Kallare än kallast är en bra beskrivning på vädret idag.

Vinden kyler ner allt, speciellt tårna och nästippen.

Eftersom Latin har tagit det lugnt i 3 dagar så ville jag inte bara skritta en stund eller ännu värre, låta honom stå.

Det är inte lätt att hitta någonstans att rida där det är mjukt i marken när det varit ett par minusgrader ett par dagar.

Vi fick sällskap av Bella plus matte och vi vände mularna mot bokbacken. Mellan bokskogen och havet finns en äng som aldrig fryser. På vägen dit kan man smyga fram i åkerkanten och få ett lite mjukare underlag. Det var inte alls så farligt kallt när vi red iväg, det var nästan skönt och månen lös så fint på oss.

Vi kom ner till ängen och tog några varv i galopp. Latin var überpigg och jag red på hacket för att låta munnen vila. Jag hade nästan svårt att hålla honom, oj vad det gick undan. Han sprang lite som om han vore jagad och det var han ju också ( av Bella ; )

När de hade fått springa av sig en aning så red vi hemåt igen. Vi kom ut på de öppna vidderna och där blåste det.... Burr va kallt! Vi travade så gott det gick men benen och tårna och fingrarna och kinderna.... Ja hela vi höll på att ganska fort förvandlas till 2 st istappar. Tur att vi hann hem å tina upp i sista sekund. Latin såg så glad ut efter turen, tror han uppskattade damsällskapet.

Eftersom jag fått hjälp med hur man får in korten i mobilen till datorn, så har jag massor av intressanta bilder som jag gärna delar med mig.

Det var en fin dag i slutet av sommaren, jag och vovvarna tog en långrunda och gick på grusvägen mellan åkrarna. Där går man förbi en betong form där de brukar förvara diverse jordbruksrelaterade saker, tex gödsel

Nu hade dom börjat fylla på potatis, till Vovvarnas stora lycka. De älskar rå potatis. När jag närmade mig betong kanten såg jag att det var någontin uppepå. Xera såg det också och hon var snabbt på väg dit. Jan hann precis stoppa henne och rädda det som var i fara.

Vad var det för något? Ja, det undrade vi me. Jag fotade den som bevis och vi gav den smeknamnet Potatisdjuret.

Den satt där på kanten alldeles stilla och spanade ut över sina potatiskompisar. Ja, han satt nog där i nästan 2 veckor innan han spårlöst var försvunnen...

Vi saknar honom än : (      *snyft*

 

ylle

3 februari 2009 08:05

Det låter som en härlig ridtur, trots kylan! Vilket fint potatisdjur, klart att ni saknar det!!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

 

Aramis

3 februari 2009 09:38

Guud vilket sött potatisdjur :o)

http://aramise.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...