Direktlänk till inlägg 17 mars 2015
Det finns nog inget som får igång en hästägares tankar och funderningar som när ens häst beteer sig annorlunda.
Man kan liksom inte låta bli att tänka på det heeeela tiden!
Å det har jag ju gjort sen i söndags.
VARFÖR kändes han så seg men ändå avslappnad.
Hur kunde han vara allert och lugn på samma gång?
Var det träningsvärk sen i tisdags?
Växer han?
Kan pälsfällningen påverka honom?
Eller är det bara en del i hans utveckling, ja funderingarna är många.
Med dessa tankar i bakhuvudet tänkte jag ta en lugn tur i skogen.
Han var lite trilskig med bettet men annars stod han snällt och stilla när jag gjorde iordning honom.
Innan jag satt upp gick vi till vedhögen och hälsade på en katt och tittade på en bil som körde förbi.
Han väntade snällt tills jag bad honom gå framåt sen bar det iväg.
Ner för måsabacken och vidare ner i skogen. Där tog det tvärstopp. Något såg läskigt ut, jag såg bara träd, skog och en grusväg.... inte så läskigt.
Lät honom kolla läget ett par sekunder, sen var det framåt som gällde.
Han lyssnade ochgick vidare.
Svängde vänster och nerför nästa backe.
Sen travade vi.
Oj så korta steg, han kändes inte spänd men tog inte alls för sig.
Saktade av till skritt och då kom det ett gäng frust.
Trav igen och då kom det långa fina kliv
Jag vågar nästan påstå att när han går framåt så där avslappnat och taktfast så är han med marginal den trevligaste häst jag någonsin ridit. Å tänk att det är MIN häst! Lite smått fantastiskt...!!
Innan vägen når åkerkanten vek vi av in på hygget. I höstas kunde vi traska runt bland stubbar och granris och så tänkte jag göra även idag. Men det var lite för blött i marken så efter en loob vände jag tillbaka ut på vägen igen.
Sen vände vi nosen hemåt. Skritt och trav blandades och så fick jag jobba lite med att få honom rak.
Han ville helst gå på vänster sida av vägen med rumpan åt vänster. Det kändes väldigt skevt.
Till slut fick jag ordning på honom och lyckades trava en bit på höger sida å utan att rumpan hamnade till höger.
När vi var tillbaka hemma efter ca 30 minuter så gjorde jag halt och tog fram mobilen.
Måste ju bara fota min fina gråa häst.
Han stod still, sen kom frustet och kliandet på frambenen.
Långa tyglar å så in på gårdsplanen.
Många klappar och beröm fick han.
Duktiga finaste hästen