då mer avslappnad.
Så när vi sen skrittar in på stigen i skogen så frustar han säkert 20 gånger.
Vi vågar oss till o med på en galopp men Walle ville att trygga Latin skulle gå före.
Det blev en kortare runda för att mildra Ninas kommande träningsvärk och Walles nyverkade fötter.
Hovis var ute i onsdags och plockade av skorna.
Men vi hade nog kunnat rida hela den långa rundan utan att han hade ömmat.
Så ännu ett ridpass på min fina unghäst är avklarat.
Sakta men säkert hittar jag mitt självförtroende igen.
Efter ritten gick vi bort med hästarna till den andra gräshagen vi fått i år.
Där finns det massor av mat!!
När hjälmen är av och ridbyxorna ligger på hyllan igen hinner jag andas och analysera.
Blir lite ledsen på mig själv som inte har 100 koll på mina nerver.
Får nog ta och sjunga lite mer, det har hjälpt mig förr.
Klas klättermus brukar funka men jag ska nog ta till "när älgarna klappar takten" istället.
För jag är mer som när myggorna klappar taken och det ä r ingen bra kombination när man hanterar en fjollig unghäst.
ps. han har bara hoppat in i mig två gånger idag... (när jag leder honom)