Direktlänk till inlägg 8 september 2015
Latin är 3-4 gradigt halt, håglös och håller huvudet sänkt.
Det var några av de saker veterinären skrev ner om honom idag.
Allt är skickat till försäkringsbolaget så nu är det bara att vänta på besked.
För att ge honom lite glädje och göra saknaden mindre fick han träffa sin älskade flickvän Bella.
Bilen hade inte ens stannat på gårdsplanen innan han gnägga igenkännande.
Bella svarade och sen började pusskalaset
Vi gick upp till ridbanan där vi tränat så många gånger tillsammans.
Även om Bella visade lite stotendenser genom att skrika lite och vifta på fötterna så hade de svårt att låta bli varandra.
Ju längre tid de fick vara tillsammans ju fler pussar blev det.
Det känns så bra, ja ända in i hjärtat att de fick ses en sista gång.
"Puss älskling tills vi möts igen"
Ett känslosamt avsked för både hästar och människor men det kändes viktigt att göra det.
Jag kände ett lugn när vi körde hemåt. Det blev ett mycket lyckat avslut och ett kärt återseende.
Latin såg mer än nöjd ut när han fick äta gräs på gårdsplanen medans jag mockade ur släpet.
Nu tar vi en dag i taget och försöker att inte deppa ihop helt.
Börjar tårarna rinna... ja då tar de nog inte slut