Direktlänk till inlägg 3 mars 2009
Det första Mikkel sa i söndags var " ha inga förväntningar, hästar har inga förväntningar" så kan ni få gissa om ridningen gick bra eller inte.
Under tiden ni funderar så visar jag lite gamla bilder från tiden då Athena / Windy bodde hos mig.
Jag hämtade Windy utanför Karlshamn i slutet av sommaren 2005.
Latin var utlånad som körhäst och den hästen jag skulle låna, den skulle ägarna helt plötsligt sälja istället.
Windys dåvande ägare hade stora problem med henne, hon var i princip oridbar. Första gången jag satt på henne gick det bara att rida 20 steg sen stannade hon eller vände eller backade eller hoppade osv.
Jag började om med henne som om hon var oinriden.
Det gick ganska bra till en början, hon var hetsig men det funkade.
Jag kunde inte rida ut på henne, försökte en gång med det var för farligt. Bäst gick hon i ridhuset om vi var själva. Den lilla flisbanan fungerade om man stängde, lät man det vara öppet smet hon ut! Jag kunde inte sitta upp vid stallet och rida till banan utan fick gå med henne.
Det som funkade bäst var ett jämt stöd i munnen, rakt gummibett utan aacheremmen och sen rida "likadant" varje dag. Längst spåret var hon trygg men red jag över banan eller la en volt blev hon direkt stressad och uppjagad. Galopp var ofta helt uteslutet, hon kastade sig iväg och jagade upp sig så hon knappt var kontaktbar. Det gick inte att ta henne i munnen eller lägga till skänklarna, hon var otroligt känslig och ibland undrar jag hur vi överlevde.
Vissa dagar gick det jättebra, hon var lugn och försökte göra det jag bad henne om, men andra dagar var det omöjligt.
2 dressyrtränadre avrådde mig att ens sitta på henne. 1 western tränare försökte hjälpa till både i ridningen och från marken men gav upp efter en termin.
Vi bytte stall våren 2006, där blev hon mycket lugnare. Jag kunde rida ut med sällskap och hon var mycket snällare i stallet. Högg inte efter folk och trivdes i hästflocken.
När Latin sen kom hem i juli, kunde jag rida ut på henne bakom Latin.
Där kände hon sig trygg och Latin accepterade henne som svans.
Som jag har skrivit tidigare så hade jag inte någon möjlighet att ha båda hästarna, tiden räckte inte till helt enkelt.
Det såg mörkt ut ett tag, inte lätt att någon som vill ta sig an en sån här speciell dam men så kom lösningen. Hon fick ett nytt hem hos Åsa i skåne.
Jennie tog över henne i december 2006 och lät henne få bli mamma till Wilja. Efter mamma perioden flyttade hon hem till Åsa igen och till sist hamnade hon hon helt rätt!! Mikkel fick henne den 26 december 2008.
Här travar vi i flisbanan på KLRK
Skritt, ser ni det spända ansiktet och de hysteriska tänderna.
Träning för westerntränaren Ida Ljungkvist
Hon är nog en av världens vackraste hästar
Jag har två korta filmer från en träning för Ida, hon är väldigt stressad och jag försöker bara få henne att följa volten utan att hon ska vända, stanna, resa sig eller slita tyglarna ur händerna på mig.
Jag är lite högljudd, använde rösten då det var det enda hon inte blev värre av.
Sen har jag 3 filmer där hon är lite lugnare.
Så nu kanske ni förstår lite mer vad det är för en häst Mikkel har jobbat med och vad han faktiskt har lyckats med!