Direktlänk till inlägg 13 september 2014
Jag började dagen med att ta med barnen ner till ridbanan och fick träffa en gammal vän och se en fin häst.
Gårdagens känslor hängde i lite och jag kände mig nervös bara av att vara bredvid ridbanan.
Sen kom regnet och vi traskade hemåt.
Helgens teori hölls i sadlarna (fast utan häst)
Vi fick en guid genom kroppen som var väldigt nyttig.
Efter det gjorde vi en övning två och två som gick ut på att styra/följa.
Det var nästan ännu nyttigare och väldigt avslöjande
Regnet fortsatte att ösa ner och jag försökte byta Wallepasset mot Latin, men Sara höll fast vid att jag behövde rida Walle igen, trots väder.
OK, jag gör väl ett försök då!
Letade upp den grå i hagen,
Han hade ett ofodrat regntäcke men såg ändå frusen och stel ut.
Han skakade lite när jag tog av täcket så det fick bli ett värmande fleecetäcke på en stund innan ridningen.
Trots vätan gick han in i släpet och stannade kvar trots att regnet slog mot taket.
Värre blev det när vi kom fram och parkerade bredvid ett plåttak.
Det lät lite väl mycket så Walle sprang på stället en stund.
Jag och mitt katastroftänk trodde ju naturligtvis att han skulle hoppa ut och jag fick bråttom att få ut honom.
Madde var snäll och höll honom sällskap medans jag öppnade bakluckan.
Ut kom han med en giraffhals och med fjädrar under fötterna.
Så vi traskade fram och tillbaka på vägen en stund för att bli av med lite bensprattel.
Jag var inte fullt lika nervös som igår men istället var jag övertygad om att jag INTE kunde sitta upp.
När min lektion började så hade jag inte ens sadlat.
Fick jobba honom lite i linan för att se om det gick att få ordning på mina stimmiga inre organ.
Lite komiskt att titta tillbaka på vad vi sysslade med för ett år sen.
För precis så gjorde vi idag också.
Det gick kanonbra, han följde mig bra och vi båda slappnade av stegvis.
(inga bilder idag pga regnet)
Efter en stund kändes det lite lättare att göra ett ridförsök.
Jag sadlade och gick några vändor till.
Placerade honom intill pallen, DÅ ramlar det en jättegren från en av ekarna ner med ett brak.
Walle tar ett enormt skutt och jag är GLAD att jag inte satt på
Trevande satt jag till slut upp i sadeln och Walle var ÖVERLYCKLIG! Äntligen klättrade matte upp.
Han var mjuk och fin och jag vågade till o med trava.
Sen fick vi publik i form av en flock kor.
Walle hade jättesvårt att koncentera sig på mig och fick stanna och spana en liten stund.
När vi väl fick till ett par bra varv avslutade vi på topp och han fick massor av beröm.
Att jag dessutom fick in honom i släpet (SJÄLV) på två minuter var helt fantastiskt
Jag är så glad för all hjälp jag får.
Min stora klippa Sandra som kom igår och stöttade mig,
Madde som hjälpte mig lasta ur idag och alla andra på kursen som visar hänsyn och tänker på min situation.
För att inte tala om kungen själv, Sara!!
Hon är enastående! Bästa tränaren som finns
Nu när jag ridit klart för helgen känner jag mig väldigt avslappad och lycklig.
Har ju den finaste 3 åringen man kan tänka sig.
Här är en liten film från uppvärmningen igår.