Även om jag aldrig varit någon toppryttare så är jag just nu en liten skugga av mitt forna jag.
Har tappat såååååå mycket och min rädsla gör att det nästan är omöjligt att plocka fram ryttaren i mig.
I lördags fick jag se en ryttare som totalt orädd satte sig på en jättehäst som på ett par månader kastat av ryttare åt både höger och vänster.
Hon var tuff och superkonsekvent så trots att denna stora häst ställde sig på bakbenen och kastade sig hit och dit så fick hon tillslut honom att gå som hon ville.

Att kunna agera i rätt sekund och sen berömma när hästen gör rätt är A och O för att bli en bra ryttare.
Tajming och känsla är något man bör ha med sig. Man kan inte läsa en bok och tro att det funkar utan man måste uppleva och prova sig fram, gärna med hjälp av en duktig instruktör.

När en häst stökar och testar sin ryttare är det väldigt lätt att det blir fel och hästarna är väldigt snabba att ta över och utnyttja våra svagheter. Vissa hästar är starkare individer än andra.
Denna stora danska dressyrhäst som fått för sig att inte göra som ryttaren ville har en trasslig bakgrund med mycket vila och sadeltvång.

När han väl tagit sig fram till paddocken var han lite mer lätthanterlig.
Han visade sina trevliga gångarter och var emellanåt väldigt flott!
Med rätt träning hade han blivit en kanonsnygg dressyrhäst men han kräver sin ryttare.

När jag fick frågan om jag ville prova honom så hann jag inte tveka.
Jag satt upp men hade JÄTTESVÅRT att rida honom.
Inte för att han stökade utan jag kunde inte hänga med i hans stora rörelser.
Kände mig som en trasdocka med sprattelgubbeben. 

Åkte runt ett par varv, testade galoppen och sen gav jag upp. Kände att jag förstörde mer än vad jag tillförde.

Jag var så glad att jag vågade sitta upp trots att jag precis innan detta såg hur han skuttade runt, men jag var samtidigt helt bedrövad över hur dåligt min ridning var.
MÅSTE ta tag i det här NU!!

I morse kom E-K och vi hade planerar att rida en längre runda.
När vi står på logen och har sadlat så kommer det två hästar förbi. Det är Framis ägare och stallkamarat och hästarna blir lite lätt uppjagade.
JAG blir supernojjig och stressad.
Så istället för att bara sitta upp och rida iväg som planerat så går jag med Walle medans E-K rider Frami efter oss.

Walle är verkligen på tårna och superglad för att komma ut.
Han biter på tyglarna och han lättar i frambenen. Uppför sig lite som en trotsig tonårning och ifrågasätter ALLT jag gör. Det gör ju inte att mina nerver lugnar ner sig precis.
Vi traskar vidare och till slut övergår min rädsla till irritation.
Jag blir mest arg på mig själv som fegar så.... å till slut sitter jag i sadeln.
Walle är snäll och skrittar på längst stigen.
Han är pigg och framåt utan att vara spänd.
Jag försöker verkligen vara avslappnad och andas med magen.

Frami hänger med bakom oss och han sköter sig mycket bra för att vara första gången på denna runda.

Vi (läs jag) bestämde ganska tidigt att vi inte skulle trava idag.
Jag trodde inte ens att jag skulle sitta upp...

men innan vi var hemma hade vi faktist även travat.
Walle hade gärna skuttat lite men jag höll händerna ganska högt och drev på framåt för att förhindra att han skulle bocka.
När vi svänger in på gårdsplanen så skakar mina ben.
Jag hoppar av och det känns som jag bestigit mountain everest!!!

På onsdag ska vi träna!! 

Kanske kan jag hitta ryttaren inom mig då...!!!!

MÅNDAG = Vila

TISDAG  = Massage

ONSDAG = Vila

TORSDAG = Skogen

Ja även om vi börjar komma igång igen så jobbar vi inte ihjäl oss precis! 

Verkligheten tilllåter inte ridning varje dag, den tiden finns inte just nu. Lika bra att inse det. 

Planen för våren är att försöka hitta på något varannan dag.
Varierat arbete med eftertanke.
Massagen måste bli en del i planeringen eftersom han behöver det!!
Jag har haft en månad på mig att tänka och inser att jag hittills bara åkt häst. Nu är det dags att börja rida.
Att påverka och förbättra.
Dunderkul att det går framåt med Frami.

Det motivierar mig ännu mer.

