Direktlänk till inlägg 28 september 2015
I helgen har min lilla sadelkammare fått sig ett "facelift"
Medans jag och barnen höll oss inne nästan hela lördagen för den store hade hög feber, bytte Roger, Thure och pappa Paavo tak och dörr på det gamla mjölkrummet.
Som tur var blev gossen frisk ganska fort så vi hann vara ute och njuta av solen strålar igår.
Vi plockade björnbär som vi sen kalasade på! GOTT!
Hälsade på "Fredrik" och de andra kossorna.
Tyvärr räckte inte tiden till att rida men det tänkte jag ta igen ikväll istället.
Jag hämtade Walle i skogshagen och sadlade honom inne på logen.
Han vekade inte särskilt pepp men jag tänkte att det var bra att han var lugn.
Gick upp till gräshagen och la ut kavalettibommarna.
Satt upp och sen började vi skritta.
OJ oj OOOOOOOOOOOOj va han var seg!!
Inte nog med att han inte hade någon energi, han kändes stel och matt i benen.
Tappade bakbenen och snubblade hela tiden.
Han tyckte verkligen inte alls det var kul att traska runt där, inte ens när han fick gå över bommarna.
Traven funkgerade knappt så jag försökte inte ens galoppera.
Han blev i alla fall glad för den lilla publlik som kom till kvällens föreställning.
Red inte särskilt länge utan blev mest irriterad på mig själv för att jag inte lyckades få honom piggare.
Idag är det två veckor sen Latin försvann från Walles liv. Han äter visserligen bättre men han är långt ifrån den där glada unghästen som han var förr.
Man ser honom aldrig springa och busa i hagen nu.
Ska jag vara helt ärlig så ser man honom knappt gå runt i hagen ens.
Han är helt enkelt alldeles för stilla för sitt egna bästa.
Hans bakdel behöver rörelse för att stärkas så han orkar bära runt på mig.
Dags att planera höstens träning av deppig unghäst