Direktlänk till inlägg 9 december 2008
Idag har vi grälat från det jag satte foten i stigbygeln tills jag landade på marken igen....
Jag tror Latin blev småsur när jag letade upp remontgrimman för att få stopp tungproblemet. Han har under de senaste veckorna lagt tungan över bettet när det blir för jobbigt. Remontgrimman fungerade kanon i somras, ja han gick riktigt bra på den.
Han fjantade när vi red från stallet, såg något otäckt i kanten av vägen och tänkte VÄNDA!! Den lille fjanten... sen iväg i en tempo som passat bättre i ett V75 lopp. Han var stark men samtidigt lite fjantig. Låg på som ett ånglok i handen men tvekade ändå. Han testade verkligen mitt tålamod, hela tiden.
Red bort till banan för jag tänkte gymnastikhoppa lite.
Överlevde hela vägen bort och tände lamporna. Satte fram två sockerbits hinder med en galopp bom emellan, 3 meter mellan hinder - bom - hinder.
Han var ju uppvärmd så jag satte igång att jobba honom i trav direkt. Han ville inte böja sig, han ville inte gå rakt fram och han ville absolut inte trava på korta tyglar. Gjorde ett par övergångar och det kändes som han började lossna... men nej, det var bara tungan som hade hamnat på fel sida IGEN!
Hoppade av och höjde bettet plus att jag spände nosgrimman. Jag var så arg vid det laget att mina ben skakade! I ett sånt här läge är man (jag) absolut ingen bra ryttare. Stubinen är super kort och jag är övertygad om att Latin gjorde allt för att reta upp mig. Han vet precis när det rinner över och det är ju det han vill, att jag ska tappa fokus och han ska slippa jobba. Det finns dom som påstår att djur inte kan retas med flit... jag är ÖVERTYGAD om att dom kan OCH dom gör det!!
Upp igen och igång. Den här gången gick det bättre. Jag kunde galoppera på framåt och den förvända galoppen var helt ok. Bytte ett par gånger och även det fungerade bättre än förväntat.
Började skutta över stutsarna och la tio meters volter innan och efter åt olika håll.Det funkade bra men ju mer jag tryckte på, ju saktade gick det.
När man rider strävar man efter att ha hästen "framför skänkeln"
Det var inte Latin, han var inte ens bakom skänkeln.... han var IMUN mot skänkeln!!!! Han gick emot skänkeln hela tiden och han ville helst att jag skulle ge honom långa tyglar och gå hem. Jag hoppade ett par gånger och nöjde mig med det. Gav upp och red hemåt...
Han ville inte alls, stum i munnen och inte en reaktion när jag skänklade honom. Tog naturen till hjälp och bröt en liten pinne. 3 ja högst 4 steg tog det innan Latin växte och fick under bakbenen. Då kom nacke och manke fram och han kändes stor! Som jag skrev igår, hur kan en pinne göra så stor skillnad?
Travade igång men han la sig i bettet igen.... Vad jag än gjorde, så passade det inte Mr Latin. In i det sista stretade vi emot varandra *suck*
Jag skulle inte ha suttit upp idag.
Hu ja, han lämnar väl in en avskedsansökan ikväll efter denna ritt.