Ikväll gjorde vi iordning varsin häst på logen, jag och E-K.
Det var mörkt men utrustade med pannlampa och reflexväst gav vi oss ut.
Walle först och även om han såg många läskiga saker på vägen så knatade han ändå på.

Även om han kändes lite spänd så höll han sig i skinnet.

Jag höll mig rätt lugn men babblade så klart en hel del.

Vi skrittade och travade å Frami hängde på.

En liten lagom runda på ca 30 minuter.

Nöjda hästar och glada ryttare!!

Å i morgon är det fredag!!   

Anledningen till att den Wilde fick springa av sig var ju för att jag tänkte rida en liten sväng i skogen.

Å eftersom det är exakt 4 veckor sen jag satt på honom sist så ville jag undvika luftsprång och tvära kast.

Han var ganska skitig efter regn och bus i hagen.

Täcket som nyss var nytt och rent, såg helt bedrövligt ut.

Walle som håller på att bli vit var mer åt det brungeggia hållet...

Men efter en intensiv stund med ryktborsten var han ren igen.

Vi provade, dagen till ära, hans nya bättre begagnade ylleländtäcke.

Snyggt va! Och Ylle som är så himmelens bra. håller värmen och släpper ut fukten.

Det tog så lång tid, tyckte Walle. att göra iordning honom att han nästan somnade....

Zzzzzzzzzzzzzzz!

Solen sken och jag klättrade upp.

Han klev på längst vägen och kändes helt ok. Varken spänd eller tittig.

Lite oroväckande men jag försökte spela oberörd.

In i skogen och skrittade runt.
Sen tog vi ett varv till på vår lilla skogsrunda men nu i trav.
ÅÅååå han ville så gärna galoppa lite, eller bara få ta ner huvudet och skutta lite..
Men jag lyckades hålla honom på mattan och efter ca 20 övergångar skritt-trav-skritt. så var han så avslappnad och fin.

Även om han var lite busig så kände jag mig mycket mer säker nu än förra året.
Jag blev inte nervös eller spänd utan vågade rida på och fullfölja min plan.

Han tyckte rundan var lite liten men man måste faktiskt ta det lite lugt till en början.

Parkerade honom utanför sadelkammaren.

Nyfiken i en strut! Måste bara undersöka ALLT!

Ut med den grå och in med den svarte.
Eller tvärt om.

Det blir ju varken in eller ut eftersom vi är ute hela tiden.

Det regnade på förmiddagen så Frami fick en sån där härligt stripig frisyr.

Då hjälper det knappt att borsta, ränderna går liksom inte ur   

Jag sadlade och flätade manen.
Han reagerar ibland när man går mot rumpan på hans högra sida och det verkar nästan hänga ihop med att han har en massa man på den sidan som skymmer sikten. Han gär inte så på andra sidan och när manen var ur vägen så stod han mer still.

Redo för en tur.

Han stod så stilla och väntade tills jag kravlat mig upp sen traskade vi iväg, samma runda som Walle tog.

Duktig lånesocka gick på utan tvekan, Det var bara vattenpölarna som var lite obehagliga.

Han gick på med sina korta ben och kändes så mjuk att rida.
Det var lätt att svänga och även om han inte gärna står still så försöker han i alla fall.

Ja, det gick så bra att jag vågade prova lite trav, fast först blev det tölt.
Inte lätt att växla de där två gångarterna.

Han förstod i alla fall direkt att han skulle trava och han stannade när jag bad om det.

Ännu en nöjd häst!

Sen var det bara Jojje kvar. Han skulle ju egentligen fått göra något också om det skulle vara rättvist.

Men min tid tog slut. Jag fick svida om lite svart och köra till Boda Borg för en kick off med jobbet.

Gissa om jag har träningsvärk idag   

  Här kommer Rally Kalle!!
Han har en massa spring i benen!
Fort gick det och han var ofta i luften... med alla benen samtidigt.

Efter en stund tog galoppen slut och istället kom svanens upp i en flygande trav,

Å efter ytterligare en bra stund så hade han travat klart och såg rätt nöjd ut   

Skönt att få springa av sig och få utlopp för vårkänslorna!

Nu har jag sparkat igång 2016 och försöker få lite ordning på hus, hem och hästar.
Rutiner och planering är ett måste för att få vardagen att gå ihop.

I måndags gick jag en runda med Walle i skogen. Han var väldigt lugn och snäll.
Inga skutt eller framben i luften.

