Även om jag aldrig varit någon toppryttare så är jag just nu en liten skugga av mitt forna jag.
Har tappat såååååå mycket och min rädsla gör att det nästan är omöjligt att plocka fram ryttaren i mig.
I lördags fick jag se en ryttare som totalt orädd satte sig på en jättehäst som på ett par månader kastat av ryttare åt både höger och vänster.
Hon var tuff och superkonsekvent så trots att denna stora häst ställde sig på bakbenen och kastade sig hit och dit så fick hon tillslut honom att gå som hon ville.

Att kunna agera i rätt sekund och sen berömma när hästen gör rätt är A och O för att bli en bra ryttare.
Tajming och känsla är något man bör ha med sig. Man kan inte läsa en bok och tro att det funkar utan man måste uppleva och prova sig fram, gärna med hjälp av en duktig instruktör.

När en häst stökar och testar sin ryttare är det väldigt lätt att det blir fel och hästarna är väldigt snabba att ta över och utnyttja våra svagheter. Vissa hästar är starkare individer än andra.
Denna stora danska dressyrhäst som fått för sig att inte göra som ryttaren ville har en trasslig bakgrund med mycket vila och sadeltvång.

När han väl tagit sig fram till paddocken var han lite mer lätthanterlig.
Han visade sina trevliga gångarter och var emellanåt väldigt flott!
Med rätt träning hade han blivit en kanonsnygg dressyrhäst men han kräver sin ryttare.

När jag fick frågan om jag ville prova honom så hann jag inte tveka.
Jag satt upp men hade JÄTTESVÅRT att rida honom.
Inte för att han stökade utan jag kunde inte hänga med i hans stora rörelser.
Kände mig som en trasdocka med sprattelgubbeben. 

Åkte runt ett par varv, testade galoppen och sen gav jag upp. Kände att jag förstörde mer än vad jag tillförde.

Jag var så glad att jag vågade sitta upp trots att jag precis innan detta såg hur han skuttade runt, men jag var samtidigt helt bedrövad över hur dåligt min ridning var.
MÅSTE ta tag i det här NU!!

I morse kom E-K och vi hade planerar att rida en längre runda.
När vi står på logen och har sadlat så kommer det två hästar förbi. Det är Framis ägare och stallkamarat och hästarna blir lite lätt uppjagade.
JAG blir supernojjig och stressad.
Så istället för att bara sitta upp och rida iväg som planerat så går jag med Walle medans E-K rider Frami efter oss.

Walle är verkligen på tårna och superglad för att komma ut.
Han biter på tyglarna och han lättar i frambenen. Uppför sig lite som en trotsig tonårning och ifrågasätter ALLT jag gör. Det gör ju inte att mina nerver lugnar ner sig precis.
Vi traskar vidare och till slut övergår min rädsla till irritation.
Jag blir mest arg på mig själv som fegar så.... å till slut sitter jag i sadeln.
Walle är snäll och skrittar på längst stigen.
Han är pigg och framåt utan att vara spänd.
Jag försöker verkligen vara avslappnad och andas med magen.

Frami hänger med bakom oss och han sköter sig mycket bra för att vara första gången på denna runda.

Vi (läs jag) bestämde ganska tidigt att vi inte skulle trava idag.
Jag trodde inte ens att jag skulle sitta upp...

men innan vi var hemma hade vi faktist även travat.
Walle hade gärna skuttat lite men jag höll händerna ganska högt och drev på framåt för att förhindra att han skulle bocka.
När vi svänger in på gårdsplanen så skakar mina ben.
Jag hoppar av och det känns som jag bestigit mountain everest!!!

På onsdag ska vi träna!! 

Kanske kan jag hitta ryttaren inom mig då...!!!!

 

DRESSYRLIV - från föl till stjärna

8 februari 2016 20:20

Tycker du är superduktig! Är du inte lite väl hård mot dig själv? Kram

http://www.dressyrliv.com

Natalja

10 februari 2016 13:45

Tack va du är snäll söta Liv!
Jag kanske är lite hård men framför allt så försöker jag vara ärlig, både mot mig själv och andra.
Jag har en bra bit kvar innan jag är där jag vill vara som ryttare. kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...