Direktlänk till inlägg 15 december 2008
När man har världens bästa hovslagare så är det inga större problem när man springer ifrån skorna i skogen, han kunde komma blixtersnabbt!
Jag tog mig snabbt hem från jobbet i eftermiddag, bytte om till hästkläder på en hundradels sekund och körde vidare till stallet snabbare än blixten (fast jag körde vääääldigt sakta förbi fart kameran) Var i stallet två minuter i fem! Normalt kommer jag hem då ; )
Latin stod otåligt och väntade i boxen. Han fick en banan i väntan på hovis. Höet låg nästan orört, han är inte så glad i att stå inne själv men jag vill att han skulle hinna in i tid så fötterna skulle hinna torka till lite. Stallägaren var snäll och tog in honom. Nu tog det en stund innan hovis kom så jag hade hunnit ta in honom själv… men man vet ju aldrig.
Det var precis som jag misstänkte med sulorna. Det är plast sulorna som han hade i somras som gjorde att han fått en ”extra” sula, den karvade han lätt och enkelt bort och hoven såg helt normal ut igen. Det var bara en liten bit som gick sönder, så det var ingen fara med det heller. Tur, för jag hade nästan förväntat mig Helsingborg och gipsad hov.När skon var på plats och boxen var mockad, tog jag och Latin en tur tunt grisarundan.
Red andra gången på sprengerbettet och det funkade idag också. Red utan sporrar och då blir han oftast super seg men det var han inte idag. Han tyckte kanske att det var skönt att få en sko igen. Han gick jätte bra men var lite spänd.. Kikade på ALLT! Men han höll sig på mattan hela rundan och jag berömde honom jättemycket. Rundan var alldeles för kort men han behöver ju inte gå ett maraton varje dag. Tyckte han skulle ta det lite lugnt efter gårdagens långritt.
Får nog ta och kolla om jag kan få träna någon dag. Vi behöver det igen innan vi blir osams igen.
Å i morgon ska jag få massage, det behöver min arma kropp. Åldern börjar sätta sina spår ; )