Direktlänk till inlägg 5 augusti 2015
Igår var jag och och den grå i Jämjö för att kliva över några bommar.
Vi hade sällskap av E-K och trygga Angelo.
Walle undersöker soptunnan innan vi kan börja.
Man vet ju aldrig, det kan ju gömma sig något farligt där.
Han var ganska cool men ändå framåt. Ja, jag skulle nästa kalla honom lite het till en början.
Han hade helst börjat med galoppen, direkt efter uppsittning, men när han förstod att han skulle gå över bommarna så blev han så kort i steget och superspänd.
Det kändes som han gick uppåt i traven istället för frammåt.
Jag fick verkligen jobba på framåt för att få honom att slappna av och länga sig.
Plötsligt fick han syn på en bänk som stod alldels tyst och stilla utanför ridbanan.
Tvärnit och så backade han tio meter.
LIVSFARLIGT!
Fåntratt, vi gick fram, såg inget farligt och så fortsatte vi.
En gång skuttade han till också. Någon typ av jämfota bockning, men det blev inget mer sen.
Vi både travade och galopperade över de där bommarna och jag kände mig SÅ modig, hi hi
Detta pass var vänster varv bäst. Märkligt men det är kanske bra att svårigheterna flyttar på sig.
Vi hade lite kommunikationsmissar men jag kan villigt erkänna att jag hade många fel och brister i min ridning igår. Jag var nog lite nervös och spänd själv även om jag försökte verka cool
Idag hade vi besök av hovis.
Han hinner nästan glömma bort oss mellan gånger, för det blir ju inte så ofta nu för tiden.
Jojje var först ut och han hade även mest att knipsa bort.
Han skötte sig mycket bra. lyfte alla benen och stod så snällt och stilla.
Sen kom Walle och han ville inte ens lyfta på första benet.
När hovis började med det där stökiga benet som hakar lite, kom ju Latin och störde,
Det gjorde inte mycket men värre blev det när han sen vände och gick!
Då ville Walle hänga med och inte alls stå kvar på tre ben.
Han försökte komma undan genom att backa (hans paradnummer) men Hovis var snabb och manade på bakifrån, å jag höll i fram så han gick in på logen igen och sen stod han still.
Han försökte sno åt sig benet men hovis höll det kvar och kunde verka även vänster bak.
De andra två benen gick alldeles lysande bra och sen var det Latins tur.
Han var lite uppjagad men lugnade sig snabbt. Han är ju inte riktigt den där stimmiga typen.
Eftersom jag haft samma hovslagare i 16 år så har man en del att prata om och jag brukar alltid få bra tips och hjälp med olika saker.
Självklart diskuterade vi bakbenet.
Jag ska kontakta Latins gamla veterinär Göran Ryden för att höra vad han tror.
Även om Walle inte är halt eller speciellt påverkad av detta i ridningen så behövs det kollas upp så det inte blir något bekymmer i framtiden.
Så länge fortsätter jag ösa i honom b-vitaminer.