Direktlänk till inlägg 16 november 2014
Idag tog det i lite extra i trädtopparna!
Min kollega och vän Nina kom inrullandes på gårdsplanen vid nio i morse.
Jag tog det säkra för det osäkra och hade klätt mig i vinterjackan.
7 grader och isande vindar är inte varmt, inte ens med en säkerhetsväst under jackan!
Vi hittade två glada gossar i hagen och började göra dem fina för en söndagstur.
Latin var den som hade rullat sig mest, Walle var nästan ren!
Jag trodde det skulle bli svårt att tränsa honom eftersom det nästan var omöjligt i tisdags, men det gick helt utan problem. Ja han backade inte ens.
Det gjorde han sen vid pallen istället.
Jag fick flytta honom 4-5 gånger innan han stod still... Busunge!
Väl uppe i sadeln så hade han bråttom iväg.
Han skulle gå om Latin men så fick han syn på soptunnorna och hoppade in i Latin och sen ett skutt åt andra hållet. Jag kunde trots detta behålla lugnet, rama in honom och be honom att gå framåt.
Det gjorde han och gick först hela vägen ner till skogen, trots att vi tog en väg han aldrig gått på innan.
Vi hittade en ny runda där man kom ut vid hygget.
Latin fick ta täten bland stubbarna sen gick Walle först igen.
Han snorklade visserligen en hel del men höll sig i skinnet och var väldigt sansad och lugn med tanke på vädret.
Försökte hitta en till runda men hamnade istället nedanför ett älgtorn med jägare.... Hum, vi vände snabbt på klacken och red hemåt.
Vi tog galopp och Latin gasade på i täten.
Innan vi hann in i skogen blev vi omkörda av den vilda volvon som vi brukar möta.
Walle tog ett skutt framåt men mer blev det inte.
Tog sen en liten extrarunda där vi hälsade på ett tomt älgtorn.
Walle tyckte det var JÄTTESPÄNNANDE medans Latin tyckte det var tråkigt att stå still...
Travade en bit på den mjuka skogsvägen och Walle, alias klumpfot, snubblade nästan på varje kotte vi passerade.
Han behöver verkligen lära sig lyfta på tassarna!
Är så nöjd med att jag INTE bangade för lite vind, att jag inte blev livrädd för att han började ritten med två skutt och att jag vågade lätta på handen och rida framåt trots en piggelin häst.
Jag är fortfarande försiktig men den där värsta rädslan är borta.
Fortsätter jag så här så är jag snart den där modiga och djärva ryttaren som jag var tidigare.
Max
Latin
Berendt
Windy Bee Doc
Apocalypse
Mabella
Latin
Jag har ju faktiskt gått från det här:
till det här:
på ett par månader!
Lika glad men livrädd på den första bilden och betydligt mer självsäker på andra bilden