Direktlänk till inlägg 1 september 2009
Uh, va trött jag var i eftermiddag efter stök och bök i vardagsrummet.
Nästan på gränsen till död var jag.... å vart kan man tanka ny energi? Jo i stallet!! Mycket riktigt, jag hann knappt in genom stalldörren förren jag var pigg som en lärka igen.
Det blir ju mörkt så fort nu för tiden så jag hämtade in Latin direkt. Ställde honom i gången och gjorde honom klar för en tur bort till Bokbackarna.
Eftersom jag red på Pelhamet igår, tog jag det vanliga tränset med det snälla ihåliga äggbettet.
Skrittade ut och Latin kändes jättefin direkt!
Han skrittade igenom hela kroppen och hade ett stort övertramp.
Mjuk och rörlig var han i hals, nacke och mun. Toppen!!
När det var dax att trava, så flöt han iväg som något jag aldrig suttit på!
Ja, det lutade lite åt känslan när han lägger tungan över bettet, fast han gick på framåt. Jag hade en lätt och fin kontakt med munnen och ett lagomt sug framåt. Travtakten var jämn och jag hade inga problem med att rida lätt. Med ett jätteleende red jag mot Byafallet och Gården med islandshästarna.
Då är det något litet skogstroll som är blixtsnabb och byter ut min fina dressyrhäst och istället får jag en giraff med huvudet i vädret och ja undrar om inte den gick i passgång också!!!
Hästen fick syn på en liten luddig islänning och glömde helt bort att det satt någon på som faktiskt hade en tanke med denna ridturen.
Vi tog oss förbi de två som stod utanför stallet och jag tänkte NU vill jag ha tillbaka MIN häst. Då möter vi väl en till Raggsock i en härlig tölt så manen fladdrade.
Vet inte om Giraffen försökte göra något liknande för jag fick ingen ordning på någonting.
Pigg (fast mer åt skenande ångvält) var han men jag fick slita som en liten gnu för att få hästskrället att gå på tyglen.
Det blev bättre efter många övergångar. Jag tod det låååånga hållet till backen för jag ville att det skulle släppa lite innan jag gav honom långa tyglar i backen. Han var så PÅ att han snubblade hela tiden och tyckte det var DÖ-tråkigt att skritta upp för backen.
Efter ett par vändor hade han lugnat sig lite och klev ner för backen istället för att rulla ner som en boll. Han blev ganska svett och jag ville inte göra helt slut på honom....
...så vi begav oss hemåt.
Nu provade jag att rida på lite mer framåt för att se om det kunde få honom att lossna lite och börja jobba. Jag red lätt (så gott det gick) men fick känslan av att han gick med huvud och bog åt höger och rumpa med tillhörande bakben åt vänster.
Ja ha, det löser jag nog genom att rida i öppna åt vänster. Ja det hade jag nog gjort om inte Latin hade tyckt att det var ap-jobbigt och ställde huvudet åt höger!!! Hur jag än försökte så fick jag inte honom att ställa till vänster. Halsen gick att böja, kroppen också men han var hela tiden ställd åt höger..... *suck*
Satte mig ner i traven och red i vänsteröppna 10 steg, fattade vänster galopp, fortfarande i öppna och sen ner i trav igen. Efter att ha upprepat det ca 25 gånger, gick Giraffen riktigt bra. Traven började kännas maffig igen och leendet kom tillbaka. Vad händer då? Jo vi möter en NY Raggsock i tölt. Jag saktar av till skritt vid mötet men inte den andra ryttare. Hon flyter förbi och Latin bara tittar efter dom!
Fortsatte mitt "öppna-arbete" och det räcker med en övergång trav-galopp-trav så är han så där fin igen!!
Nästa gång kommer han förhoppningsvis inte reagera SÅ mycket på de söta små islänningarna.
När vi kom hem fick Latin stå igång en stund med Back on Track och nackmagneten. Jag smörjde hovarna och mockade boxen. Har fått flytta på Latins vattenspann. Han har upptäckt att man kan klia sig på den så häromdan var den helt platt när jag kom till stallet.
Vill ju inte ta bort den nu när jag skämt bort honom så länge med hinkvatten (som tydligen är mycket godare än i vattenkoppen) Faktum är att jag märkte för ett par år sen (en vinter) att Latin äter mer hö när han har vattenhink än när han bara har vattenkopp.
Ha ha, kommer ihåg i vår ungdom. Jag var 21 och han 2 ½ när han fick flytta hem efter hingstbetet. Då stod han i boxen brevid Max. Det fanns inget galler mellan dom och Latin hade en hink vatten och Max hade en vattenkopp av den modellen som fyller på sig själv och alltid har en viss mängd vatten i koppen. Den satt precis i hörnet mot Latins box, så han sträckte bara in sitt huvud och drack ur den istället för hinken.
Nu är det tvärtom...