Direktlänk till inlägg 1 februari 2016
Anledningen till att den Wilde fick springa av sig var ju för att jag tänkte rida en liten sväng i skogen.
Å eftersom det är exakt 4 veckor sen jag satt på honom sist så ville jag undvika luftsprång och tvära kast.
Han var ganska skitig efter regn och bus i hagen.
Täcket som nyss var nytt och rent, såg helt bedrövligt ut.
Walle som håller på att bli vit var mer åt det brungeggia hållet...
Men efter en intensiv stund med ryktborsten var han ren igen.
Vi provade, dagen till ära, hans nya bättre begagnade ylleländtäcke.
Snyggt va! Och Ylle som är så himmelens bra. håller värmen och släpper ut fukten.
Det tog så lång tid, tyckte Walle. att göra iordning honom att han nästan somnade....
Zzzzzzzzzzzzzzz!
Solen sken och jag klättrade upp.
Han klev på längst vägen och kändes helt ok. Varken spänd eller tittig.
Lite oroväckande men jag försökte spela oberörd.
In i skogen och skrittade runt.
Sen tog vi ett varv till på vår lilla skogsrunda men nu i trav.
ÅÅååå han ville så gärna galoppa lite, eller bara få ta ner huvudet och skutta lite..
Men jag lyckades hålla honom på mattan och efter ca 20 övergångar skritt-trav-skritt. så var han så avslappnad och fin.
Även om han var lite busig så kände jag mig mycket mer säker nu än förra året.
Jag blev inte nervös eller spänd utan vågade rida på och fullfölja min plan.
Han tyckte rundan var lite liten men man måste faktiskt ta det lite lugt till en början.
Parkerade honom utanför sadelkammaren.
Nyfiken i en strut! Måste bara undersöka ALLT!
Ut med den grå och in med den svarte.
Eller tvärt om.
Det blir ju varken in eller ut eftersom vi är ute hela tiden.
Det regnade på förmiddagen så Frami fick en sån där härligt stripig frisyr.
Då hjälper det knappt att borsta, ränderna går liksom inte ur
Jag sadlade och flätade manen.
Han reagerar ibland när man går mot rumpan på hans högra sida och det verkar nästan hänga ihop med att han har en massa man på den sidan som skymmer sikten. Han gär inte så på andra sidan och när manen var ur vägen så stod han mer still.
Redo för en tur.
Han stod så stilla och väntade tills jag kravlat mig upp sen traskade vi iväg, samma runda som Walle tog.
Duktig lånesocka gick på utan tvekan, Det var bara vattenpölarna som var lite obehagliga.
Han gick på med sina korta ben och kändes så mjuk att rida.
Det var lätt att svänga och även om han inte gärna står still så försöker han i alla fall.
Ja, det gick så bra att jag vågade prova lite trav, fast först blev det tölt.
Inte lätt att växla de där två gångarterna.
Han förstod i alla fall direkt att han skulle trava och han stannade när jag bad om det.
Ännu en nöjd häst!
Sen var det bara Jojje kvar. Han skulle ju egentligen fått göra något också om det skulle vara rättvist.
Men min tid tog slut. Jag fick svida om lite svart och köra till Boda Borg för en kick off med jobbet.
Gissa om jag har träningsvärk idag