Direktlänk till inlägg 10 januari 2016
Precis när jag bestämde mig för att inte ge Walle någon längre vintervila, ja då kom vintervädret och så fick det bli vila i alla fall. Inte så länge, bara två veckor om vädret nu tillåter.
Snön är inte så farlig i sig men den senaste veckan har det blåst, varit minusgrader och snö på tvären, då är det inte roligt alls att varken vara häst eller ryttare.
Nyårsafton var betydligt lugnare utan Latin. Jag trodde att Walle skulle ha fått mer skräck för raketerna men inte då. De var lugna och åt sitt hösilage under kvällen. När vi närmade oss tolvslaget gick jag ut för att ta in dem på logen. Alla tre följde med och höll sig ganska lugna tills raketerna slutat smälla.
Jag höll i Walle och de andra små fick vara lösa.
Även om de var lugnare så hade jag inte vågat ha dem i hagen just när allt brakar loss. Man vet ju inte om de får panik och drar igenom staketet. Lika bra att hålla dem sällskap och lyssna på Abba på radion (det har liksom blivit en liten tradition nu för tiden)
Innan det blev alllt för kallt hann vi med en skogsrunda.
Hästarna var pigga men skötte sig bra. Vi tvåbenta höll på att frysa fötterna av oss.
Undra om det finns några skor som inte gör en stelfrusen!?!
Inte bara vi ryttare som inte gillar kylan, kisekatten har hållt sig inne och har hittat en ny favoritplats.
Med vintern kommer sjukdommar. Å denna gången är det storebror Theo som har åkt på bacillerna.
Han fick feber på nyårsafton och är fortfarande inte helt frisk.
Halsinfektion med steptokocker med penicil som följd. Det är näst intill omöjligt att få stackarn att svälja den där illasmakande sörjan.
Vi kämpar än med flaskan och det mesta har hamnat överallt utom i Theos mage.
I fredags var han i alla fall så pass pigg att han kunde gå ut en sväng i snön.
Så nu håller vi tummarna att lillebror inte blir smittad!!
å inte vi andra heller......