Direktlänk till inlägg 12 april 2015
Det var en väldigt lugn och sansad unghäst som skötte sig exemplariskt på dagens ridtur.
Ibland gick han först å ibland bakom Latin.
Vi travade ganska länga och tog lite galopp emellanåt.
Latin var lite stel till en början men blev bättre efter en stund.
Vi var väldigt nöjda med ritten tills vi kommer tillbaka hem.
Skritt på långa tyglar och plötsligt kastar sig Walle iväg.
180 grader på en hundradels sekund.
Jag kunde inte se någonting som var så pass farligt att det är orsak nog att göra en sån sak.
Så han fick vända sig åt rätt håll och titta på det läskiga.
Han var ganska upprörd och både snorklade och hade hjärtklappning.
När ingen av oss hittade något farligt så gick vi vidare de sista 15 metrarna.
Då stannar han och vägrar gå.
Han hade säkert gått om Latin tagit täten men så lätt skulle han inte få komma undan.
Vi var hemma, det fanns inget att vara rädd för och vi hade aaaaaall tid i världen.
Gissar att vi höll på i 20-30 minuter innan han gick in på gårdsplanen.
Han backade, bet efter spöet, slog mot skänkeln och skakade på huvudet.
En gång tryckte han sig mot Latin så att Nina mosade sitt knä.
Till slut gick han och då fick han gå ett varv runt traktrorhuset och ut på vägen igen.
Tror ni han gick sen?..... Nepp!
Samma sak igen men nu var jag lite tuffare och han något bråkigare.
Hela tiden var jag noga med att inte ta i munnen och han fick beröm varje gång han gick åt rätt håll.
Utan att ge upp lyckades jag till slut gå först hela vägen bort till sadelkammaren.
Attans vilken envis häst jag har