Direktlänk till inlägg 5 maj 2009
Jag var 15 år när jag fick min första häst.
Åren innan dess red jag regelbundet på ridskola och hade ett gäng galopphästar som sköthästar.
Jag var orädd och satt utan problem upp på vilken häst som helst.
Konstigt nog så slog jag mig aldrig när jag åkte i backen heller.
Max, min snälla fjordingkorsning tog mig från debutant hoppning 50 cm till höljdhoppning 140 cm på en "Björne" träningen. Vi susade fram på södra sveriges alla fälttävlansbanor. Red både debutant och lätt klass.
Sen köpte jag Latin, han var tänkt att bli min nya hopphäst. Vi började hoppa och det gick riktigt bra fram tills en dag när Latin var 5 år.
Det var då vi krachade i en kombination på en träning. Det var en kombination, B hindret låg på ca 110 cm men det var inte höjden som ställde till det för oss. Latin hade börjat krypa ner i botten på hindrerna innan han hoppade av.. och så gjorde han även här på A hindret. Det gjorde att han kom helt fel på B hindret och han tvärstannade, men lite sent så vi brakade in i alla bommar.
Tränaren som sett honom sen han var 1 år sa att något var tokigt.. -"Åk och kolla honom, så har han inte hoppat förut" Och det gjorde jag..... Det var så vi upptäckte att han hade fått en Erlichias infektion. Tänk vad denna lilla fästing har ställt till mycket bekymmer för oss sen dess.
När Latin efter 2 behandlingar började bli bättre, vågade jag inte hoppa mer. Det gick bara inte... jag såg DÖDEN framför mig när jag försökte hoppa. Det var då jag sakta skolades om från hoppryttare till dressyrryttare.
Nu, en massa år senare försöker jag hoppa lite, men det blir aldrig som förr.
Så vi har provat på hoppning
Ett tag testade jag att rida western
Om Latin får välja så är han helst körhäst
Men får jag välja så blir det dressyr...
Omväxlande träning är ju A och O så vi tar ett hopp lite då och då.
Vagnen spänner vi för när det passar under det ljusa halvåret och visst blir det lite vilda western ibland ; )
Men vi faller alltid tillbaka till dressyren... det känns tryggt!!