Direktlänk till inlägg 1 april 2009
Jag bor ca 100 st 30 cemtimeters linjaler från den ganska hårt trafikerade vägen E22. När jag stod i hallen för att hoppa i stalluniformen, såg jag en svart hund springa förbi... LÖS! Mycket olämpligt att springa där vare sig man är hund eller av annan sort. Jag öppnade dörren och visslade, var nästan på väg ut men hade inte fått på mig ridbyxorna än. Roger som var bättre klädd, gick ut för att se vad den tog vägen.
Jag fick snabbt på mig byxor o skor, tog ett koppel och en näve hundmat.
Gick ut och såg att Roger hade fått fatt i hunden och stod och pratade med en granne. Hon hade redan ringt Polisen (hon jobbar där : ) men dom hade inte fått in något samtal om någon förlorad hund. Hon fortsatte att ringa till en uppfödare i närheten som kom för att titta på den, trodde att det eventuellt var en kompis till henne. Men tyvärr så var det inte så.
Vovven som var väldigt glad och snäll hade ingen örontatuering, inget halsband med namn heller. I stryphalsbandet satt ett kort kort koppel.
Vi tog med vovven till min bil, fick bära in honom (ca 30-35 kg) i Lexies bur.
Han verkade vara runt ett år och var kanske inte så van att åka bil.
Vi körde till Karlskrona Djurklinik för att se om dom kunde hjälpa oss.
Marie som stod i receptionen hämtade en scanner och JA, han var chipmärkt! Men ägarpapprerna var förmodligen inte inskickade : ( Ingen ägare var registrerad på det ID nr.
En annan av personalen ringde polisen igen. Ingen träff där heller. Veterinären Claes sa att vovven får stanna över natten så skulle dom fortsätta letandet efter Vovves ägaren.
Håll tummaran att han får komma hem igen och att han låter bli att smita fler gånger....
Dagens stora Aprilskämt... det var min egna bruna häst!
Kom sent till stallet efter turen med vovven men eftersom det är så ljust om kvällarna nu så mockade jag och packade hö innan jag tog in Latin o Bella.
Tänkte rida bort till boket och sadlade Tiinen. Skrittade iväg och han kändes pigg och rörlig. När jag hade skrittat en kvart, kortade jag upp tyglarna och kände redan då att Latin INTE var så rörlig. Det går knappt att beskriva men han känns som en.... TRÄHÄST! Det här fenomenet tror jag härstammar från Erlichiasinfektionen. När han ena dagen kan vara mjuk och fin och nästa dag som om han vore gjord av betong.
Skittade i lugnt tempo, flyttade bogen och red ett par meter i öppna. Kom sen fram i trav... men saktade av igen. Vill inte trava när han är så på bogarna och inte trampar under sig alls. Sen gjorde jag 1439 öppnor till, följt av 425 halter med 85 ryggningar och flyttade honom 632 gånger för skänkeln. Tog en kortade väg än vad jag hade tänkt, eftersom jag bara skrittade tog det lite tid. Red upp på en väg över åkrarna och han gick med korta steg. lyfte knappt på tassarna alls och mitt tålamod höll sig lugnt tills han snubblade den 28:e gången. Bankade med skänkarna (ingen större reaktiona) och han fick en lite pisk av änden på tyglarna.
När vi ridit över åkern, bröt jag en liten pinne, petade han på rumpegumpen och bakbenen kom lite bättre under hans lååååånga kropp.
Fortsatte med öppna och skänkelvikning, fick passa honom för helt plötsligt rusade han iväg på sidan.. fel fel fel... *suck* Det kändes inte lovande inför tävlingen på söndag.
Skrittade ner för den sista backen och provade att trava 20 meter. Jo visst var det lite bättre... men långt ifrån bra!
I morgon ska vi hoppa lite och kliva över bommar. Förhoppningsvis tappar jag inga fötter eller bryter några andra kroppsdelar!
Nu måsta jag sova, har utsläppet i morgon : o