Avslutade promenaden med att gå ett par varv i skritt och trav på gårdsplanen.

Jag ville se hur han rörde sig så här efter vilan.

Han såg bedrövlig ut. Travade som en hundraåring.

Stel som en pinne i vänster varv.

I tisdags tog jag på Frami träns och försökte tömköra i bettet.
Han har inte vant sig vid det än och var mest irriterad.
Jag struntade i det och försökte istället leda honom och trava lite.
Meeeen han fattade iiiiiiiiiiiiiiiiiiiingenting!! Han skrittade på lite snabbare i en märklig tölttakt.
Jag la ner det projektet och tänkte att det var bättre att prova när E-K är här.

I onsdags fick Walle massage.

Med tanke på hur han rörde sig i måndags så tänkte jag ta en noggrann genomgång av denna unga kropp.

Han är sååå spänd framför bogbladen. bakom armbågarna och över länden.
Hals och sadelläge är mjuka och fina. Ingen reaktion.
Jag har lite svårt att ta i där uppe, han har ju nämligen bivit så stor att jag knappt når upp   

Får ta med en pall nästa gång.

I torsdags kom E-K och vi testade att springa med Frami.
Jag höll i och hon gick lite bakom.
Jo då, vi fick fart på honom. Först var det bara tölt men sen fick han upp farten och hade en bra travtakt.

Repeterade 5-6 gånger sen gick vi hem och E-K satt upp.
Sen gick vi samma väg en gång till och provade trava igen.
Han fattade poängen och även om det var mer tölt än trav så sprang han i alla fall.
Å han var lugn och saktade av när vi bad om det.
Duktig liten lånesocka!    

Eftersom jag inte kan någonting om dessa smådjur så har jag hittat en sida med mycket bra info/tips.
Kika in på http://www.ishastar.com/ om du är nyfiken

Vilken fantastisk vinterdag vi haft här i Blekinge idag.
Jag startade med en promenad med Walle, med oss hade vi också Frami och E-K.

Walle blev ÖVERLYCKLIG när han fick hänga med ut ur hagen. Han gillar nog inte det här med att vila.

Vi kom inte långt innan  han visade hur pigg han var   

Men jag behövde inte säga till honom särskillt mycket, han lugnade sig snabbt och så gick vi vidare.

Frami gick efter och skötte sig mycket bra.

Eftersom han inte är bekväm med bettet än så satte vi tyglarna i repgrimman.
Styrning och broms funkade riktigt bra, han var så duktig!!

Men Walle tyckte han fick onödigt mycket beröm!

-"Vadå, han skrittar ju vara!!"

Vi övade på att stå still i skogen, det har Frami väldigt svårt för. Han vill liksom iväg hela tiden och har inte insett hur skönt det är att softa lite ibland.

Å när vi ändå stod still, passade Walle på att leta mat!

Jag fick faktiskt säga till honom mer att han inte skulle äta än att han var vild, det är jag väldigt glad för!!
Han har nog coolat ner sig en aning denna yngling.

Efter halva rundan slappnade Frami av, hela han ändra hållning och skritten fick en bättre skritttakt.

Walle var väldigt mån om att Frami skulle hänga med. Han vände sig ofta om för att se så han inte halkade efter för mycket.

Även om det inte var någon lång runda så var det ändå två avslappnade och lugna hästar som gick hemåt på vägen.
Frami bryr sig mer om ljudet när en gren skrapar mot ryttarens jacka än var han gör för tex de annars så farliga brevlådorna.

Hemma igen och jag försökte få Walle att ställa upp sig lite fint. Det är inte det lättaste!!

Frami gör det bättre!

Lilla luddiga häst! Ett par gånger till sen kan vi nog ta lite längre rundor.

Minns inte hur mycket jag skrivit om honom innan men han som ni säkert förstått en islandshäst född -10.
Han är insutten förra sommaren men inte mer,
Om någon känner igen honom så kan det vara för han säkert fastnat på någon bild när vi har CR-kurs. 
Jag har ju nämligen lånat honom av Milo som har ridbanan där vi brukar hålla till.

Nedan ser ni en bild från april förra året och i vänster kant syns lilla Frami.

Frami fick lite mer beröm och E-K satt av...

Å igen tyckte Walle att Frami fick mer uppmärksamhet än han!

Innan vi gick tillbaka med den grå passade han på att lukta på Rogers jobbebil.

När alla var innanför staket så var ordningen återställd och vi började genast planera inför nästa steg.