Direktlänk till inlägg 18 januari 2009
Idag har vi varit på utblidning med jobbet.
En härlig amerikansk dam från L.A kom till kalla sverige för att lära oss tänka positivt i en tid av kris och nerdragningar. Det är ju inte bara i jobbet vi har nytta av att tänka på det här viset utan även i privatlivet och framförallt på hästryggen. Jag kom och tänka på det Marie lärde oss på kursen i Centrerad ridning. Att man ska se med "mjuka ögon"
Mycket intressanta tankar men man blir lite trött i huvudet när man inte är van att lyssna och framför allt är man inte van att prata engelska. Jag är en mästaren på svengelska. Vet ni förresten att min pappa hade en "big machin with a big arm" (Ja, jag visst inte vad grävmaskin hette på engelska en gång när jag skulle hämta företagsägaren på flygplatsen) Jag sa även att fart hållaren hette "fart holder" (fis hållare) och kunde inte förstå att alla tyckte det var så kul... (typiskt mig! hi hi)
Så jag kom sent till stallet, det var mörkt och kallt men mina snälla stallkompisar hade mockat, packat hö och tagit in hästarna. Tack så mycket!
Jag kunde göra iordning Latin direkt och ge oss ut i skogen. Jag tog hoppsadeln för att skona vristen och för att jag kände av en viss träningsvärk! Tog med mig ett spö också för att slippa leta pinnar i skogen.
Latin var jättepigg! Fast han var det på ett väldigt bra sätt. Visst han låg på lite väl mycket i handen men i jämförelse med hur han har varit för några år sen, så var han LÄTT i munnen. Vi tog rundan Hammarby - Åby - Byafallet. Det var mjukt på skogsvägen och stigen. Där kunde jag galoppera och trava på lite mer. Galoppen var perfekt, speciellt höger. Jag kunde länga och korta honom utan att något gick fel. Bytte och gjorde likadant i vänster. Där var han lite stel, ville inte ställa till vänster.
Skrittade på asfalten och travade vidare hemåt. Gjorde både öppna och sluta längst vägen. Sen var det inte långt kvar och Latin tyckte att vi kunde slappa resten av vägen. Han drog till sig tyglarna. OM jag hade låtit honom behålla dom så hade han gjort likadant nästa gång. Jag saktade istället av till skritt (fortfarande korta tyglar) och skrittade en bit. Han blev lite paff men gick på bra. Började trava igen men jag tog inte närmsta vägen hem.
Samlade traven, tog lite mer i tyglarna och tryckte på. Vad händer? Jo Latin läääänger steget och travar på framåt som om han var Briar själv.
ca 100 meter sen bromsar jag och klappar honom. Min duktiga pojk!
Skrittar hem och vi är lika nöjda som igår!