Direktlänk till inlägg 19 april 2015
Tiden är ständig en brisvara här på Lycke.
Nu när jag börjat jobba igen efter mammaledigheten är det nästan ännu värre...
Men med lite planering så går det att få ihop vardagen.
Aprilvädret har trilskats en del också.
Det är sol ena stunden för att sen bli hagelskurar eller storm...
När man ska försöka motionera ett grått spöke så är det en fördel om man slipper stormen och helst även haglet.
I tisdags hade det regnat på eftermiddagen men lyckligtvis blev det uppehåll lagomt när vi tänkte åka till Jämjö.
Blåsten höll dock i sig och det var en laddad Walle som klev ur släpet.
Även om han var rätt stökig så var han ändå coolare än förra gången.
Vi jobbade en bra stund på marken och han visade verkligen sig från sin tuffaste sida.
Restes sig regält många gånger och högg även efter repet ett par gånger.
Visade upp sig för en hund (som inte alls brydde sig)
Till slut tyckte jag han hade lugnat sig så pass att jag vågade sitta upp.
Av med grimman och vips satt jag i sadeln.
Men ack vad jag bedrog mig.. han var allt annat än lugn. Han var som en tickande bomd.
Jag skrittade på små volter och gjorde många halter, han laddade och ruskade på huvudet.
Bestämde mig att bara få honom lugn och sen sitta av.
Vill inte riskera att åka i backen när jag är iväg själv.
Till slut fick jag honom att parkera alla fyra fötterna samtidigt och då kom även frusten.
Jag satt av, klappade honom och sen fick han hoppa i grimman igen.
Tänkte han skulle få trava lite i linan och det var tydligen det som avfyrade bomben.
Att en häst kan skutta så, det är ju helt otroligt!!
Han bockade och sparkade, kastade sig och rusade iväg. Han var mer vild än tam!
Är väldigt glad att han höll sig på marken så länge jag satt på, för jag hade flygit som en vante!
Jag försökte behålla lugnet men ändå vara bestämd med att han skulle gå på volten i vänster varv i trav.
Sen fick han stanna, backa, stanna och backa innan jag bad om trav igen.
Samma explosion även andra gången.
Bytte sen varv och fick se en till rodeo uppvisning,,, SEN var han lugn och travade med stora kliv med ett sänkt huvud. Han fick trava en stund till och sen var han helt ok.
Vågade inte chansa och sitta upp igen... ville inte ladda upp den där skuttande bomben igen.
Han var egenligen inte så bråkig, det var mer som om det kröp i kroppen. En massa energi som bara ville ut.
Sen hade han ju lite åsikter om när och vad vi skulle gära men det hör väl till när man har unghäst.
Även om han bubblade av vårkänslor så var han lugn och väldigt duktig vid lastningen.
Han stod still när jag tog av sadeln och sen gick han raka vägen in.
Det får han ändå en liten guldstjärna för.
Sen hade jag inte tid med honom förrens idag.
Min ryttarhjälp, Latins ryttare, kunde inte hänga med så idag tog jag den brune med den grå på släp.
Tänkte det skulle passa perfekt att han får springa av sig och skutta så mycket han vill...
Men han skuttade inte, han galopperade knappt.
Däremot tvärnitade han säkert 10 gånger och vägrade gå.
Första gången höll jag på att åka av för Latin var minsann inte så lätt att få stopp på.
Waldemar hade alltså ingen överskottsenergi kvar.
Om jag läste av honom rätt så var han uuuuuuuuuuuurtråkad av samma gamla skogsrunda.
Försökte välja väg själv och äta så mycket som möjligt.
Visserligen var vi iväg runt kl 08 men han har aldrig varit morgontrött förr